FUL

[Anonym]

Jag känner mig förvirrad. Har ganska nyligen kommit till insikt om att jag troligtvis lider av BDD. Jag känner mig lättad över att äntligen ha funnit denna gemensamma nämnare för min sociala fobi och mina återkommande depressioner.
Samtidigt kan jag känna att jag bara gömmer mig bakom den här sjukdomen. Jag är inte inbillat ful; mitt ansikte är totalt groteskt på riktigt! Jag är bara svag som inte kan hantera det och därför väljer att kalla mig för BDD:are.
Känner någon annan samma sorts förvirring ibland?

[Anonym]

åh jag känner definitvt som du. men om du inte har ngn väldigt grav missbildning är du troligtvis inte groteskt ful alls.
jag har också social fobi och dom psykiatriker som jag gått till säger att jag inte har bdd, utan att dom flesta unga människor med ångestrelaterade sjukdomar tycker att dom är fula. jag märkte det också på mina social fobi gruppterapier, alla tyckte att dom var skitfula...

/sara

[deathofaclown]

oh, jag vet precis vad du menar! det känns som att jag är ju inte inbillat ful, jag är fan ful på riktigt. åh, jag vet precis vad du menar med allt du skriver - om hur det känns som att man bara "gömmer sig" bakom sjukdomen och så.
så nej, du är inte ensam om dina tankar

men eh, hur vet man om det är bdd man har eller om "fulheten" kommer från någon annan ångestrelaterad sjukdom?

[Anonym]

det vet man inte. det får någon duktig psykiatriker avgöra, eller några, alltid bättre att få flera åsikter. allt jag vet är att man ska vara riktigt försiktig med att sätta en diagnos på sigsjälv om man inte är helt bombsäker. det finns t.e.x ganska många ångestrelaterade sjukdomar som är relativt lika varandra, och om man får för sig att man har någon som man kanske egentligen inte har så är man bara ännu längre ifrån ett tillfrisknande.

//sara