Artikel i DN.

[Anonym]

Och det förra inlägget var från mig då, glömde skriva!

/i

[SpegelSpegel]

Det där var nog helt ärligt den bäst och mest korrekta artikel om BDD jag någonsin läst. Tack för den, Jojo.

Så otroligt bra att fokus låg på tvångssyndrom och skräcken för att vara vanskapt och motbjudande och bli utstött och inte som det ofta tyvärr är i BDD-artiklar, en bild på en söt person och ngn sensationsgrej om att den här människan som är så fin tycker hon är ful, och så och så många timmar lägger hon på att sminka sig, hon är helt fixerad vid sitt yttre. Inget ont om alla som medverkat i liknande artiklar,ni är hjältar, men det känns som om journalisten ibland bara skrapar lite på ytan av BDD-problematiken för att få till ngt smaskigt och lättsmält. Uttryck som "Inbillat ful", "sjukligt fixerad vid sitt utseende" har väl ngra korn sanning i sig, men samtidigt är de så missvisande eftersom det handlar om så mkt djupare och mer komplexa saker, det framgår inte hur mkt ångest, lidande och skräck en bdd-drabbad måste utstå.

[vinterglas]

Anonym

Vi har skrivit tillsammans. Jag började och skrev grundartikeln men sedan har hon lagt till, tagit bort och förbättrat etc Jag är inte särskilt bra på att skriva, men det är kujl, så det behövdes nog!

Jo... DEt är väl så. Men jag tror att det kommer ordna sig faktiskt. Vi pratade lite vid middagen, de önskar att jag berättat tidigare osv.

Hoppas det löser sig för din del också!

[vinterglas]

SpegelSpegel
Tacktacktack.

Iofs tycker jag inte att vi var så duktiga på att frå fram våran äckliga verklighet, eller eran bereonde på hur man ser mig. JAg har ingen diagnos = jag borde inte räkna in mig. men ibland mår jag så kasst att jag glömmer att det ens finns en sjukdom som heter BDD.

Tack för att du gillade den, det känns bra.

[SpegelSpegel]

jojoplaneten
 
Var så god

För det mesta mår jag så dåligt att jag är övertygad om att jag inte lider av BDD alls. Jag kan identifiera mig till fullo med bdd:are och deras lidande, men jag tycker helt enkelt inte jag passar in i beskrivningen "en person med NORMALT utseende som upplever sig som grotesk". När jag känner mig mer okej kan jag känna att det kanske är bdd jag har, och det känns ju rätt bra att jag har en diagnos nu i a fl.

Nej, det var ju inte så mkt personliga erfarenheter i artikeln utan generella fakta, så det går väl inte att helt greppa hur mkt vi lider och hur vidrig en dag i våra liv kan vara. Men som en upplysande artikel som går ut till till en okunnig allmänhet som kanske blivit felinformerad om BDD av t ex ngn omogen krönikör, i egenskap av det tycker jag den var ypperlig.

[vinterglas]

SpegelSpegel

Samma känns det här. Jag är alldeles för ful för att lida v BDD, så känns det. Och som du säger, när man är mer "okej" så inser man att något kanske är fel i hur man lever.

Tack tack
Jo, det är väl skillnaden, och rätt väsentlig sådan.

[Anonym]

jojoplaneten

jättebra artikel!  

[Anonym]

Nej, det var ju inte så mkt personliga erfarenheter i artikeln utan generella fakta, så det går väl inte att helt greppa hur mkt vi lider och hur vidrig en dag i våra liv kan vara.

SpegelSpegel, men den andra artikeln handlade ju till 100 procent om personliga erfarenheter:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=531&a=568 699&maNo=0

[SpegelSpegel]

Åh, missade att läsa den ena artikeln
Tycker den var väldigt bra också. Gillar att det inte hymlas om att man kan ha verkliga t ex hudproblem som man låter styra sitt liv och att det ej behöver vara inbillning. Tycker det var en bra skriven artikel och tjejen som medverkade fick ut väsentliga saker tycker jag, typ att det handlar om att bara vilja se normal ut och bli accepterad och och inte fåfänga.

[vinterglas]

SpegelSpegel

Takc takc.

[Malins mamma]

SpegelSpegel,
men jag tycker helt enkelt inte jag passar in i beskrivningen "en person med NORMALT utseende som upplever sig som grotesk".

Frågan är vad du själv lägger in i orden "normalt utseende".
 
Är det att vara helt slät i hyn, inga finnar, kvisslor, fräknar, utslag, prickar, ärr, veck, födelsemärken, linjer eller rynkor?
Är det att ha "perfekta" proportioner (i vems tycke??) på alla delar av kroppen?
Är det att ständigt ha perfekt frisyr och alltid perfekt sminkning?
Är det att inte hitta något enda "fel" hur mycket man än letar?
 
Isåfall finns det INGEN som är normal.

men jag tycker helt enkelt inte jag passar in i beskrivningen "en person med NORMALT utseende som upplever sig som grotesk".

Om BDD-drabbade själva kunde se att de hade ett normalt utseende så skulle de inte ha BDD.
Uttrycket "normalt utseende" är alltså inte något som den BDD-drabbade kan se eller bedöma själv, det är en beskrivning av hur andra uppfattar personen.

Det skulle vara intressant att veta hur du (eller nån annan här, jag tror att du beskriver på ett mycket bra sätt hur även andra BDD:are tycker och tänker) skulle beskriva en person med ett "normalt" utseende respektive en med ett "groteskt" utseende.

