"Hej, jag är BDD."

Hej alla!

En tjej på bddcentral, ”quantumgirl” som går i behandling för BDD har berättat om vad hon får göra hos terapeuten. Hon skriver att det är det bästa hon har gjort för att kämpa mot BDD och jag vill gärna förmedla det till er. Jag har översatt en del av det hon skrivit och lagt till en del själv (som är baserat på det jag lärt mig om BDD).
Det är ganska långt och rörigt och inte färdigt än, jag kommer att posta mer vartefter jag hinner. Så här skriver hon:

”Jag vill dela med mig av de hemläxor jag har arbetat med, med min terapeut. Vi ser på BDD som en kontrollerande partner i ett förhållande och hon gav mig några frågor att svara på från BDDns synpunkt. Jag jobbar fortfarande med dem för det tar mycket energi att göra det här, men jag tänkte att det kanske kunde hjälpa er andra. Det är faktiskt en ganska smärtsam övning att gå igenom. Förödmjukande på vissa sätt och ögonöppnande i andra.

Denna speciella hemläxa har varit det bästa jag gjort under 15 års kamp mot BDD. Jag får lära mig hur viktigt det är att se BDD som en separat ”individ” för att kunna genomskåda dess lögner, falska löften och motsägelser.

Jag skulle aldrig låta någon annan behandla mig som BDDn gör men eftersom jag hela tiden har trott att det var jag själv som gjorde det, har jag låtit det ske.

---------------

Idag träffade jag min terapeut för att gå igenom mina svar hittills. Det var ett mycket värdefullt möte. Det viktigaste vi diskuterade var vad jag måste göra/ge upp för att få bort BDD ur mitt liv. Man skulle kunna tro – ”Självklart kommer jag att göra vad som helst för att få bort BDDn”… men när jag satt där och tänkte på vad som måste göras, sluta isolera mig, släppa in ljus, exponera mig själv och samtidigt ha en förlamande ångest när jag gör dessa saker, då började jag gråta. Jag visste att min rädsla var anledningen till att BDDn håller på att vinna. Det låter tokigt men på många sätt är det lättare att leva mitt kontrollerade och innehållslösa liv istället för att möta rädslan och inte längre gömma mig.

Min terapeut hade en bra poäng när hon sa att det kommer att bli jobbigt, javisst, men att det är BDDn som gör att jag inte tror att jag kommer att klara det och skapar de värsta scenarierna i mitt huvud. Hon sa också att jag kanske tror att jag har kontroll nu, men har jag verkligen det? Nej, BDDn kontrollerar allt jag gör men den ger mig en falsk känsla av kontroll. Hon sa att BDD har blivit mitt liv och hon har helt rätt. Jag gör nästan ingenting utan att ha frågat BDD först.

Bara för att illustrera galenskapen i det hela ska jag ge ett exempel: Imorgon har jag en ultraljudundersökning planerad för att undersöka vad mina buksmärtor beror på. Det kan vara stress eller det kan vara nåt så allvarligt som äggstockscancer – vem vet? Det är en månad sen tiden blev bokad och jag har varit orolig för undersökningen sen dess. Varför? Inte för att jag är rädd för vad de ska hitta (som jag egentligen borde oroa mig för) utan för att jag måste gå upp extremt tidigt och då är jag rädd att jag inte kan sova hela natten och då kommer mitt ansikte att se hemskt ut och jag kommer förmodligen att få finnar osv…. Under de senaste dagarna har jag faktiskt tänkt på att avboka tiden så jag inte behöver ta itu med ångesten över mitt ansikte. Jag var tvungen att prata med mig själv om hur löjligt det skulle vara att sätta min hälsa på spel pga något i mitt ansikte som inte ens har hänt.”

----------------------

I den följande texten kallar jag den BDD-drabbade personen för ”Maria”.
Här är frågorna (det är inte frågor egentligen utan påbörjade meningar som man ska fortsätta på) som terapeuten ställde med quantumgirls och mina svar:

Hej, jag är BDD och nu ska jag berätta hur jag gör för att överleva i Marias liv:

Jag håller henne fast och hindrar henne att gå vidare i sitt liv genom att få henne att tvivla på sitt värde, sina val och sitt innersta jag. Jag är så bra på att få henne att skämmas för allt som hon är och har blivit. Genom att ifrågasätta hennes utseende och skapa osäkerhet om något så verkligt och påtagligt har jag satt henne i en fälla som gör att hon ifrågasätter även allt annat i sitt liv. Jag har fått henne att leva med en sån rädsla att hon blir helt förlamad ibland. Jag har förblindat hennes omdöme, hennes förnuft, hennes intuition och hennes tankar. Det är verkligen en prestation för mig och det har tagit mig flera år att få henne så kontrollerad. Jag har fått henne att glömma vem hon är.

