Tror jag kanske kan lida av både BDD och BED....

[Anonym]

Jag kan inte....släppa henne....hon är mig så kär...
Mini

[Malins mamma]

Mini, det här med att du skär dig och bränner dig och kräks och så, är det nåt som har börjat nu sen du fick besked om att du får en ny terapeut? Eller har det varit så en längre tid?
Vet din terapeut om hur du har det nu, har du pratat med henne sen du fick beskedet?
 
Hälsn. Malins mamma

[Anonym]

Det har hållit på en tag (skärandet i tre år), men blivit lite värre nu när allt ska bestämmas och jag måste fatta beslut och så... Min terapeut vet hur jag har det och hon gör ju det hon kan. Ringde t.o.m häromdagen men jag var inte hemma... Det är ju inte så lätt för henne heller när jag känner mig sviken av alla och bara gråter och blir arg. Jag är bara så jobbig för alla, men jag vill inte mista henne.... Jag är snart 30 och jag är helt tokig av ångest inför att förlora henne att jag känner mig som 5 år. Och att börja om på nytt med ngt annat.....jag vill ju bara dö.... Förstår inte folk det?
Tack för att du lyssnar, du är så snäll

Kram Mini

[Malins mamma]

Hej Mini, skönt att höra att din terapeut bryr sig och vet om hur du har det iaf. Hon har säkert gjort vad hon har kunnat men insett att hennes behandlingsmetod inte har fungerat.
 
Problemet är att hon har blivit mer som en kär vän för dig istället för en terapeut som ska göra dig frisk, det är därför separationen blir så svår.
Har du frågat henne om det finns nån möjlighet att få komma till henne nån gång ibland, bara för att prata?

Det är svårt för folk (och mig) att förstå att någon vill dö när det finns så mycket roligt man kan göra istället. Om du får rätt behandling och blir något så när fri från BDDn så tror jag att du också kommer att tycka det.
Det känns säkert tungt innan du har kommit igång med det nya men jag tror att det blir mycket bättre sen.

Hälsn. Malins mamma