Dom fattar inte, har man inga besvär själv är det så lätt att råda och säga si o så..men näe dom begriper fan i mej INTE.Ja, det är nog så, jag vet inte hur det känns att ha BDD för jag har aldrig haft det. Men jag tror att jag ändå har fått en liten inblick i hur svårt det kan vara efter alla inlägg jag har läst här och på BDDcentral, troligen en lite större inblick än vad helt oinsatta personer har iaf.
Min mening med de inlägg jag skriver här är inte att "förstå" och "tycka synd" om er, dels för att det inte hjälper er att bli friska och dels för att det bara är ni andra som är drabbade som verkligen kan förstå.
Det jag vill är att visa på en utväg ur detta. Jag förstår inte hur det känns att ha BDD men jag har lärt mig ganska mycket om hur sjukdomen fungerar.
Att lida av BDD innebär att man har en förvrängd/felaktig uppfattning om sitt eget utseende och dess betydelse och en förvrängd/felaktig uppfattning om omvärlden (som leder till att man mår jättedåligt osv). Om man inte hade det så skulle man inte ha BDD.
För att bli frisk så måste man alltså på något sätt komma underfund med att ens uppfattningar är felaktiga. Då kunde tex jag eller någon annan tala om för er att ni har fel, det är inte så som ni tror. Men hur många av er skulle tro på det ...?? INGEN, antar jag.
Därför att ni VET hur det är, ni VET hur ni känner, ni VET vad andra tycker, ni VET hur jobbigt ni har det, ni VET att allt skulle bli bra om ni hade ett annat utseende, ni VET att hon ljög/sa så för att vara snäll/inte menade vad hon sa, ni VET att den fula spegelbilden/fotot är riktig, ni VET att han gjorde det eller det pga ert utseende, ja det finns hur många saker som helst som ni VET.
Hur ska man då kunna få er att tro på att det inte är så?
Ja, det går inte ... det går inte för någon annan att övertyga er om att er uppfattning är fel.
Det finns bara ett sätt och det är att ni själva tar reda på det.
Det är bara det att det finns ett STORT hinder i vägen. Nämligen paniken och ångesten, den hindrar er från att våga pröva och testa de uppfattningar ni har. Och det är här som KBT borde komma in i bilden. Att testa en liten grej i taget och att ha alternativa tankar i beredskap när det händer nåt och inte genast ta till tanken att "det berodde på mitt utseende".
Det är lätt för mig att "råda och säga si och så" just för att jag inte har BDD själv. Därför kan jag se problemet utifrån. Hade också jag sett problemet inifrån så hade jag troligen också varit fast i uppfattningen att det är utseendet som är problemet och att det måste åtgärdas för att man ska må bra och kunna leva normalt.
Jag har också fördelen med att veta hur det är att ha uppfattningar som INTE leder till att man mår dåligt och vilken sorts tankar "icke-bddare" har.
Jag är även väldigt medveten om att det som är lätt för mig att säga är desto svårare för er att göra.
Jag har skrivit det förut och jag vill upprepa att jag skulle bli väldigt glad om ni talar om ifall det är något av det jag skriver här som ni tycker är fel eller som ni inte håller med om. Jag tror att vi alla (speciellt jag) kan lära oss mer om BDD genom att diskutera med varandra. Så var inte rädda för att säga emot mig.

Mvh Malins mamma