Jag får henne att åsidosätta och strunta i det hon vet är det bästa för henne genom att hålla henne förvirrad. När hon inte vet från en dag till en annan hur hon ser ut, vinner jag. När jag kan hålla henne vaken om natten för att hon är orolig över att hennes hy ska försämras vinner jag. Jag har fått Maria att alltid tro det värsta möjliga, det är så lätt att påverka henne. Jag får henne alltid att vara rädd och att alltid vara på sin vakt. Hon lever aldrig i nuet därför att hon alltid oroar sig hur hon ska klara de närmaste timmarna och dagarna och hur hon ska klara av nästa BDD-attack (som jag alltid påminner henne om att den kan komma när som helst.)

Jag fyller hennes hjärna med så många tankar att hon aldrig kan slappna av, hon kan inte tänka klart och rationellt och hon kan inte lita på sin inre röst.

Det är underhållande att se hur hon ibland försöker läsa självhjälpsböcker eller meditera och kämpa för att komma ifrån mig, för det slutar ändå alltid med att hon kommer tillbaka till mig. Ibland kan jag ge henne en time out, nån timme eller några dagar så att hon tror att jag är borta men sen återkommer jag med full kraft igen.

Maria är en mycket smart tjej men ändå har jag varit med i hennes liv de senaste 15 åren och det har jag lyckats med genom olika kraftfulla tekniker och löften. Dessa är:

Jag har hållit henne fokuserad på spegeln. Jag ser till att hennes utseende förändras hela tiden och därför har hon ingen riktig uppfattning om vem hon är. Hennes självkänsla grundar sig inte på nån stabil eller djupare insikt. Om hon hade det skulle jag inte ha så stor makt över henne. Genom att få henne att känna att hennes utseende aldrig är tillräckligt bra så får jag henne alltid att kämpa för det ouppnåeliga målet att se perfekt ut.

Jag lovar henne att när hennes hy är perfekt kommer hon att bli lycklig och sorglös och då kommer hon att kunna göra alla de underbara saker hon längtar efter. Men det kommer aldrig att hända. Även om hennes hy skulle bli tillräckligt bra så kommer jag bara att visa henne något annat fel istället. Jag kommer alltid att hitta något som håller henne fokuserad på sitt utseende. Det är så jag får henne att stanna hos mig.

Genom att hålla henne isolerad. Liksom andra kontrollerande partners så vill jag ha henne för mig själv så att hon bara lyssnar på mig. Andra människor, andra intressen och andra idéer hotar min makt. Jag vill inte att hennes uppmärksamhet tas bort från mig en enda sekund. Om hon skulle inse att någon annan har mer att erbjuda kommer jag att förlora. Om hon får annat att intressera sig för kommer jag att förlora. Om hon får upp ögonen för vad som verkligen är viktigt i livet förlorar jag. Därför håller jag henne rädd och osäker hela tiden så att hon stannar hos mig.

Om jag hela tiden säger att hon inte duger, att andra kommer att döma henne efter hennes utseende, att hon inte passar in och att hon är patetisk så vill hon inte gå ut i världen. Hon går inte ut värst mycket heller för jag har övertygat henne om att hon inte har nåt att säga, att hon inte är rolig att umgås med, att hon inte är kvick eller engagerande.

Inte förrän hon ser tillräckligt bra ut kommer hon att kunna gå ut och vara avslappnad och kul (och vi vet båda att jag aldrig kommer låta henne bli vacker nog).

Ju mer jag håller henne isolerad desto tokigare tror hon att hon är och desto mer inlindad blir hon i sina egna funderingar. Jag ser henne gå fram och tillbaka i sin lägenhet och be att nån ska hjälpa henne men det finns ingen som hör henne. Ibland sitter hon på köksgolvet och önskar att hon var barn och hemma i tryggheten hos sina föräldrar. Men jag har övertygat henne om att hon ska vara väldigt försiktig med vem hon begär hjälp av för folk är trötta på henne. Jag säger åt henne att inte ringa sina föräldrar eller syskon för hon har redan gjort dem tillräckligt ont under flera år redan. De orkar inte mer.

