någon som har en teori?

[SpegelSpegel]

Så det kanske har något att göra med att känna sig oälskad i mitt fall, kombinerat med en medfödd psykisk känslighet, ett utseendefixerat samhälle och både positiv och negativ respons på utseendet som jag pga psykisk känslighet tagit åt mig av. Har även minnen av att jag som liten hade nattskräck, fobier och symmetritvångstankar.  Har ett enormt behov av kärlek och uppskattning, inte så mycket ytlig bekräftelse som djupare, och har höga krav på mig själv, eller tror mer att andra ska hata mig och vända mig ryggen om jag gör ngt fel, att följderna av saker just jag gör blir katastrofala för, typ att om jag säger ngt ogenomtänkt kommer alla att minnas det för alltid och skratta åt mig och dra upp det nästa gång jag försöker bli tagen på allvar. Men är absolut inte perfektionist, är väldigt oorganiserad med studier och städar enbart när det behövs. Men jag vill ju heller inte vara perfekt, bara duga som jag är.

[vinterglas]

rosebud

Usch, illa det där med din mamma och syster, verkar jobbigt. :/

Ja absolut är BDD:n ålderslös, det är ju tankar det handlar om, men det kan ju skilja i vad man upplvet och så

Hoppas verkligen dina barn inte råkar ut för samma sak sm du, vore allt för olyckligt :/

CEC

Jo, det suger verkligen det här med kraven. det kan handla om vad som helst, kan vara att klippa ett papper perfekt eller vad som helst. fast värst är det om jag ska göra saker åt andra, då blir jag så nervös att jag antingen förstör allt eller bangar...

Jo säkerligen kan man bli mer sårbar genom mobbning.

SpegelSpegel

Så det kanske har något att göra med att känna sig oälskad i mitt fall, kombinerat med en medfödd psykisk känslighet, ett utseendefixerat samhälle och både positiv och negativ respons på utseendet som jag pga psykisk känslighet tagit åt mig av. Har även minnen av att jag som liten hade nattskräck, fobier och symmetritvångstankar. Har ett enormt behov av kärlek och uppskattning, inte så mycket ytlig bekräftelse som djupare, och har höga krav på mig själv, eller tror mer att andra ska hata mig och vända mig ryggen om jag gör ngt fel, att följderna av saker just jag gör blir katastrofala för, typ att om jag säger ngt ogenomtänkt kommer alla att minnas det för alltid och skratta åt mig och dra upp det nästa gång jag försöker bli tagen på allvar. Men är absolut inte perfektionist, är väldigt oorganiserad med studier och städar enbart när det behövs. Men jag vill ju heller inte vara perfekt, bara duga som jag är.


Nu blev jag faktiskt lite rädd, visserligen är vi lika inom många delar, men det här var jag.
110 % jag.
varenda sak du beskriver i inlägget har jag haft., eller beter mig, tror och tänekr nu.,...

hah, helt sjukt. men det är swant, varenda bokstav är jag.

[Anonym]

anonym:16 Feb 2006 13:50:33

jo jag har höga krav på mig själv. Känner mig misslyckad för det mesta.

[rosebud]

För min del så har jag ingen egen inre spegelbild....

Kanske därför jag har så svårt att se mig själv i spegeln?

Jag har en väldigt stark personlighet men den stämmer inte alls med mitt utseende...

Jag kan sitta på bussen tex eller titta på ngn på tv:n och studera dem i detalj och på så sätt försöka avgöra om jag är ful eller inte!

 jag tänker att om hon/han inte är ful så kan ju inte jag vara det

 precis som om det spegla mitt utseende hur andra ser ut..

Helt knäppt jag vet

Om att våga  gå utanför dörren så har jag ju varit mer eller mindre tvungen så det har bara varit att bita ihop även om det ibland känns som att man skulle vara helt naken (tycker att alla stirrar på mig)

Hur ska jag göra för att få min kille att förstå?

Han verkar inte så intresserad

[rosebud]

Vill bara förtydliga ovanstående rader!

Jag tycker inte att det finns några fula människor...

Alla har något vackert i sitt utseende tycker jag

Att jag tittar på människor beror enbart på att jag försöker se mig själv i dem

[vinterglas]

rosebud

känner igen det där om att studera andra, för att avgöra såvida jag är ful eller ej.

och att våga gå utan för dörren, jag är ju så gott som tvungen, även om det ibland är ett helvete och man hatar den som tvingar ut en.

Usch, illa det där med din kille. fast han bryr sig dig, för han bryr sig ju om dig! det är nog bara svårt fr honom, han måste bli frustrerad?

[angel]

Hej och kram till alla!!!

Klurar lite på en sak......

Min bdd tog skruv rejält då killarna hade poängutdelning på vår,dvs tjej-gänget ? tre personer, skönhet. Jag hamnade alltid sist, helatiden hukandes och gömde mig......Inte kul alls.. Det förstår ni nog. Då  var jag 14 år, nu är jag 32.

