Artikel i DN.

[Superwoman]

jojoplaneten

Vill bara säga till dig att du ger ett intryck av att vara så stark person och att jag tror att ditt engagemang är till ett stort stöd för många.

Såg också omnämnandet av BDD i City. Just nu känns det som att det dyker upp överallt! Och för en vecka sen hade jag aldrig hört talas om det!! Allt tack vare din artikel. För min och min dotters del, och hela familjens för all del, betyder det väldigt mycket. Det känns stort att det finns ett ord på detta, även om hon inte har fått en diagnos på detta än. Jag är ändå övertygad.
Sen vill jag bara kommentera det du skrev tidigare, om att du kanske inte borde ha gått till skolan alltid, eftersom det är en sådan plåga. Jag tror, med erfarenhet av vår situation, att det ändå hjälper en att ha kvar vissa "normala" rutiner. Dessutom får man ju bara ännu fler praktiska problem att tampas med, om man missar skolan. Jag tro man har nog med sitt eget BDDhelvete! Eller?

Min dotter har bara 4 betyg som det ser ut nu, då hon egentligen ska gå i nian och även om det beror på att hon inte har varit i skolan, så förbättrar det nog knappast självkänslan!

Så kämpa på och så tror jag att din skrivådra kommer att hjälpa dig mycket. Och du verkar, såsom många andra är, vara en empatisk med ett stort hjärta, trots allt du har att kämpa med!

Superwoman

[Superwoman]

PS Man skulle inte kunna tro att jag är lärare i svenska
Jag är nog lite ivrig när jag skriver här... DS

[vinterglas]

<b>Superwoman</b>

På mina sätt kan jag nog vara stark ibland. Men efter en attack så är jag nog den minsta och ynkligaste personen i världen. Då vet jag knappt att jag lever. Men det är bra att jag verkar stark utåt <img src="http://www.bdd-sverige.net/forums/img/smilies/grin.gif" border="0"  alt="">

Ja, och det är mer än vad jag kunnat hoppas på, med denna "kedjereaktion". kanske har det omnämnts på fler ställen som vi missat.
Jo, jag vet också att det är bra tt jag hållt kvar vid skolan. Det är nog den rutin som fått mig att inte gå sönder totalt så på ett sätt är jag glad. MEn jag vet samtidigt alla sdessa dagar när jag mått så dåligt att jag ändå bara stirrat i luften eller gömt mig i hörn eller på toaletten.

Nej, fy, jag är ledsen för din dotters skull. Min betyg är hyggliga, eller ja de är bra. MEn inte tillräckliga för mig. Och dåliga betyg kan resultera i att jag mår ännu sämre över mitt utseende...
Jag vet hur jag mått när jag misslyckats ,med något. Hur alla dessa atacker tagit över mig.
Som om det var mitt utseendes fel att jag är korkad i huvudet.

Tack tack, jag blir så glad över allt snällt du säger. Det känns bra at jag verkar vara en bra person. Att allt för en gångs skul inte handlar om jag är söt eller ej.


Åh, jasså är du svenskalärare? <img src="http://www.bdd-sverige.net/forums/img/smilies/grin.gif" border="0"  alt="">
Vad trevligt. Svenska är ett av mina favoritämnen, men jag har inte utvecklats ett dugg senaste åren vilket är lite trist.