Ny här

[Tangled]

Hej!

Detta är första gången jag skriver på ett sånt här forum. Har inte vågat förr. Men jag känner att det skulle vara skönt att få prata av sig lite.
Jag är då en kille på 25 år som antagligen lider av BDD. Jag har i säkert 10 år nu kännt att jag sticker ut på ett jobbigt sätt. Jag känner hela tiden att jag inte ser ut som andra. Precis som att alla andra har nåt gemensamt, men som jag saknar. Jag klär mig inte konstigt eller gör något annat som sticker ut direkt. Men ändå känner jag att jag ser märklig ut. Inbillar mig att folk stirrar på mig, och det känns precis som att nästan alla ögon riktas mot en när man går ut. Likaså om jag råkar gå förbi en spegel, eller ser mig själv på kort, så får jag en väldig ångest. Ofta klarar jag knappt att gå ut. Blir att man gömmer sig i sin trygga lya istället. Har väl egentligen aldrig hört nåt negativt om mig, och jag får ju höra att jag ser bra ut. Och det gör det ännu mer jobbigare, eftersom jag själv har denna "sneda" bilden av mig själv
Känner mig otroligt ensam om att känna mig såhär "konstig". Känner ingen som har liknande problem. Och därför tänkte jag försöka aktivera mig på forum istället  . Det kanske finns någon som känner igen sig.

[Vinge]

Precis som du beskriver känner jag själv.
Hoppas du trivs här, rätt skönt att prata med andra om samma problem 

[Fridas mamma]

Hej och välkommen till detta fotum , du ska se att du hittar likasinnade här.

Eftersom jag själv inte har BDD så kan jag bara ge dig råd utifrån vad jag som anhörig till en dotter som har haft BDD i 5 år, vet. Jag tycker att du borde ringa  upp en psykiatrisk öppenvårdsmottagning där du bor för att få en tid att prata om dina problem , om du har BDD så kan mediciner och kognitiv beteendeterapi hjälpa , gå inte omkring och må som du mår utan sök hjälp ! Ju mer man isolerar sig p.g.a. sin känsla av att sticka ut, vara ful desto värre blir det .

Fridas mamma

[CyanideCupcake]

Ytterligare en BDD-are som har fått höra att de ser bra ut...jag måste verkligen vara ensammast på jorden i att faktiskt har fått höra att jag är precis så ful som jag själv anser.

[Tangled]

Jag har haft 4 st olika psykologer, och har försökt KBT m.m. Men tyvärr är det inget som har hjälpt. Anklagar mig själv för att jag inte kämpar ordentligt. Men jag vet inte. Det är så otroligt svårt att ta tag i det. Att tvinga sig ut i världen, när det känns så jobbigt. Så jag skjuter det framför mig hela tiden. Bestämmer att "nästa vecka ska jag börja" o.s.v. Inbillar mig ju att jag kommer bli hyfsat frisk en dag iaf. Så jag har väl hopp inom mig. Även om det ofta känns hopplöst.

[Synthesized]

Ytterligare en BDD-are som har fått höra att de ser bra ut...jag måste verkligen vara ensammast på jorden i att faktiskt har fått höra att jag är precis så ful som jag själv anser.

Jag har visserligen fått komplimanger, men jag har fått höra att jag är ful och vidrig många gånger fler. Så du är inte ensam.. Människor som säger sådana saker gör ju det just för att de vet att man kommer ta åt sig då man går omkring med en auora av rädsla och lysande självförakt.

[CyanideCupcake]

Jag har visserligen fått komplimanger, men jag har fått höra att jag är ful och vidrig många gånger fler. Så du är inte ensam.. Människor som säger sådana saker gör ju det just för att de vet att man kommer ta åt sig då man går omkring med en auora av rädsla och lysande självförakt.

Jag brukade tänka så; att människor som säger sånt bara gör det för att de mår dåligt själva och vill trycka ner någon (och allt det där andra politiskt korrekta som man "ska" tycka) men när det gäller mig känner jag...tänk om de bara reagerade på det de såg och att enda skillnaden mellan dem och folk som inte säger att jag är ful är att de som säger det inte är lika politiskt korrekta/bara har mindre hyfs? Tänk om de ser det jag ser?

[Tangled]

Jag går alltid och tänker på och undrar vad folk tänker och tycker om mitt utseende. Om någon tittar på mig, så tolkar jag det som att jag ser konstig/ful ut. Men det är ju inte alls säkert att det är så. Antagligen är det så att dom bara ser en som vem som helst. Men i mitt huvud så syns jag väldigt väl och sticker ut ordentligt. Och jag är extremt känslig för kommentarer om utseendet. Inte positiva då. Men om det är nåt negativt, så fastnar ju det och så sitter det och maler i huvudet hur länge som helst. Men det är ju där Bdd kommer in. Försöker intala mig hela tiden att folk inte alls tänker på mig som jag tror. Men detta känns ungefär som anorexia. Jag har ju en helt annan bild av mig själv, än vad andra verkar ha. Och det är otäckt.