Men.... Mina sk tjejkompisar fällde skumma kommentarer..
Tex: "fy fan vad jag äcklar mig på dig!" Varför frågade jag?? "du är så jävla söt, fan vad jag hatar dig"
Hmm. okej, var hon avundsjuk eller? Troligen... Men fy vad sådana kommentarer sårade mig..

Detta visade sig vara ett ständigt återkommande bemötande av andra människor.  Dels komplimanger och dels nedvärderingar...Inte undra på att jag blivit som  jag har blivit!

Dessa människor har jag ingen kontakt med nu. Tur det!!!


Min fråga är nu till Er:
Hur har ni haft det?
Hur hanterar ni detta nu?
Att både få ris o ros ang. utseendet och att orka gå ut och möta nya människor?

Vad gör ni åt kompisar ni själva mår dåligt av, tex en vännina jag har är sååååååå  trendig, moderiktig, nyrik och gud vet allt. Hon är även besatt av det perfekt rätta utseendet.Hennes egna ord lyder: "vill jag ha en rik man,  kan jag gå ut och fixa vem jag vill!"  
Henne har jag inte hört av mig till sen en lång tid... Jag mår faktiskt sämre av att inte platsa i hennes gäng.
Då jag nämt detta för henne förnekar hon starkt att hon skulle vara såååå ytlig. Men mina facit visar att hon är sån ändå...Hon missunnar mig en hel del märker jag, eller är jag misstänksam??

Shit.. Detta kanske blev lite tungt men hoppas på svar ändå.

Hur som helst,  så ringer jag inte min trendiga väninna sedan två månader. Jag orkar inte. Min  BDD är jobbig nog utan henne.

Men livet slutar inte här...jag kommer alltid att möta sådana människor  i livet. Skillnaden har blivit att jag undviker kontakt med de som jag känner igen från förr.....

Kramar till alla!!

[rosebud]

Hej

Mitt svar måste nog tyvärr bli att jag är rätt dålig på att hantera det....

Sista festen jag var på gick jag hem pga att jag kände mig för ful för att vara där!

Än mindre gå med ut efteråt

Min flashiga väninna från sthlm var som vanligt snyggast & uppdressad till tänderna...

Jag tror att det är viktigt för henne att se bäst ut var hon än kommer men hon är inte medveten om det själv...

Vi ses ju inte så mkt det är både synd och bra för jag gillar henne verkligen som person...

 Att hon ser bra ut är ju knappast hennes fel

Men jag har alltid känt mig som kusinen från landet bredvid henne och hon snodde konsekvent alla killar jag var intresserad av då när det var aktuellt....

Jag har skurit av rätt mycket i mitt sociala liv tex att gå ut på lokal osv.... Det är en så skrämmande tanke att jag skulle synas för så många och bli så utittad så jag avstår....

Jag har ngr nära vänner och håller mig till situationer jag vet jag klarar av men ett litet kalas tex med okända kan vara nog så jobbigt...för att inte tala om sånt som killens personalfester kan kräva en månads mental förberedelse.....

Bäst mår jag när jag är tex på landet utan moderna bekvämligheter och där man slipper speglar

Du har ju så rätt att livet slutar inte här.... Man kommer ju hela tiden att möta nya männsikor och tvingas att se sina demoner i vitögat  så att man får tvinga sig själv att möta det man är så rädd för (sig själv kanske)

kramar

[SpegelSpegel]

Hej Angel! Tyvärr kan man aldrig vaccinera sig helt mot ytliga, dumma, obetänksamma, elaka och avundsjuka människor. De finns överallt. Men man kan lära sig ta dem på mindre allvar, och även att undvika de personer man känner får en att må dåligt, som jag tycker att du gör rätt i att göra med din väninna.
Tror faktiskt alla fått höra elaka kommentarer under barn- och tonårsåren, av ngn anledning är barn och tonåringar tvugna att trycka ner varandra, tänkte på den där komplimangen du fick om hur äckligt söt du var, till och med en komplimang kan en viss sorts tonårstjejer få att låta bitchig och nedvärderande.
Men som sagt, även de som INTE har BDD har troligen fått såna kommentarer, bara att de inte tagit åt sig på samma sätt som vi, så jag tror inte det är så mkt kommentarerna som en medfödd psykiskt känslighet eller liknande som gjort att vi utvecklat sjukdomen. Kanske är det så att ett  känsligt psyke påminner lite om ett nedsatt immunförsvar; man kan vara född med det och därför extra mottaglig för "smittor" som inte drabbar andra alls eller inte lika allvarligt, eller något kan hända som sänker "immunförsvaret", t ex en otrygg uppväxt eller övergrepp i barndomen.

