Jag har bestämt mig för att börja plugga på universitetet nästa höst. Jag SKA klara det, hur dåligt jag än mår! Börjar jag inte nu så kommer jag med all sannolikhet leva såhär i resten av mitt liv... Om jag inte tar livet av mig, förstås.
Jag är så trött på att vara hemma hela tiden och leva på min mamma
känner mig hemsk. Värdelös.
Jag vill så innerligt hjälpa till här hemma. Har sökt jobb dagligen och t.o.m. blivit uppringd ett flertal gånger. Dessvärre har jag tackat nej - i sista sekund.
Har nu börjat fundera på lagerjobb. Det hade nog kunnat vara något för mig iom att man inte har någon kundkontakt osv. Min största oro är nu mina blivande kolleger. Vilka slags "typer" jobbar där? Kommer jag trivas? Kommer jag passa in?
Någon som känner igen sig i det här tänket, eller t.o.m. har börjat jobba? Var det som ni förväntade er?
Tacksam för svar!