Jag säger att hon inte ska ringa till nån vän, hon har så få vänner nuförtiden så hon ska inte belasta dem med sina problem. Ju mer skuld hon tar på sig ju mer litar hon på mig. Även ibland när hon vill ta livet av sig så har jag övertygat henne om att hon inte ska kontakta någon för hon är inte värd att räddas. Jag kan inte döda henne på samma sätt som min vän Anorexia gör med sina offer men om hon isolerar sig tillräckligt så, vem vet….

Genom att lura henne. Eftersom Maria, tack vare mig, redan är övertygad om att hon ser omänskligt ful ut så observerar hon allt som kan tyda på att folk reagerar på hennes fulhet. Jag har fått henne att tro att hon ständigt är utsatt för granskning så fort hon visar sig ute och att folk dömer henne pga hur hon ser ut. Varje gång hon hör viskningar eller skratt så förstår hon att det är hennes utseende det gäller. Mitt bästa trick är att jag kan få de mest vänliga kommentarer att vändas emot henne. Jag har så många förklaringar att komma med så det finns nästan inga positiva saker hon tar till sig. Jag säger bara tex att folk ljuger, att de tycker synd om henne för att hon är så ful, att de försöker vara artiga/trevliga och inte säger sanningen, att de har dålig smak eller att de helt enkelt inte riktigt såg hur hon såg ut.

Jag säger att allt som andra gör beror på Maria och hennes utseende. Egentligen ger jag henne ingen ärlig chans för det spelar ingen roll vad andra gör, om någon tittar på henne så är det för att hon är ful, om någon tittar bort är det för att hon är ful, om nån är trevlig så beror det bara på att hon just för tillfället har lyckats dölja sin fulhet eller om de är otrevliga så beror det på att de är så äcklade av hennes utseende.

Genom att få Maria att mobba sig själv. Jag behöver bara påminna henne om de gånger som någon har sagt eller gjort nåt dumt mot henne. Sen gör hon resten själv. Hon har gjort det så många gånger nu, det är som en inspelad skiva där hon upprepar varje ord och varje händelse om och om igen. Väldigt effektivt måste jag säga för att få inpräntat i henne hur ful hon är.

Genom att få henne att tro på att ett bra utseende är det viktigaste i livet. Jag visar henne sidor på internet, TV, tidningar och reklam som handlar om hur viktigt utseendet är. Jag får henne att dras till sidor som ger tips om hur man förbättrar sitt utseende, sminktips, skönhetskrämer, hudsalvor och plastikoperationer. Hon går verkligen på allt och lägger ut tusentals kronor på krämer och smink. För varje grej hon köper hoppas hon att det ska hjälpa henne att se bättre ut men jag låter henne aldrig bli nöjd hur mycket pengar hon än lägger ut.

Jag ber henne lägga märke till alla kommentarer om hur vacker den och den är och varje gång någon nämner ”fulhet” är det som ett slag i magen på henne, även om det så gäller en ful vas eller vad som helst.

Genom att få henne att känna skuld och skam. Varje gång Maria bestämmer sig för att gå ut och träffa folk hotas min existens. Därför gör jag mitt bästa för att hindra henne. Hon sminkar och försöker dölja och fixa med sitt utseende men ju längre hon håller på desto mer förvränger jag hennes spegelbild för att hon inte ska bli nöjd. Om jag har riktig tur så kan hon hålla på en hel dag och ändå inte komma iväg nånstans. I såna fall har jag vunnit en 3-dubbel seger. Maria är jättemissnöjd med både sig själv och sitt utseende, hon känner skuld mot de hon skulle träffa och skäms för att hon inte kunnat hålla sitt löfte. Då har jag de bästa förutsättningar för att få ha henne för mig själv, hur många gånger vill hon utsätta sig för all denna skuld och skam? Dessutom blir hon efter varje sån session ännu mer övertygad om att hennes fulhet inte går att göra nånting åt. Inte ens 10 timmars hårt kämpande räcker för att dölja den.

