Orsaker?

[Sfinx]

Jag ska precis börja att göra ett arbete i Psykologi B och har valt BDD som område och frågeställningen blir: Vilka orsaker finns det till BDD? Ni, som anser sig lida av det, vilka tror ni är orsakerna?

[Anonym]

Min dåliga hy helt klart!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

[Scream_it]

Olika saker... kanske dels att jag är född så.. ja, att jag tar åt mig lätt - eller föddes så kanske man ska säga.. vet ej *smile

Mina föräldrar har alltid sagt och påpekat vad som är fel - var det bra så sa dom inget. De är likadana idag.... har sagt ifrån men när jag var liten så tog jag åt mig och nu idag.. är det bara så. Jag är ful, känner mig sjukt obekväm. Även om någon tittar på mig och säger "vad söt du e" eller nått.. så tar jag åt mig som om personen varit ironisk - inte menar det. Om någon tittar på mig gör dom de fär att jag ser konstig ut, inte för att jag skulle vara så himla snygg.

Min mor sa till mig alltid "Gud va smal du e, du ser ju sjuk ut. - ät upp dig ...osv." till en dag.. Jag gick till henne och sa " Hade jag vägt 200kg dvs. varit SKIT fet  - hade du sagt det till mig då? - typ"Fan vad fet du är, du ser ju sjuk ut -  sluta ät.. ät inte så mycket osv..." hade du sagt det till mig då?

Fick svaret : "Nej"

Så bara för att jag är smal var det okey att förolämpa mig så mycket inför en massa folk hela dagarna...

Jag skyller inte på mina föräldrar, men dom viste att jag var blyg och tog åt mig lätt redan sen dag 1. Så det är delvis deras fel att jag hatar mig själv idag... ja , jag ser det så.

Sen finns det självklart massor med andra saker som spelar in.. men i mitt fall är , enligt mig, mina föräldrar en stor del utav de här.


Jag försöker gå vidare.. vist. jag är stor nu, jag kan se saken på annat sätt idag. men grundkänslan kommer nog ta år att bli av med..om ens det ...=/

Vad vill du veta?

[Virran]

Scream_it
"Så bara för att jag är smal var det okey att förolämpa mig så mycket inför en massa folk hela dagarna..."

Samma här, fast andra ungdomar.
Har föresten tänkt på en sak:
Tror ni att bdd och social fobi kan gå hand i hand?

[Ilona]

Tror ni att bdd och social fobi kan gå hand i hand?


Det gör det, inte för alla kanske, men för många. Många som har bdd har social fobi, har jag läst någonstans.

[Anonym]

Att jag har problem med mitt utseende har med mobbningen att göra. Jag blev mobbad under högstadiet och under låg stadiet var jag utanför och på mellan stadiet var det ok.

Jag har haft problem i min familj och var väldigt osäker när jag var liten och hade ångest och var rädd för allt.

Jag tror att jag har social fobi nu eller något liknande är så rädd för att träffa människor, att jag är isolerad helt ibland.

Det bästa som finns är att vara hemma och inte träffa människor alls överhuvudtaget alls.

[amav]

Hej!

Det är väl ganska välbelagt att orsakerna står att hitta i:

- Tankefel, dvs. att man ex.vis. bara tar in vissa typer av observationer, att man drar fel slutsatser av dessa observationer etc.

- Fobiskt beteende, dvs. att man undviker ngt mer eller mindre konsekvent.


Man är känslohandlande, kan se ut såhär:
Du tänker att ditt liv är värdelöst (tankefel - hur kan du veta det? När kan man säga att frågan är slutligen avgjord?), du blir nedstämd av den tanken.

Du tänker att det beror på att du har ett avvikande utseende (tankefel - hur vet du hur mkt utseendet inverkar på dina framtidsutsikter?). Du känner dig dålig av dessa tankar och tar det som bevis för att det stämmer (tankefel - att du känner dig dålig betyder inte att det du tänker är korrekt).

Du tänker att du måste göra något socialt och du får ångest. Du föreställer dig hur situationen kommer se ut (tankefel - du tror dig kunna förutsäga framtiden, tror dig kunna veta vad folk tänker, du föreställer dig flera scenarion trots att bara ett kan inträffa osv.).

Du indviker situationen i det längsta (fobiskt beteende - unvikandet leder till att ångesten initialt dämpas). Den initialt lägre ångesten tar du som intäckt för att det verkligen är en farlig situation (tankefel - du utsatte dig inte för situationen, kan därmed inte veta om den var "farlig").

