I en relation som inte gör mig lycklig och vacker längre

[aleXssandra]

Hej, som ämnet lyder så är jag inte lycklig i relationen längre,hade kunnat vara men är inte.
Nästan 4 månader sedan så sa min pojkvän när vi snackade om barn att det vore mest speciellt/vackert om våra barn fick isblå ögon(lät som han även för den delen förklarade som egen ögonfärg då han har riktigt blå, isigare blå nyans ).. Men då jag är brunögd (har kastanj/nötbruna) så börja jag hänga upp mig på det för skulle vi få brunögda barn så är risken att barnet inte kommer älskas med hela hjärtat av honom och vara lika speciell som barn med andra ögonfärger..det gjorde att mina känslor slocknade o jag började utforska hans gamla tjejer på vilka ögonfärger de har. 6 ex varav 1 hade bruna ögon bara...jag har sen 4 månader tillbaks nästan dagligen hakat upp mig på min ögonfärg och äcklats utav mig själv och har svårt att kolla honom i ögonen. När han försökte ställa allt till rätta så sa han att om vi får en son så ska sonen ha bruna ögon som mig och tösen blå. Lite sjukt kanske men då dras han uppenbarligen till ljusögda tjejer(givetvis inte mot sin egen dotter) men han verkar tycka att tjejer ska va ljusögda. Vad gör han ihop med mig då igentligen? Jag påminns om hans ord och det rena helvete som han nu har fört mig till...mina ögon va något utav de få kriterier på mig själv som jag va nöjd med och trodde killarna föll pladask för då många killar har sagt det och att dom hade älskat få brunögda barn. jag älskar alla ögonfärger förutom mina hazelbruna ögon som han säger att jag har.efter det här som han sagt är helt boxad till grunden...

[Moonlight]

Britney Spears, Julia Roberts, Jennifer Lopez, Beyoncee, Jessica Alba, Alyssa Milano, Holly Marie Combs, Shakira och många många fler har bruna ögon, det är snyggt! Jessica Simpsons har heller inte blåa ögon. Jag har heller inte blå ögon och skulle aldrig någonsin vilja ha det! Att han inte skulle älska barnet med hela hjärtat pga "fel" ögonfärg är inget som är normalt, det kan du fråga vilken psykolog som helst.. hazelbruna / coca cola bruna är snyggt på tjejer! så låt inte en enstaka kille få dig att tycka annorlunda!

[nikey]

well said moonlight

[aleXssandra]

Tack så hjärtligt för ditt inlägg moonlight. Jag och den killen skulle haft 2 år tillsammans nu om 3 månader.
Han förstår inte vad det är för demon han matade inom mig med de orden då vi även genomgick en abort 5 maj 2014... Efter det satte jag i pstav. Innan han snacka om ögonfärg så hängde jag bara upp mig på mina leverfläckar/pigmentfläckar i ansiktet och min hy i ansiktet men nu går jag nästan dagligen o tänker på min ögonfärg..har problem med tvångsritualer angående mitt utseende sedan lång tid tillbaks, är diagnotiserad med Bdd, fast lite mildare variant enligt psykologen..det fanns en tid i livet då jag blekte mitt hår i 3 år för att alla andra tyckte jag passade bättre som blond. Fast jag är brunett. Dock den nöten har jag lyckats kläcks och är nu brunhårig sedan flera år tillbaks..jag lever mig verkligen in i många inlägg här på Bdd forumet och är glad att forumet finns. Känner igen mig så väl i mycket här.jag stör mig på att ha hassel/nötbruna . Hade hellre haft riktigt mörkbruna..känns som mina kontraster inte riktigt går ihop :/...i mim hårbotten så synar jag en väldigt askig mellan/mörkbrun nyans... Ser ut som gråa hår i förväg :/ tycker ni jag gör rätt som ger upp honom efter det han sagt? Jag misstänker att han lider av narcissism då han oftast talar om sig själv alldeles för mycket ibland.han har även alkoholmissbruk(periodare) min mamma är a lagare som honom, med borderline.jag känner mig instängd och oälskad efter hans ord... Har aldrig haft en sån här lång relation förut.. Så första killen jag stannat så länge med..ögonen är ju själens spegel brukar man säga därför kändes det när han uttalade sig på sådant sätt o jag har förklarat för honom precis när vi blev ihop att jag lider av Bdd och han läste på nätet om det så jag tänkte att han borde förstå att inte säga något  sådant till någon med fixeringar... Jag har känt mig så nere och ensam..jobbigt är det. Ibland undrar man när dagen kommer som man ger upp..kram till alla som behöver en..

