Hej och välkommen hit!  

Av din beskrivning att döma verkar det tyvärr som att din sambo lider av BDD. Hans beteende är mycket typiskt för BDD-drabbade. Det bästa vore förstås om han på nåt sätt skulle få reda på att det han plågas av inte är "fulhet" utan en sjukdom. Under "länkar" här på forumet finns det flera tidningsartiklar om BDD-drabbade.

Om det är möjligt så ska du undvika att svara på frågor om hur han ser ut. Kommentera helst inte varken hans eller andras utseende för han lägger extremt mycket mer vikt vid det än vad du avser. Försök förmedla vad som är viktigt för dig i ert förhållande (och vad som är mindre viktigt).

Jag är rädd för att min sambo lider av bdd. Han påpekar ofta att han ser onormal ut och tycker att han är ful. Han har fixerat sig vid sitt hår och håravfall samt sina höfter. Han har googlat på olika kroppssyndrom för att diagnostisera sig själv. När jag säger att han är fin i t.ex en mössa så frågar han "är jag ful utan mössa?" Eller "ser jag dum ut i min andra mössa?" Han frågar mig dagligen vad som får honom att se bäst ut och om jag svarar tex att den blå skjortan passar väldigt bra idag så säger han själv att hans kropp är onormal och det är därför han inte kan ha något annat på sig. Om jag skulle säga att han har lite tandkräm eller mat på hakan blir han nervös och agerar i försvarsposition "ja, jag vet det" säger han hetsigt och går och tvättar sig fregnetiskt i ansiktet. Han kan ha haft en bra dag, sett sig i spegeln och inte sagt något tills han går en sista gång och jag märker att han blir nedstämd. Jag frågar då vad som är fel var på han svara inget, det är bara att jag ser så ful och konstig ut.

Det går inte en dag utan minst en till två liknande händelser. Han har aldrig pratat om plastikoperation men han tycker att det är mycket viktigt vad han har för kläder, hur han framstår, renlighet. Han tvättar sulorna på sina skor ofta för att det inte ska se ovårdat ut. Jag märker att han låtsas unna sig ekonomiskt men att det egentligen handlar om något annat. För mig är ekologisk och nyttig mat viktigt men när jag vill köpa det påpekar han ofta hur dyrt det är, däremot kan en märkesjacka eller skor bara handla om "bra kvalité."

Foto delen är ett kapitel för sig, grimaser och konstiga poser för att dölja saker som han ser och foto får enbart tas av honom. På hans id har han ett foto från ca åtta år tillbaka, han har lyckats använda gamla foton till id-kort från en tid när han trivdes med sitt utseende, och blir otroligt kränkt när någon påpekar att han inte går att känna igen på kortet.

Det har blivit värre med åren och hans humör börjar gå ut över mig. I morse sa han att han ofta har ont i munnen när han vaknar och jag berättar att det kan vara för att han tuggar i sömnen, han blir då arg och skriker ja men du snarkar ju! Jag blir ledsen, inte för att jag snarkar, det vet jag, utan för att han reagerar som han gör och han ber då om ursäkt och säger att han behöver jobba med sig själv och han försöker att inte klaga på sig själv som han gör.

Jag ska föda i dagarna och vill inte att vårt barn växer upp och lär sig dålig självkänsla. Jag försöker lyfta honom men känner att detta är utom min kontroll. Jag vill inte heller konfrontera honom med en diagnos då jag är rädd för att han ska tycka att han är ännu mer onormal. Jag vill inte att min älskade ska må dåligt och jag vill inte att hans dåliga självförtroende ska leda till självmordstankar.

Vad ska jag göra???!

/Sambon

Hej. Jag undrar om det skulle vara möjligt att filma samtalen/föreläsningarna (eller vad ni nu planerat på den där kunskapsdagen) och lägga upp på YouTube för oss som inte kan vara där och se den?

Jag måste hålla fram underkäken för att få ansiktet i balans ifrån sidan. Min profil ser fruktansvärd ut annars, med min näsa som sticker ut och korta underkäke. Så har jag gått i 8 år nu, åtta år utan kontakt med människor förutom familjen.