Du går ännu mer ner i dina tankar om ditt hemska utseende, och när du slutligen bevistar den sociala situationen tänker du att alla tycker att du är ful (tankefel - du kan inte läsa andras tankar). Du tycker att folk kollar på dig på ett otvetydigt sätt (tankefel - du kan inte läsa andras tankar).

Någon säger något som skulle kunna gå att inkoperera i en teori som säger att du är ful (tankefel - du drar förhastade slutsatser, antingen om huruvida personen verkligen menar det du tror denne menar, alternativt generaliserande att alla människor tycker som denne).

Du tar denna kommentar som intäckt för att dina teorier om vad det måste innebära att vara ful som sanna (tankefel - du vet inte om det du tror stämmer har de konsekvenser du tror det har).

Du fortsätter dra dig undan i situationen (fobiskt beteende - du handlar som om sitationen är farlig. Det dämpar initialt ångesten vilket ånyo lär kroppen att situationen är farlig.).

Du drar dig tillslut tillbaka och mår dåligt. Du tar ditt dåligmående och dina nya observationer om att folk tycker att du är ful som intäckt för dels att du är ful och dels att det innebär att ditt liv är förgäves.


Så funkar det.

Man tar alltså in felaktig information. Man fokuserar på negativ information. Man drar förhastade och felaktiga slutsatser. Man beteer sig som om man kunde förutsäga framtiden trots att man inte kan det. Man läser andras tankar trots att man inte kan det. osv osv.

Det där om att läsa andras tankar:
Det kan man ju testa. De flesta fobiker tror säkerligen att de vet vad folk tänker om dem, nämligen att de är fula.

Men, det skulle man ju kunna pröva. Säg t.ex. att du fick gissa om folk tycker du är ful. Man skulle ju kunna sätta ett kriterie att man måste ha rätt i 9 fall av 10 eller ngt liknande.

Du har naturligtvis förutsägelsen att alla tycker du är ful.

Man behöver ju inte göra så att folk får veta att du ska få reda på resultatet.

Jag tror att fobikern inte skulle ha särskilt bra träffsäkerhet. Snarare kanske sämre än en annan bedömmare.

Då skulle fobikern säga "jamen, dom vill ju inte vara taskiga, det är därför dom inte säger att jag är ful. Och ja, jag vet att dom inte vet att jag kommer få veta vad dom tycker, men det fattar ju vemsomhelst att man inte säger ngt sådant ändå". Och, så är man igång igen. Ifrågasättande av positiva observationer. Tar som intäckt för att det bekräftar de negativa teorierna man har. För, det känns ju så!


/Amav


typ att ngn säger ngt som går att tolkas som negativt

[amav]

hoppsan, blev kvar en mening längst ner..


Jo, kom på att jag ville tillägga en grej till experimentet jag skrev om på slutet.

En fobiker skulle kunna resonera som så, att folk kanske inte kommer komma med negativa omdömmen om dennes utseende för "det vore ju taskigt ju, det skulle folk inte göra, fast dom tänker så ändå".

Men, skulle du säga till fobikern "jaha, men då gör det ju inget! Då testar vi det experimentet och ser vad som händer! Vad är din förutsägelse förresten? Hur mga kommer uppge att de tycker att du är ful?".

Då skulle fobikern sannolikt säga "aldrig i livet! Det tänker jag inte utsätta mig för! Tänk om dom säger att jag är ful - då vet jag ju att det är sant!!".

Och där har du det. Undvikande ("aldrig i livet"), felaktiga förutsägelser, felaktiga slutsatser osv osv osv osv.


Vad det gäller huruvida det finns orsaker utom tankar & beteenden så är det nog mkt svårt att avgöra. Och, även om mga BDD:are säkert delar endel erfarenheter, t.ex. att de blivit mobbade eller liknande, att de kanske har finnar eller ngt, så går det nog inte hitta ngn gemensam nämnare som inte även icke-BDD:are har lika mkt av.

/Amav

[Malins mamma]

Amav, tack så jättemycket för en väldigt bra förklaring och för ditt engagemang att försöka hjälpa andra till ett friskare liv.  

Ang orsaker till att somliga drabbas av BDD så tror jag att det finns iaf två gemensamma nämnare. Dels en genetisk förutsättning + att man på något sätt har fått uppfattningen att det spelar väldigt stor roll hur man ser ut.

