Firmafest,
Fan jag hoppades på att någon skulle säga att jag inbillade mig.
Jo, för att säga det med dina egna ord så "inbillade" du dig eller det var snarare så att du misstolkade hela situationen. Men det kan vara värt att förstå hur det gick till att du upplevde det som att alla glodde på dig och att de gjorde det för att du var "ful".
Du "såg" alltså att alla glodde/tittade på dig. För att kunna se det så måste ju du ha tittat/glott på alla andra också. Frågan är alltså varför du tittade på dom. Var det för att de var "fula", "vackra", "osäkra", "onormala", "avvikande" eller var det bara att du (som andra människor) tittade på din omgivning när du gick runt i gallerian, vilket även innefattade andra människor. Man kan ju inte gärna gå runt och blunda när man är ute nånstans. Det är helt normalt att man tittar på sånt som kommer i ens väg.
Alternativet är att du "trodde" att alla andra glodde på dig. Det betyder att du, utan att se det med egna ögon drog en förhastad slutsats utan bevis. Slutsatser utan bevis är inte på något sätt tillförlitliga och bör inte ses som nåt faktum.
Du trodde INTE du var "ful" när du gick hemifrån den här gången. Var det möjligen så att du trodde att du såg ganska okej ut och att du ville få det bekräftat och att det var därför du försökte uppfatta "signaler" från andra genom att titta på hur de reagerade när de såg dig? Eftersom ingen verkade reagera positivt (eftersom de bara gick där i sina egna tankar utan en endaste tanke på hur just DU såg ut) tolkade du det som att du var "ful"?!
Många BDD-drabbade verkar ha uppfattningen att om man ser bra ut så blir man väldigt positivt bemött av andra, att man blir uppmärksammad och uppskattad pga sitt utseende. En kille på BDDCentral förväntade sig att om han vore snygg så skulle tjejer flockas runt honom och tom kasta sig över honom. Men så fungerar det inte i verkligheten. Dessutom har BDDn ännu flera ess i rockärmen ifall man skulle bli vänligt bemött, som Lyckofågel skrev tex:
När människor ler mot mig o är vänliga, känns det som att de är det på samma sätt som människor är vänliga mot förståndhandikappade, och funktionshindrade.
BDDn hittar
alltid på en ursäkt för att övertyga en om att man är "ful".
Jag hade maskara idag och det hade jag inte förra gången, samtidigt hade jag rent hår förra gången och idag var det halvsmutsigt (fast såg inte hemskt ut). Jag är förvirrad.
Menar du att dessa människor (som säkerligen inte var samma personer som var där förra gången) visste om eller såg att du hade mascara idag och halvsmutsigt hår (som inte såg hemskt ut) denna gången och att det var därför de tittade på dej?
Av alla de personer som tittade på dig och som du alltså tittade på, kan du säga vilka som hade mascara, vilka som hade nytvättat hår, vilka som inte hade duschat den dagen, vilka som hade osymmetriska ögonbryn, vilka som hade acne, vilka som hade en för pösig tröja eller vilka som inte hade "perfekt" frisyr med varje hårstrå på rätt plats? Hur mycket brydde du dig om det isåfall?
Det verkar vara en vanlig uppfattning hos BDD-drabbade att man själv inte bryr sig om hur andra ser ut, att man accepterar folk fast de inte är "perfekta", att man inte ser ner på någon med ett "annorlunda" utseende MEN,
man tror att alla andra gör det. Många BDD-drabbade verkar dessutom tro att alla andra har en "supersyn" som på en tiondels sekund kan upptäcka pyttesmå ojämnheter i hyn, osymmetri eller andra ev "skavanker" som bara kan upptäckas efter noggrant och långvarigt granskande i spegeln, när man tex möter någon på gatan eller i kassan när man ska betala.
Kändes också som min vän inte ville synas med mig och hon försvann till olika affärer själv, fick typ jaga henne!
"Ingenting som någon annan gör beror på dig, det beror på dom själva." Syftet med besöket på gallerian var väl inte att din vän skulle utnyttja tillfället att synas med dig? Ni var väl där för att kolla i affärer eller nåt sånt? Vilket hon tydligen gjorde. Att hon var snabbare/ivrigare än du var hade såklart inget att göra med hur du såg ut.
När man är ute bland folk, i skolan, på jobbet, på bussen och i affärer så har BDDn hur mycket möjligheter som helst att misstolka situationen, tex som du gjorde i detta fallet (och att alltid komma till slutsatsen att man "är ful") så jag förstår mycket väl att ni tycker det är jobbigt att gå ut. Men det är därför det är så otroligt viktigt att man vid varje sådan händelse, när man mår dåligt för att man tycker sig ha fått bevis för att man är "ful", ifrågasätter, undersöker och försöker se klart på situationen vad som ledde till den obehagliga känslan man fick. Var det de VERKLIGA händelserna eller var det BDD-tankar/tolkningar som ställde till det?