De flesta av mina väninnor är ganska upptagna av utseende, men jag tror inte de är så ytliga som väninnan du beskriver. De pratar mkt om dieter och plastikoperationer, sminkar sig och är intresserade av snygga kläder osv. Men de är inte såna att de kommenterar andras utseende eller tycker att folk inte duger till att vara med dem. De är dock mkt med ytliga killar och drar ytliga killar till sig, vilket jag i och för sig också kan göra när jag är uppsminkad. Önskar dock ibland att jag hade en annan umgängeskrets. På universitetet har jag träffat tjejer som aldrig sminkar sig och går i gamla militärbyxor. Tycker det är så otroligt befriende att se folk som inte oroar sig över om de är tillräckligt söta hela tiden. Mina vänner är fina och bra människor, men ibland får de mig att må sämre med sin uppfattning att utseende är, om inte helt livsavgörande så i alla fall relativt livsviktigt. Det är svårt att tro att det går att leva på ett annat sätt, vilket jag önskar att jag kunde.

[Anonym]

Jag har själv haft många ytliga vänner. När jag bytte vänkrets så mådde jag bättre även om många av mina ytliga vänner var fina vänner så orka jag inte med dem. Alla mina dåliga tankar om mitt utseende har inte försvunnit, men nu har jag mindre dålig påverkan och då kan det vara värt att sluta ungås med människor som påverkar negativt. Det går inte att ta bort alla dåliga influenser men människor som påverkar negativt kan det vara bra att strunta att ungås med ett tag iallafall.

[Broken]

Malins mamma

Hur får man KBT-behandling? Måste man gå hos psykolog innan, alltså och ha "vanliga" samtal?

En fråga till, du skriver här ovan att det kan vara tex. mobbning och sånt som gör att bddn framträder. Jag kan tänka tillbaka på min uppväxt, den har varit hur bra som helst! Och det är jag lycklig för. Det har varit två händelser som jag tror jag vara den utlösande faktorn.. kombinerat med p-piller. För jag började med dem väldigt tidigt.. och mådde inte alls bra av dem. Vart som likgiltig. Allt var skit samma. Alla dagar var slentriana. Varken upp eller ner.
När jag ser flera år senare slutade med p-pillren, så tyckte ALLA i min omgivning att jag vart en helt annan människa. Skrämmande! För jag mådde verkligen inte bra då jag stoppade i mig p-pillren.. så ALDRIG mer hormoner för mig. De borde inte alls ge ut p-piller sådär lätt, till så unga, som inte har en aning om hur deras kropp VERKLIGEN påverkas.

[Malins mamma]

Hej Broken!

Tyvärr vet jag inte riktigt hur det går till men jag antar att man även hos en KBT-terapeut börjar med att berätta om sitt liv och hur man har haft det. Jag tror inte att man måste gå till en vanlig psykolog innan.

Vad som utlöser BDD:n är inte helt klarlagt så det är ju inte helt omöjligt att p-pillren kan ha haft en inverkan, genom hormoner och sånt. Men eftersom även pojkar och yngre flickor kan få BDD så har nog inte p-piller nån avgörande betydelse, skulle jag tro.
Eller så kan det vara att det är olika saker hos olika personer som gör att man får BDD....?

Mvh Malins mamma

[Broken]

Malins mamma

Tror också att det är olika från olika personer. Och vart man är i livet. Hur ens livssituation är. Hur man ser sig själv och vad som händer med en. Om man tex. utsätts för mobbning eller ngt annat traumatiskt som sätter sig fast.

Min hud bdd har dock kommit inom de senaste två åren. Innan det har sminket, att aldrig kunna visa mig utan smink, varit mitt stora problem. Sminkade om mig i tonåren, sminkade mig i mörkret och med ned dragna persinenner osv.
Undrar varför hud bddn kommit först nu? Kanske kan det vara att jag slutade bita på naglarna, och efter det började klämma på armarna osv. Fick sånna sår och ärr så jag slutade.. men började att klämma och skrapa i ansiktet istället. Och där är jag nu idag.

[Peter_19]

Jag var väldigt populär på grundskolan, och jag fick på olika sätt bekräftat att jag tydligen såg väldigt bra ut; nu har jag börjat oroa mig för att folk kanske tycker att mitt utseende har ändrats på ett negativt sätt, och därför går jag runt och tänker på det hela tiden.

Ibland så tycker jag att jag är hur snygg som helst, och ibland känner jag mig allmänt äcklig; så det pendlar en hel del, men jag är åtminstone på bättringsvägen.

[Malins mamma]

Broken, det finns ju de som har samma BDD-fokus hela tiden men det är väldigt vanligt att fokuset flyttar sig från det ena till det andra eller att man ibland har flera olika saker som man fokuserar på.

Det gäller att vara uppmärksam på vad man börjar hålla på med.
Malin har tex medvetet valt att inte göra något speciellt med håret och frisyren därför att hon inte vill riskera att fastna i ytterligare nån ritual. Det går alltså att välja även när man har BDD, om man är medveten om riskerna.

Jag tycker det låter bra att du kunde sluta att klämma på armarna, skulle det funka att du tänkte på samma sätt angående ansiktet också? I många fall så har ju de åtgärder man vidtar för att få en bättre hy motsatt verkan så det skulle ju vara bättre att inte göra nånting alls med huden, förutom vanlig hygien.

//Malins mamma