[Moonlight]

Han skulle ge barnen psykiska problem (utan tvekan). Det är vanligt att barn till sådana förälder/föräldrar drabbas av dåligt självkänsla, mindervärdeskomplex, ätstörningar, självmordstankar m.m.

Har du gått i så kallad KBT-terapi? Johanna i denna video fick hjälp och har ett fungerande liv nu
http://www.svt.se/nyheter/sverige/kbt-botade-johanna-fran-dismorfofobi
Så ge inte upp!

[Malins mamma]

Hej AleXssandra och välkommen hit. 

Tråkigt att du haft det så jobbigt pga en obetänkt kommentar från din kille. (Att han läst på nätet om BDD garanterar nog inte att han har full koll och förstår hur en sån kommentar påverkar dig.)

tycker ni jag gör rätt som ger upp honom efter det han sagt?

Nej, jag tycker du gör fel om du överlåter till BDDn att avgöra om ni ska vara tillsammans eller inte. BDDn är ingen vän som skyddar dig från att bli sårad utan värsta sortens fiende som tar tillvara på alla möjligheter för att få dig att tro att du är "ful/fel" och som gör dig ledsen, oälskad,  ensam och isolerad.
Du har dragit extremt långtgående slutsatser av hans kommentar som att han inte skulle kunna älska ett barn helhjärtat pga dess ögonfärg och att han dras till ljusögda tjejer. Det finns ingen som väljer partner enbart pga ögonfärgen. (Inte ens du valde väl din kille endast pga hans ögonfärg, eller hur?) Eftersom han valt att vara tillsammans med dig så finns det tydligen en massa egenskaper hos dig som han uppskattar.

Jag misstänker att han lider av narcissism då han oftast talar om sig själv alldeles för mycket ibland.han har även alkoholmissbruk(periodare)

Att man ofta talar om sig själv behöver inte betyda att man lider av narcissism. Narcissism är en allvarlig åkomma som påverkar närstående på ett förödande sätt, så ta reda på om det verkligen förhåller sig så innan du bestämmer nåt ang det.
Alkoholmissbruk är en grej som du bör ta i beaktande.

Hoppas du kan lägga killens kommentar om ögonfärger åt sidan, i hans (BDD-fria värld) har inte den kommentaren någon betydelse alls huruvida han skulle älska ett barn mer eller mindre.   

[Moonlight]

Du kan läsa om Narcissism på www.narcissism.se
Jag är uppvuxen med en förälder som lider av så kallad narcissistisk personlighetsstörning och jag drabbades av allt det som jag nämnt här ovan. Om han lider av alkoholmissbruk då ska man inte ens tänka på att skaffa barn tillsammans. Det finns hjälp att få men då måste båda erkänna att de har problem, vilja ha den hjälpen och vara beredda på att kämpa hårt.
Glöm inte att kämpa mot alla negativa tankar!

[aleXssandra]