Mvh Malins mamma

[vinterglas]

Hmm, började tänka på "normalt" resp. "groteskt" utseende.
Kom just fram till att jag inte alls kan förklara vad jag anser som nromalt utseeende. DEt är något som bara finns där i hjärnan. Får kanske komma tillbaka senare när jag tänkt ännu mer på det.
På groteskt finns däremot bara ett svar, jag.
Jag behöever inte ens peka ut en specifik del, allt på mig är groteskt. Jag är typ groteskiteten personifierad.
Det går liksom inte att förklara, allt är groteskt, det är liksom det enda svaret.

nu är jag flum. ska plugga istället och försöka vara bra på någonting.

[SpegelSpegel]

Jag behöever inte ens peka ut en specifik del, allt på mig är groteskt. Jag är typ groteskiteten personifierad.
Det går liksom inte att förklara, allt är groteskt, det är liksom det enda svaret.

Det här är så 100% jag. Ibland hatar jag ngn/ngra kroppsdelar eller detaljer så mkt att det överskuggar allt, oftast huden eller t ex mina cellulitlår, och då tycker jag att det är uppenbart att just den/de är defekta och just det som gör mig grotesk. Jag kan t om  tänka att jag hade varit fullkomligt normal eller t om söt eller vacker om det ej varit för hyn, bristningarna och celluliterna osv. Men om ngt på ngt sätt motbevisar mina farhågor om mina defekter, t ex att ngn säger att den defekta delen är fin eller ser normal ut, eller beter sig som om den vore okej och som om jag vore okej, då hittar jag genast "reservfel" som jag tror gör mig grotesk istället. Typ, egentligen är det kanske inte så mkt finnarna som gör mig ful, det kanske är för att jag har en så ful ansiktsform som mitt ansikte kräver okej hud för att inte se löjeväckande ut.

En annan grej som fungerar likadant är när jag träffar ngn som har ngt av det jag anser vara defekt på mig själv, t ex hudproblem eller tjocka lår. T ex idag på mitt jobb, jag är inne i en period då jag har väldiga komplex för min vikt och hatar min kropp, särskilt låren. Mkt pga att jag när jag var på UM för att få p-piller blev uppmanad att väga mig därför att barnmorskan ville se så att jag inte vägde "lite för mkt", innan hon skrev ut p-piller. Det gjorde jag tydligen inte, men hon tyckte ju uppenbarligen att jag såg överviktig ut. Hade ett säckigt linne och en lös kofta på mig, försöker trösta mig med att hon kanske inte såg riktigt hur jag var byggd. Haha, as if.  Ett annat skäl är att jag träffar en kille och då måste visa min kropp. I a fl, jag gick runt och stirrade på mina lår, som jag tycker liknar osymetriska och buckliga timmerstockar, hela dagen, men sedan var det en tjej som var väldigt söt och charmig men kraftigt överviktig, hon hade kanske två-tre ggr så breda lår som jag. Då var det som om jag plötsligt mindes min hy igen, för hon kunde ju inte säga att jag hade tjocka lår utan att kasta sten i glashus, så då tänkte jag att anledningen till att hon ser ned på mig och tycker jag är motbjudande måste vara min hy. Och så oroade jag för hyn resten av dagen. Det är inte logiskt, det inser jag, men jag bara vet att jag är motbjudande, det är kanske ngt i mitt sätt också, att jag är så nervös och krypande, men jag tycker folk beter sig nedlåtande mot mig så det måste vara fel på mig.

[Malins mamma]

"en person med NORMALT utseende som upplever sig som grotesk".

"som upplever sig som grotesk" stämmer alltså väldigt bra in på er syn på er själva. Men jag skulle gärna velat ha en förklaring på hur ni definierar en person med normalt utseende också .........

så då tänkte jag att anledningen till att hon ser ned på mig och tycker jag är motbjudande måste vara min hy.
men jag bara vet att jag är motbjudande,
men jag tycker folk beter sig nedlåtande mot mig så det måste vara fel på mig.

Var det verkligen så att hon såg ner på dig och tyckte att du var motbjudande? Hur kan du veta det?
Är inte detta dina EGNA tankar, din egen "BDD-filtrerade" tolkning?

Den tjejen (eller nån annan) kan ju inte veta vad du tänker och har BDD-fokus på just då. De ser ju bara en helt normal person.

Försök att nästa gång du TYCKER att folk beter sig nedlåtande mot dig, att verkligen tänka efter om det är så eller om du kan ha tolkat något fel.
Den kraftiga tjejen hade bredare lår än dig, betedde du dig nedlåtande mot henne pga det?

Mvh Malins mamma

[vinterglas]

Tänkte bara lite snabbt nämna att BDD nämndes i Sthlms city häromdagen i en artiekl "28 sätt att göra om din kropp"
Jag citerar:
"och så finns det patienter med diverse sjukdomar som till exempel BDD (Body Dysmorphic Disorder) som inte ska opereras. Personer som lider av den här sjukdomen är besatta av någon defetk i utseende, ibland helt och hållet påhittad, och behöver pyskiatrisk vård istället. "

I artiekln pekade de ut 28 ställen på kroppen där man kunde operera sig på olika sätt, samt kostnader.
Visserligen är det kanske ingen bra artikel i vårat redan fixerade samhälle, men jag såg det som något positivt att BDD beskrevs på ett vettigt sätt och i en tidning och artikel som säkert MÅNGA läser.

Nåväl, det var bara det.

SpegelSpegel

Ibland är vi för lika...