är ny här....

[Kara]

ocdbddkillen32

Mina problem med depressioner, ångest och BDD har förstört alla mina förhållanden också. Det senaste tog slut i går. Egentligen så förstår jag inte varför jag ens försöker vara tillsammans med någon, alla gör ju slut med mig i alla fall.

[rosebud]

Eller är det så att det är vi som" gör slut" med dem fast man får den andre att göra det?

Jag har försökt göra slut massor med grr fast med omvänd psykologi om du förstår..så att det ska verka som om han lämnar mig

Men han står kvar.....

Kanske finns det ochså en närhetsrädsla i allt det här??

Kan själv känna det ----- att jag har svårt att närma mig andra pga att man är rädd att bli bortstött..

Då blir det ju en ond cirkel som ter sig utan slut...

Jag är så glad för den här sidan det är som om pusselbitarna äntligen faller på plats... att mitt  beteende ev har ett namn och att det känns lättare nu när jag inte är ensam!



kram

[Kara]

Jag är så rädd för att den jag är tillsammans med ska göra slut att jag hela tiden pratar om att vi kanske inte ska vara tillsammans. Jag tror att om jag bråkar hela tiden så kommer det vara lättare när det väl tar slut. Jag är helt säker på att jag aldrig kommer träffa någon som stannar kvar hos mig, även fast det är det jag helst av allt vill i mitt liv.

[Vulgarbrigaden]

Jag vet att det är jättesvårt men jag försökte varje gång jag ville säga; Jag förtjänar inte dig, Varför är du med mig?, Du skulle vara lyckligare med någon annan att bara svälja hela meningen och börja prata om något annat. Det var ett medvetet beslut att varje gång jag ville säga det så höll jag käft. Sen en gång så sa hon att hon inte förtjänade mig och att hon undrade hur jag kunde tycka om henne . Det gjorde att jag istället kände mig sårad och jag blev nästan lite smått arg på henne. Fast samtidigt insåg jag då hur hon hade känt sig om jag hade sagt alla dom sakerna till henne istället.

[Kara]

Vulgarbrigaden

Jag säger väldigt sällan att jag inte förtjänar den jag är tillsammans med. Egentligen så tycker jag att jag förtjänar att ha någon som tycker om mig, jag är bara så rädd att jag inte är tillräcklig och att jag därför aldrig kommer kunna behålla en pojkvän. Jag ser till att förhållandet aldrig blir riktigt bra, eftersom jag tror att min pojkvän då kommer att upptäcka att jag är ful och tråkig och göra slut.

[Vulgarbrigaden]

Aha, så kände jag med. Att man inte kan göra personen ifråga lycklig. Hmm så tänkte jag och samtidigt ville jag bara att hon skulle vara lycklig, så du bråkar mest för att du tror att du inte kan göra honom lycklig kanske? Tänk istället så att om han tyckte att du var ful och tråkig så hade han kanske inte varit tillsammans med dig från första början? För mig var det enda som egentligen funkade att tänka som att det var allt eller inget och bara satsa fullt ut så får det bära eller brista. Fast det är såklart inte lätt.
Förlåt om jag missförstod dig!

Mvh John

[Kara]

så du bråkar mest för att du tror att du inte kan göra honom lycklig

Precis så gör jag! Jag tänker att om vi hela tiden har något att bråka om så kommer han ju i alla fall inte märka att det är mig det är fel på. Fast nu så gjorde ju min pojkvän slut just för att jag såg till att det aldrig var bra.
Jag önskar att jag också vågade satsa fullt ut nån gång, men jag är för rädd för att göra det.
Ingen fara att du missförstod mig förresten, det är ju lätt hänt.

[Vulgarbrigaden]

Haha, det är nästan läskigt hur lika man kan tänka ibland.. Så såg jag också förhållanden tidigare, men efter att jag träffade min förra flickvän så ändrades det när jag släppte på gränserna en liten bit i taget och vågade släppa henne närmare. Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde det, men ju närmare vi kom varann ju mer bekräftelse fick jag för att hon faktiskt kände som jag och att det inte var någon stor sammansvärjning för att få mig att verka löjlig.
Det viktigaste är nog ändå att kunna våga utmana rädslan för annars så förvärrar man nog bara saker och ting för oss.

Mvh John

[Kara]

Jo, så är det nog. Jag tror att jag hade behövt lite mer tid med honom för att bli mindre rädd, men han orkade väl inte vänta på det...

[Vulgarbrigaden]

Det kanske han hade om du hade berättat att du behövde mer tid? Hursomhelst så tror jag att han fortfarande känner likadant för dig, men är ganska förvirrad eftersom han inte förstår varför du bråkar med honom? Se bara till att du inte drar ner dig själv och antar vad han känner och tycker för då drar man ofta väldigt felaktiga slutsatser. Ingen har sagt att det är lätt att kämpa mot strömmen men du växer både som person och så blir du av mer med din BDD om du kämpar. Lova mig att du pratar med honom iaf?

Mvh John