I början när jag träffade honom så gjorde han antydningar om mitt utseende.. Han bad mig klippa av mitt hår  då hade jag i senaste förlängningen(men nu har jag eget hår till svanken i princip efter många år med löshår)han ville att jag skulle klippa håret mycket kortare till axlarna och färga håret svart ( jag hade mer mörkbrunt då) sen slog mig tanken... Han hade precis avbrytit en relation med sitt ex efter ett år tillsammans. det var hon som gjorde slut 2 månader innan vi träffades första gången.. Det intressant är att hon hade exat håret så som han bad mig göra mitt hår..kort till axlarna och svart färgat  Min kille är från Polen och hon bor i polen så han hälsade på henne kansle 4 månader utav hela året då han bor här i Sverige dom snackade mest på nätet.. Så dvs dom hade en långdistansrelation. Det gjorde så ont i mig o ber mig kapa av mig håret o sen se att hans ex ser exakt ut så i håret som han beskrev att jag skulle passa i... Sen ännu sjukare är att jag hittade ett äldre foto på dom 2 tillsammans och då bar jag samma kofta som hon bar på bilden..han gav mig den koftan och tyckte jag passade "nice"i den. Det fanns så mycket som tala för att han försökte se henne i mig...men jag kapade Aldrig av mig håret däremot färgade jag det svart. Jag är trött att behöva jämföra mig själv med allt o alla o att min egen dejt fick mig o känna mig mindre älskad på sånt sätt att han ville få mig att efterlikna hans ex. Han är inte min stora kärlek, för jag är fortfarande besatt och hoppas på att en dag i livet när innan jag dör att få träffa min stora riktiga  kärlek. Men detta vet han inte om,för man behöver inte berätta just allt man känner eller tänker. Jag tänker ju inte på min stora kärlek men han va den enda människan som fick regnet att glittra blått, som fick sommaren färgglad och som satte livsglöd i min själ då jag ävrn precis hade stelopererat min rygg..jag minns allting som de vore igår.. Så på de sättet förstår jag att det är svårt o släppa någon som betytt mycket för en men jag har aldrig bett min nuvarande att efterlikna mitt ex.. Dom är 2 olika individer och jag älskar dom på olika sätt här i livet.hans alkoholmissbruk vill han inte förbättra... Han sa häromdagen att om han hade vunnit 1 miljon så hade han byggt en bar med all möjlig sprit i lägenheten... När jag frågade honom om han skulle kunna tänka sig att gå på rehab då talade han till mig o sa" är  du dum i Hela huvudet?nej hahaha"... Jag vet mina brister och jag kämpar för min framtid, sköter mina psykolog tider osv... Psykologen vill sätta in DBT behandling på mig än KBT..vi får se hur de blir.

[aleXssandra]

Mest när han är påverkad som han verkar känna sig störst,bäst vackrast så nej de behöver möjligtvis inte vara narcissism. Han blir så egoistisk när han är påverkad så han skulle skita fullständigt om han körde ihjäl någon ( han är den typen som tar ut agression i bilen och på småvägar/motorvägar när han är berusad) han har indraget körkort som han skulle fått tillbaks i oktober(nu har det snart varit indraget 1 år och några månader) innan årsskiftet men dom drog in det längre för honom.jag har tjatat hål i huvudet på honom om hans mindre bra sida med alkoholen men kan inte ens en rättegång och domstol sätta pli på honom så känns det inte som jag kan hjälpa honom längre att bli av med sitt missbruk..

[aleXssandra]

Jag tackar gud att jag har min bästa vän, vi har hållt ihop i snart 9 år. Så hon har hjälpt mig bryta en del tvångsritualer och varit en och är en god vän med tålamod.hon är alltid noggrann med att tala om för mig att jag har kommit en lång bit på vägen, hon uppmuntrar mig till att bli en friare själ..jag är henne evigt tacksam efter allt.

[Moonlight]

Låter tragiskt. Hade det varit jag så hade jag lämnat honom. Jag känner inte till DBT.. Kanske kan man få både DBT och KBT? det är viktigt att man får rätt hjälp så tidigt som möjligt så det inte blir värre.. å vilken underbar vän! tålamod är ett av de bästa egenskaper en människa kan ha, en sån vän ska man hålla hårt i

[Lyckofågel]

Det är inte ditt jobb att göra honom frisk. Tyvärr är det svårt att inte ta på sig den rollen i närheten av en missbrukare. Det är lätt hänt att man börjar sätta sig själv åt sidan och hittar sitt värde i när en måste "ta hand" om sin partner. Så ska det inte vara. Ni borde absolut inte skaffa barn tillsammans så länge han missbrukar alkohol. Missbruk är komplicerat så på håll är det väl inte heller särskilt lyckat att sätta barn till världen. Han kan ju falla tillbaka. Jag är inte av åsikten att barn är varje människas rättighet. Jag är av åsikten att friska, trygga, kärleksfulla föräldrar är varje barns rättighet. Min pappa är alkoholist ifall du undrar var jag fått min erfaren/kunskap om missbruk ifrån.