Den uppfattningen kan man få på flera olika sätt tex genom överdriven negativ uppmärksamhet (mobbning), överdriven positiv uppmärksamhet (att ständigt få en massa komplimanger om hur söt man är),  av att man blir bemött av samma eller olika personer på väldigt olika sätt (man finner ingen naturlig orsak till de olika bemötandena och drar slutsatsen att det beror på utseendet). Det finns säkert andra alternativ också.

Mvh Malins mamma

[amav]

Tack Malins mamma!


Ang. det du skriver:
Jag tror som sagt inte att det är lätt att urskilja specifika orsaker utanför individens tankar och beteenden. Jag tror det är lite att leta på fel ställe helt enkelt.

Visst kan det vara så att mga BDD:are blev mobbade när dom var små, men alla som blir mobbade får inte BDD (visst, det är som att säga att "alla som röker dör inte i lungcancer" - det är att sålla bort ganska mkt information, för det är ju ändå så att det finns en klar överreprensentation av lungcancerfall bland rökare).

Jag tror helt enkelt bara att man har tillräckligt bra information kring orsakerna för att det ska vara olönt att leta efter fler typ. Det är så att man tänker bizarrt om man BDD:ar, och det är det man måste sikta in sig på.

Tankefel och undvikandebeteende ÄR orsaker. Det är orsaken till hur du tänker och reagerar. Sen kan det finnas lite smått och gott till, men letar du efter en vetenskapligt belagd grej så börja där.


/Amav

[Anonym]

Är det fler än jag som har upplevt att många med BDD  tidigare har haft andra tvång?  T.ex smuts, oordning, rädsla för förgiftning av olika saker?
Att det är en känslig person med låg ångesttröskel som helt enkelt är rädd för något som de inte kan sätta fingret på. Och att gå och vara ständigt rädd utan att veta för vad är nog väldigt skrämmande.
Så hittar hjärnan helt enkelt på saker att vara rädd för.  Så att man kan försöka greppa rädslan och försöka att göra nånting åt den. (T.ex att smuts är äckligt- det kan man fixa men efter som detta egentligen inte är problemet så blir ju personen aldrig nöjd utan får tvätta och tvätta och tvätta. )

Och det verkar ju helt naturligt att rädslan -ångesten  hos tonåringar och unga vuxna fokuseras på utseendet. Detta är ju en tid då många frågar sig om duger, inte minst utseendemässigt.

Om man hade kommit till rätta med rädslan från början och vad den igentligen står förr så kanske BDD-symtomen hade kunnat lätta och tom försvinna.  Inte på en dag för tvånget sitter ju oerhört djupt rotat och man har ett inlärt negativt tankemönster. Men så småningen, med större insikt... och naturligtvis med KBT, då man måste träna sig att tänka annorlunda och träna sig bort det obekväma med att människor kan titta.

Detta är bara lösa teorier jag har som närstående till en peron med först OCD som sedan gått över till BDD. Man grubblar ju en hel del..

Interssant diskussion. Hoppas fler framför sina åsikter,

/Mamma

[twinkle]

Min sjuka sida säger att BDDn beror på min hud. Men min friska sida inser att det inte är så, att bddn sitter under huden å ingen annanstans... Men det är mycket lättare att ha sin kropp som en sopstation där man slänger all sin osäkerhet och ilska på sig själv än att slänga det på sin person. För kroppen kan man alltid ändra, personligheten sitter så mycket djupare rotat...

[Anonym]

min hy har förstört mitt liv!

[Delirium]

Nu är jag ju inte diagnostiserad med BDD, utan det är väl en etikett som jag nyligen har satt på mig själv... Men jag känner ju själv att jag har social fobi.. Det har jag alltid haft, även om det har blivit bättre på senaste tiden.
Jag är extremt rädd för att folk ska döma mig, på grund av hur jag ser ut. Jag kan vid sällsynta tillfällen tycka att jag ser bra ut, innan jag går hemifrån, men så fort jag träffar någon, så jämför jag mig med den personen, och genast upptäcker jag att jag är värdelös och ful gentemot (hur säger man?) den personen.

Vet inte vad jag skulle ha att säga med detta riktigt, var väl lite för att skriva av mig också..

[Virran]

amav
Du skriver och förklarar allt otroligt bra *tummen upp*

Även om man är väl medveten om att det sitter i hjärnan, att det handlar om tankefel och förhastade slutsatser, så känns det ju omöjligt att lyckas få hjärnan att tänka om.
Det hjälper inte att tex lovebomba sig själv för då får man (jag) en känsla av fånighet osv. Äh, jag vet inte alls *förvirrad*