Även de gånger som Maria (tyvärr) lyckas komma iväg så ser jag till att hon inte får göra det ostraffat. Jag håller henne kvar så länge jag nånsin kan.
-Nej, du kan absolut inte gå ut sådär, titta hur du ser ut. Det duger inte, du får göra om!
Maria bönar och ber:
-Jag måste gå nu, alla väntar på mig, de har väntat alldeles för länge redan.
-Nej, det duger inte än, nu blev det ju ännu värre.
-Men kan jag inte få gå nu, annars missar jag hela festen.
-Nej du stannar här tills du har har fixat ditt utseende, folk kommer ju att spy om de ser dig sådär.

---------------------

Jag är jätteduktig på att förvandla mig till andra problem, jag brukar skifta mellan olika saker:

Ätstörningar. Jag är väldigt bra på att skapa orimliga tankar om vad maten hon äter kommer att göra eller inte göra med hennes kropp.

Jag gillar också att göra henne besatt av träning och vad som händer om hon inte tränar.

När jag får tråkigt ibland får jag henne att fokusera på sitt hår, inte bara frisyren utan av allt hår på hennes kropp. Det är så lätt att få henne äcklad av sin hårväxt. Hon hatar redan sig själv och känner sig okvinnlig så att få henne att fokusera på hårväxt där hon inte vill att det ska finnas är såå lätt.

Vanligtvis brukar hon inte titta på sina tänder. Det beror på att när hon var liten så hade hon mellanrum mellan sina tänder. Nu när mellanrummen är fixade, kan jag inte få henne att bekymra sig för det men jag kan i alla fall få henne att vilja ha så vita tänder som det nånsin går.
Det är ganska intressant för fast hon brukar få komplimanger för sina fina raka tänder, så får jag henne ändå att sitta uppe långt in på natten och googla på hur man gör för att få vitare tänder.

Jag kan också få Maria att fokusera på hur hennes kropp känns. Genom att få henne att observera och kontrollera naturliga kroppsfenomen som andning, hjärtslag, hals, mage och hud kan jag snabbt få henne att tro att hon lider av en dödlig sjukdom.

Mitt bästa förvandlingsnummer är när jag tar formen av tvång. Jag kan tvinga Maria till nästan vad som helst, tex att tvångsmässigt ta hundratals bilder av sig själv, (de tekniska framstegen med digitalkameror har verkligen underlättat mycket för mig) att tvångsmässigt studera och jämföra sig med andras perfekta utseenden, att kolla på plastikopererades före och efterbilder (tack internet för det!). Plus förstås andra vanligare tvång som att duscha, tvätta ansiktet eller borsta tänderna hur länge som helst och att kolla spisen, disk- och tvättmaskinsinställningar, att dörrar är låsta osv.
Efter såna tvångssessioner är jag verkligen på topp, då mår Maria så dåligt att hon bara vill dö, hon vill varken visa sig för nån eller gå ut.

Orsaken till att jag behöver förvandla mig är för att hålla Maria förvirrad och missnöjd, se till att hon inte har för många bra dagar. Det gör att min makt blir starkare. Det får henne att känna sig mer hjälplös när hon vissa dagar får tro att någon del av hennes utseende är okej och sen är det värre igen efter några dagar. Jag låter henne tro att hon håller på att bli tjock i några dagar för att sen återgå till hennes hy igen. (Jag går alltid tillbaka till den.) Eller få henne fokuserad på andra delar av hennes utseende, alltifrån formen på hennes ögonbryn till hennes frisyr till fettet på hennes bak. Jag kommer aldrig låta henne bli nöjd.

Jag kan tom förvandla mig till icke-fysiska aspekter. Jag kan få Maria att tvivla på om hon klara sitt jobb och ifrågasätta hur hon är som vän, dotter, syster, flickvän. Jag får henne att känna alla former av skuld och skam bara för att hon är sig själv. Jag kommer alltid att hålla henne medveten om sitt utseende men det är bra för mig att dra ner henne på andra områden också.

Min plan för Marias liv är att så småningom eliminera all glädje, all kraft och energi och all mänsklig kontakt för henne. Jag vill att hon blir min robot och följer alla mina regler. Varje dag kommer att bli likadan och om hon försöker att avvika från min plan kommer jag att ge henne en sån ångest att hon är tvungen att komma tillbaka till mig. Jag vill ha Maria så orolig över sitt utseende och över ett bli sedd så att hon till slut blir en enstöring. Min plan är att få henne att förskjuta sin familj och sina vänner så att de till slut ger upp om henne. Ju mer isolerad hon blir desto lättare kan jag fullfölja min plan. I slutändan vill jag få henne satt på en institution eller död. Jag vill göra henne totalt hjälplös.