Nu sa han väl aldrig att han inte skulle älska ett barn med bruna ögon? Det var en slutsats som du drog. Mina ögon är gråblå och jag har full förståelse om folk inte anser att det är den vackraste ögonfärgen man kan ha, men jag hade nog också börjat tvånga kring det om någon indirekt sa att mina ögon inte håller måttet. Men som sagt, du har BDD, vilket innebär att du har ett BDD-filter som allt filtreras igenom när du tolkar din omvärld. Att göra slut enbart pga att han sa att han vill ha barn med isblå ögon kan jag tycka är förhastat, även om det var dumt av honom att säga så. Han pratar ju uppenbarligen om barn, och vill han skaffa barn med dig måste man ju ha ganska starka känslor för dig ändå. Det brukar väl i alla fall vara så.

Däremot låter det ju som att det finns många andra faktorer som inte låter särskilt sunda för någon, till exempel att du beskriver att han inte vill söka hjälp för sitt missbruk, att han blir aggressiv/självisk när han dricker osv.

Du måste må bra. Det bör vara prio nummer 1 för alla människor. Mår du bra i din relation? Om vi bortser ifrån kommentaren om din ögonfärg, trivs du i er relation? Vill också påpeka att längd inte behöver avgöra hur bra ett förhållande är. Det finns ju många som står ut år ut och år in, kanske en livstid, trots att relationen är usel. Ta mina föräldrar till exempel, mer destruktiv relation blir svårt att finna, de har varit tillsammans i över 20 år.

[aleXssandra]

(Långt inlägg, läser ni igenom allt så är ni grymma)