Innan kunde jag sminka mig 2 timmar på raken ( på något sätt så hade min hjärna fått för sig att det ska ta 2 timmar för att uppnå maximal skönhet för att ens våga gå utanför dörren). Hade ett jädra helskutta med detta. Blandannat med symmetrin på mina ansiktshalvor och pga att jag hade knappt några ögonbryn så det blev osymmetriska ögonbryn vid varje sminkning. Gjorde slut på ca 2 ögonbrynspennor på 2 veckor, ibland snabbare... det var riktigt handikappande så efter flera år och då jag kom på tanken om att bryntatuering finns så bokade jag en tid ( kosmetisk tatuering som försvinner eller blir ljusare med tiden) och först ångra jag att jag gjorde tatueringarna men var inte nöjd med maskintatueringen som jag gjort så nu väntar jag på att tatuera brynen med Taffy metoden såfort mina egna har blekts betydligt så dom kan ta sig Ann fallet.sen dess så slösar jag inte brynsmink på 2 v utan det håller betydligt längre. Jag kollade först på en metod där man tar strån från nacken o får infört i brynen men de kostade multum. Jag sov knappt borta pga alla mina rutiner och är fortfarande sån än idag..jag var även besatt av löshår förut men nu har jag fått såpass långt eget hår att jag får försöka nöja mig.jag har ett tag nu stört mig på mina pigmentprickar i ansiktet och på min hy så jag har nu beställt hem 30% kemisk peeling för att försöka få till en friskare hudyta.. Eventuellt att vissa ytliga pigmentprickar kan försvinna med på kuppen... Sen har jag även stört mig på min ögonfärg och att min hårbotten ser ljusbrunguld ut vid tinningarna o resten av håret är mörkt.. Får väl färga håret igen.jag besitter även en övervikt som jag trilskas med och en steloperation på det( jag opererades 2011 för en allvarlig kotglidning. Var påväg att bli förlamad från rygg till tår..)jag minns hur jag alltid upplevde mig krökt i ryggen o överkroppen och en extrem smärta på det o ingen kurator eller någon skolsköterska på den tiden tog mig på allvar .. Inte ens gymnastikläraren på den tiden...känns skönt o veta att jag inte är ensam i dessa problem...  Fick även höra häromdagen att mina ögonbryn ser brunlila ut..jävla tatueringar fy skjut mig någon! :'/ fyllde i färg i brynen i april förra året , snart gått ett år och lingeristen sa att det inte skulle skifta till rött/lila eller annat.. Utan de skulle blekas naturligt..har så mycket mer jag skulle kunna dela med mig av men det känns lite för personligt att ta det såhär öppet...sålänge vi har varandra så är vi starka, right? Kram till alla som behöver en!

Hej! Jag finns i västra Götaland och pratar gärna med dig. Vi alla här inne förstår varandra på ett eller annat sätt.

Du är grymm moonlight! Jag har 2 småbröder och en storebror.. Det är dom små som fick gå igenom dethär Med mamma, precis som mig typ. dom har bott hos fosterfamilj sedan några år sedan. Min lite äldre lillebror har klarat sig fint i livet och har höga förväntningar inför livet. Det är min yngsta som fortfarande verkar ha en del o ta sig igenom. Jag undrar hur mina småbröder hade varit i dagsläget om dom hade varit tvungna bo kvar hos mamma.. Är glad att deras livsgnista är starkare än någonsin nu.


Okej tack för infon! Guldvärt verkligen .

Hej!
Jag heter Carina Guerreiro och är mamma till en dotter som har BDD. Vi är några stycken som nyligen bildat en förening för BDD-drabbade, anhöriga och andra intresserade av frågan. Vi har döpt föreningen till Prisma och föreningen har sitt säte i Göteborg.
Föreningens syfte är att sprida kunskap om BDD generellt samt att påverka vården så den blir fungerande. Ett annat syfte är självklart att vi som vill kan stötta varandra och ge varandra både tips och hopp om framtiden! Det finns mycket vi tillsammans kan göra.
Alla som är intresserade av att höra mer om föreningen kan maila mig på carina@prisma-bdd.se
Vi hoppas på att det finns fler som vill bli medlemmar och engagera sig i föreningen!
Första föreningsmöte sker den 11 mars kl 18. Lokal meddelas senare. Alla som vill är välkomna!

Tillsammans med Folkuniversitetet planerar vi också en kunskapsdag då vi vill bjuda in personer som jobbar inom vården - som dom flesta av oss som "mött BDD" vet är kunskapen mycket dålig eller t.o .m. obefintlig inom vården - och det vill vi tillsammans med flera ändra på. Vill du kanske vara med att hjälpa till denna dag? Maila mig! Självklart är drabbade och anhöriga också välkomna att bara vara med och lyssna. Lokalen vi bokat till denna dag är dock ganska liten, tar 50 pers. så om intresse finns så maila mig snabbt! Dagen är preliminärt planerad till 12 maj.
Välkommen att höra av dig till oss!

Kan detta (MBT) vara något för din mamma? http://www.mbtsverige.se/mbt-behandling/

Hoppas att sonen får all den stöd han behöver så han kan leva ett 'normalt' liv i framtiden..
På denna hemsida kan man betygsätta de som jobbar inom vården http://www.doktorsguiden.se/
Sök på "psykiatri"

Moonlight jag har Kontakt med Mina bröder ibland men känns som jag inte orkar lägga energi på något nu för tiden .. Föresten jag funderar på att byta psykolog.. Känns inte som han tar mig på allvar.. Hade en toppen psykolog förut men han kör inte dbt , vilket den nya gör..senast när min psykolog fråga mig om jag är skälvmordsbenägen så sa jag " jag har väl en del mörka tankar.. Nästan så det skrämmer mig.." då svara han : du nu är sessionen slut för denna gången men se till att inte ta livet av dig åtminstone till nästa vecka för då ses vi igen*ler*.... Kan tillägga att han är ny på öppenpsyk i vår stad... Känner mig förlöjligad