jag var totalt avslappnad och mjuk och...hög, antar jag (?) hela dagen efteråt; gick runt på jobbet som på moln och ville bara brista ut i ett "jag älskar allt och alla". Kombinationen av lättnaden när smärtan släppt och effekten av tabletterna...var helt magisk.
Jag upplevde ngt liknande första ggn jag fick tradolan (opiat) mot svår smärta. En fantastisk känsla när min kroniska värk domnade bort. Då insåg jag vilken smärtproblematik jag faktiskt går runt och bär på dagligen, samt hur stor befrielsen att vara utan, kändes. Kroppen och sinnet slappnade av, jag kände mig glad och tillfreds, inte euforisk kanske, men hoppfull.
Därefter följde en period av allt högre dos tradolan, alvedon och ibland voltaren på daglig basis. Detta pga en skada i nacken. Men den effekt jag fick av medicinen (tradolan) den där första ggn:en, uppstod aldrig igen.
Jag fick svåra biverkningar! Flera av dessa kopplades dock inte till medicinen föränn lång tid förlöpt. Specifika känsel- och hörselhallucinationer, konstant rädsla och skräckupplevelser (utan orsak), uppskruvad hörsel och omåttligt hög kognitiv förvirring (m.m). Trodde jag var på väg in i en psykos, en för mig helt ny erfarenhet. Jag kunde varken trotsa upplevelserna eller paniken (var livrädd fullt ut), men på samma ggn totalt medveten om hur orimligt och overkligt allting var (en psykotisk person tappar denna verklighetsförankring). Naturligtvis -dvs tyvärr- blev (även) detta väldigt skamfyllt för mig och i mötet med någon annan försökte jag verka så "normal" som jag bara kunde. Skam även inför terapeut och psykiatriker, vilket medförde att jag bara vågade nämna mitt tillstånd lite "försiktigt". De såg därför varken volymen av det hela eller la ngn vikt vid att ställa följdfrågor. Jag började se på mig själv som
svårt psykiskt sjuk (på en ny, skrämmande och "utflippad" nivå, helt bortom min egen kontroll) till skillnad från en person med depression.
När den höga dosen tradolan trappades ner och sedan togs bort minskade symtomen, om dock långsamt, och försvann. Lustigt nog blev den fysiska smärtan varken sämre eller bättre utan denna medicin. Tydligen ska opiater, generellt sett, sällan ge ngn smärtreducering vid en skada av den typ som jag har. (Önskar jag vetat det innan.)
Nu, några år senare, har min mamma haft tillgång till tradolan. När hon vid (framför allt) ett tillfälle hade väldigt ont, tog hon i "ren panik" mkt högre dos än hon borde. Sedan började hon få upplevelser av att inte vara ensam i bostaden (fast hon var det) osv. "Jag fick hallucinationer", brukar hon säga när hon pratar om det (inget hon har nån tidigare erfarenhet av). Men till skillnad från mig åt hon inte dessa dagligen, i hög dos, under lång tid.
CyanideCupcake, jag tror inte att man kan få den euforikänsla som du beskriver mer än eventuellt ngn ggn. Och då endast om man tar morfin-/opiatpreparat vid
ett specifikt tillfälle. Återkommande intag kommer nog inte att ge dig samma upplevelse... Eller vad tror du?