Lyckofågel.. Jag förstår precis vad du menar.
Min Mamma är alkoholist också och det har gått så långt att hon går runt med skabb ( som hon nu haft i 4 månader sedan hon fick veta att hon drabbats av skabb utav en hudspecialist) hon är så påverkad och väljer spriten före att bli av med parasiterna..jag vet hur jobbigt skabb är då jag själv drabbades av det 2013 men är friskförklarad sedan länge nu...så jag kan tänka mig hur mamma lider i dagsläget.. Hon sa de till mig snart 3 månader sedan att inte ens alkohol får parasiterna att sluta leva rövare i hennes hud och då försökte jag gång på gång be henne lägga undan starkölen osv för 2 dagar så hon kan påbörja behandling mot skabb, med 1 veckas mellanrum om hon någonsin ska bli av med det så måste hon lägga ner ölen även så bara för 2 dygn ..
Har inte snackat med henne sedan dess.., 19 december var senaste gången jag prata i telefon eller träffade henne..får dock en massa sms av henne där hon skriver att hon blir misshandlad och utkastad på gatan titt som tätt men detta är inte första gången, nästan varje relation hon har haft har varit hektiska..jag har fått starka restriktioner att undvika henne utav mina vänner o deras föräldrar och hela min släkt o de lilla jag har kvar till familj.. Mamma har legat inför döden vid 1 tillfälle och har gjort flera självmordsförsök spontant på fyllorna.. Glömmer aldrig när hon ropade ner mig och mina älskade småbröder till toaletten,på den tiden var jag 14 ca och mina småbröder var barn , hon ropade som sagt ner oss till toaletten.. Jag öppnar toalettdörren och mina småbröder håller mig i kläderna och det vi ser är mamma som sakta men säkert börjar klä av sig,hennes underkläder flög av med.. Och på toalettbordet ligger det en sax och ett urholkat rakblad.. Hon för rakbladet mot sina handleder och blodet sipprar ner på golvet och hennes handleder fylldes med blodstrimlor..sedan för hon rakbladet mot brösten och skär sig över brösten.. Och sen skär hon sig i underlivet.. Blod överallt...sen försöker hon sig på att skära magen men denna gången med både rakblad och sax... Numer har hon ett ärr på magen..vi stog alla med tårar i ögonen..det har hänt så mycket..mamma skrev till mig senast igår : "han har slått mig igen. Kram" mina småbröders pappa dog av hjärtinfarkt när min yngste bror forfarande var i magen på mamma.. Det är ca 13 år sedan han gick bort och då sörjde mamma, men nu mer tycker hon bara synd om sig själv och härjar i stan..alla vet i princip vem min mamma är i mina vänkretser..förra året skaffade mamma sig en 23 årig a-lagare till pojkvän medans min mamma själv är 50.. Han hade/har svåra abstinens.. Han var aldrig i sitt fulla sinnestillstånd och mamma utövade "makt" mot honom när hon inte fick som hon ville..fick ett samtal förra året utav grabben... Då jag tycker han är en riktigt snäll men förstörd själ och Hans darriga röst sade " snälla kom och hämta mig från din mor.. Hon är helt vansinnig. Hon vägrar låta mig åka iväg.. Hon kastar knivar och hotar med självskadebeteende.. Snälla hjälp mig.. *luren läggs på* jag med pojkvän och mim bästa vän åkte ut till mammas dåvarande adress och möttes av grabben krypandes på golvet full av abstinens och min mamma gråtandes och aggressiv mot sig själv hon slängde sig som en barnrumpa på golvet och tryckte rakbladet mot sin hand och lekte med en kökskniv... Vi var flera som fick överrösta henne styrkesmässigt och vi fick dunka hennes hand som hon höll kniven med ett antal gånger tills kniven släpptes ur hennes grepp... Det är så hjärtskärande att behöva ta till våld mot sin egen mor oavsett hur sjuk hon är..sedan började hon skratta hånfullt när vi alla, för det mesta jag försökte tala in vett i hennes huvud  om att det hon håller på med inte är bra.. Hon skrattade hånfullt mig rakt upp i ansiktet.. Sen stack hon iväg någonstans i lägenheten och då passade jag på att få ut grabben och hans resväska till hallen då synar mamma detta och brister ut i panik att lämnar grabben henne så tar hon livet av sig.. Min kille fick hålla emot min mamma medans jag och min bästa vän fick släpa ut grabben påtanke med hans abstinens.. När vi alla nästan hade satt oss i bilen så sa jag " kör nu!(ville ju inte att mamma skulle få för sig skada grabben..)men då hände det som fick mitt hjärta att brista..Stentrappan är 3 M hög ungefär och med räcke på det så vart det ca 4 M högt.. Och hon ställer sig spontant på räcket med sin 7,5 % i handen och hoppar och landar med bakhuvudet och ryggen först..hennes kropp la av för ett par minuter och alla som befann sig där med mig hemma hos henne försökte få liv i henne medans jag hysteriskt och skakande försöker ringa ambulansen men min bästa vän tog över då hon såg hur långt borta jag var i huvudet så tillslut kom dom..jag har sen lång tid inte vågat vara själv med mamma då jag är rädd att hon ska ta livet av sig såfort hon får sina episoder, när hon verkligen la inför döden var när jag var 12 år.. Vi hade hyrt en fin kampingstuga och den kvällen skulle bara jag,mina småbröder, mamma och mammas fd gubbe ha en trevlig natt o spela spel och hon lovade att det skulle bli en Nykter och familjemysig kväll  .. Tills hon fick ett samtal av sin vännina som frågade om hon ville med ut på krogen... Då var mamma fort utanför dörren och timmarna gick.. Runt kl 22 på kvällen skulle jag följa mina småbröder ut till toaletterna för o se till så dom borstar sina tänder och gör sig redo för kvällen.., löven svepte på marken och luften var ljummen men nervös...jag fick plötsligt en så ingärdande känsla.. Magkänsla att något kommer hända runt midnatt.. Det höll i sig 2 timmar till ungefär 24:00 sen försökte jag ändå sova och vi hann precis släcka ner i stugan och då hör vi alla ett dovt knackande och en gäll röst.. så mammas fd öppnar dörren och mamma ber då  hjälp så hon kan spy.. Hon spyr ett antal gånger och då tänker fd:n att det nog är lugnt nu.. Dom går o lägger sig.. Efter en stund ropar han " tänd ljuset och ge mig en hink!" Jag for ner från våningsängen och tänder lampan och räcker hinken...mammas andning och hjärta hade lagt av, inte ett ljud eller vindpust från hennes luftvägar..inte en rörelse.. Bara livlösa ögon som kollar upp mot taket och hennes läppar hade färgats blålila...Fd:n försöker väcka liv i henne och gör första hjälpen osv... Höll på så ett tag tills fd:n tillkallade ambulans som vi fick gå ut o möta upp..dom fick elchocka henne när dom märkte att första hjälpen inte funkade.. Hon va mellan liv och död. DÄRFÖR avskyr jag alkohol! Den enda alkohol jag tillåter mig själv är 1-2 2,25% cider under en hel kväll typ 1 gång per halvår..ska jag behöva utsätta mig för ytterligare en till alkoholist i min närhet och så tätt inpå mitt liv :/? Och om de här med ögon.. Jag vet att det inte är någon " big deal" för många men ögonen var förut det enda jag fick höra att jag har fina och glittrande nötbruna ögon. Jag blir galen på Mig själv mamma brukade tala om för mig att jag var det enda barnet s var jobbigt att föda.. Att jag var djävulens barn och att hon sprack samman och sönder inuti tack vare mig..och hon älskade inte ens min far eller tyckte han såg någorlunda bra ut ens, hon sade även " jag va ju till o med så chokad att jag har fått så fina barn med er pappa som jag fick påtanke med att jag Aldrig attraherades utav honom eller älskade honom..en gång när min äldre lillebror bad mamma snällt att sluta dricka så tryckte hon upp honom mot väggen så hans tår inte ens nådde ner till golvet och tog strypgrepp... Jag blev rasande och knuffa henne så hon flög in i köksbordet... En sak är säker jag må vara en strikt mamma när jag får barn men jag vet iallafall hur jag inte tänker behandla mina barn, kommer vara en så bra mamma som jag bara kan bli..jag känner Mig just nu brottad till marken och allt är så mörkt..nu ger jag all sista hopp som jag har till den högre makten att föra mig mot ljuset.. Har tappat bort mig själv =/

