Hej Diademflicka!
Jag har följt diskussionerna här och börjat skriva svar tre gånger men inte hunnit klart (har jättemycket på jobbet nu och även hemma). Men iaf vill jag säga att jag är ledsen att du uppfattat mina inlägg som respektlösa och som att jag förringar ditt lidande. Det är absolut inte min mening och jag beklagar om du tagit illa vid dig. Efter att ha läst tiotusentals inlägg i flera år från BDD-drabbade + att jag har en BDD-drabbad dotter så VET jag att ni har det mycket svårt och att BDD är en fruktansvärd sjukdom.
Sen skrev du att du blev irriterad eftersom du inte anser att du lider av BDD utan att du har verkliga defekter. Okej, jag beskrev processen om hur BDD utvecklas och att i ett visst skede så sker förvrängningen av utseendet och att den drabbade tror att den bilden är verklig. Avsnittet om hur BDDn utvecklas var inte speciellt riktat till dig utan till alla som läser. Att lära känna sin sjukdom, förstå hur den utvecklas, vad som förstärker den och vad som försvagar den är, enligt min mening, en mycket viktig del i tillfrisknandeprocessen.
Jag har visserligen ingen psykiatrisk utbildning men jag skulle iaf tro att jag har mer kunskap om BDD än en psykolog som inte ens känner till BDD och av det du berättat och beskrivit här på forumet så råder det för mig ingen tvekan om att du lider av BDD. Det var med den utgångspunkten jag skrev mitt inlägg.
Du tog ett exempel om en brännskadad person:
Låt oss säga att någon av oss träffar på en brännskadad person o den personen säger att hans utseende får honom att känna sig illa till mods när han är bland människor, ser sig i speglar osv.
Och då säger vi att han bara hittar på, att det bara än inbillning, att han ÄR VACKER och ìnte har några skador.
Den brännskadade personen skulle antagligen bara tycka att den personen som säger så är respektlös, och få honom att känna sig ännu mer illa till mods. Varför låtsas om att han inte är skadad?
Jag håller med om att en brännskadad person kan känna sig illa till mods när han träffar okända människor och när han tittar i spegeln men jag tvivlar starkt på att någon skulle säga att han är vacker och inte har några skador. Däremot kan personen vara både omtyckt och älskad trots sitt utseende.
Jag håller med om att utseendet inte är allt, men det är inte bara ett påhitt att en brännskadad person inte uppfattas som attraktiv av sin omgivning, det är inte ett påhitt att en brännskadad persons utseende faktiskt väcker andra människors uppmärksamhet. En del kanske tycker synd om personen, andra kanske blir rädda. Således kan ett utseende utanför normalskalan orsaka problem o lidande.
En brännskadad person (som brunnit i hela ansiktet) har knappast ett attraktivt utseende och det är klart att det kan väcka människors uppmärksamhet. Jag skulle nog tycka väldigt synd om personen som har varit med om en så svår olycka, och små barn kan kanske bli skrämda. (Å andra sidan är det många småbarn som blir skrämda av tomten också, trots han i vanliga fall har ett sött och gulligt utseende.) Men jag håller inte med om att det skulle orsaka varken några större problem eller lidande för personen, om han inte lider av BDD.
Lidande som lidande, vad spelar det för roll om defekten är verklig eller inte, om bägge parter lider av det.
Lidandet är ju lika verkligt i bägge fall.
Nej lidandet är inte lika verkligt i bägge fallen och det var det jag försökte förklara förut.
För en person som inte lider av BDD = inte tror att utseendet är speciellt viktigt för hans liv, så är det såklart inte roligt att ha en "defekt", men det orsakar inte nåt större lidande för personen eftersom han inte anser att utseendet är nån större del av hans person, men för en person som lider av BDD = tror att utseendet är hans viktigaste egenskap, så blir det förstås en katastrof och ett stort lidande om han har en "defekt". Det är därför BDD-fria "mindre vackra" personer inte alls lider av sitt utseende på samma sätt som BDD-drabbade gör.
Antipod,
Att utseendet spelar viss roll kan väl de flesta gå med på,
Jodå det stämmer, även jag kan tycka att utseendet spelar en viss roll. Frågan är bara vad vi menar med utseende. Är det hur perfekt ögonbrynen är sminkade? Är det hur ens näsa ser ut? Är det hur man är klädd i förhållande till situationen? Är det hur hel, ren och välvårdad man är? Är det hur gammal eller trött man ser ut? Är det hur tjocka lår man har? Är det hur ens hy ser ut?
Frågan är också, när spelar utseendet en viss roll? När man söker en partner? När man söker jobb? När man går på stan? När man handlar mat? När man köper kläder? När man solar och badar? När man går till doktorn? När man vill ha jobb som fotomodell? När man vaknar? När man är på begravning? När man åker buss?
Frågan är även, vilket utseende vid vilken situation spelar vilken roll? Jag för min del kan inte komma på speciellt många tillfällen när utseendet spelar nån större roll, men det är klart att det finns vissa tillfällen när det har viss betydelse, beroende på vad man vill uppnå.
Tack Wolfie, Antipod och Nokia för era kommentarer!