[Moonlight]

Fruktansvärt. Jätte sorgligt. Fasansfullt. Har du kontakt med dina bröder? Din mamma verkar lida av något mer än alkoholmissbruk.. Alltså något mer än depression också. Jag tror inte någon alkoholist skulle försöka ta livet av sig framför sina barn?? Hon borde ju få nån hjälp. Jag är emot tvångsvård men när en person blir fara för sig själv eller andra och det inte finns andra alternativ så borde man kanske få henne intagen på ett BRA ställe där hon kan få hjälp både med spriten och den psykiska hälsan.. Jag blir ledsen när barn ska behöva uppleva sådant. Har själv upplevt hemska saker i barndomen. Båda mina föräldrar lider av psykiska störningar.
Det finns fortfarande en del kristna som inte dricker alkohol, då alkohol är förbjudet inom kristendomen (jo, faktiskt)

"Wine is a mocker and beer a brawler; whoever is led astray by them is not wise." [proverbs 20:1]

"And do not get drunk with wine" [ephesians 5:18]

Källa: http://biblehub.com
http://www.wordsoftruth.net/whychristiansdontdrinkalcohol_byeager.html

Jag hoppas att din mamma kan få hjälp och att du ska kunna leva ett liv utan alkoholmissbrukare i ditt liv. Det finns många alkoholmissbrukande mammor.. https://www.youtube.com/watch?v=q5lHvn21BW4 (Ögonöppnande klipp)

[aleXssandra]

Idag fick jag ett sms av mamma : Jag vågar inte säga  men jag har svaret  jag lever inte till sommar  har vetet sen  ser o jag ska leva  ensam.

Liknande skriver hon ofta, en annan gång ringde hon upp min lillebror o berättade att läkarna hade upptäckt cancer , att min lillebror inte skulle ha sin mamma kvar här i livet... Vem säger så till en 13 åring son?

Hon försöker få något slags medlidande men jag kan inte godta hennes ursäkter mera. Orkar inte..
Och som du skrev Moonlight, hon har diagnotiseras med Borderline, vilket även jag fått den diagnosen.fick utrett 5 diagnoser varav en av dom är Bdd ... Idag har jag ägnat många timmar av hjärnenergi att hitta bra vitaminer o mineraler som ska få min hy på banan igen och ge mig ork.. Och välmående..
Jag kan sällan skratta längre. Är så trött.. Helt slutkörd...när mamma väl kommer behöva oss så kommer vi inte ta henne på allvar då hon alltid kommer på nytt att säga, nya sjukdomar osv för att oroa oss och göra oss negativt laddade.., hon har säkert hallucinationer med på toppen av borderline.åt rena helve*e med livet!