"Skriva av sig"-tråd

[kardborre]

Det finns en hel del tjejer som inte vill ha nån kille men som ändå försöker smälta in och provar innan de vågar erkänna sin homosexualitet och börjar leva sanningsenligt. Det kan också vara en anledning till att one-night-stands inträffar utan uppföljning.

[Antipod]

Telamon,

Vilken typ av raka svar är du ute efter? Att vi alla här inne ska säga att allt du säger är 100% korrekt och att ja, vi vill helst ha machomän som behandlas oss som skit, alla av kvinnligt kön härinne har superlätt för att få pojkvänner och ragg och livet är en dans på rosor, vi måste ju bara sluta vara så nedrans kräsna? Det var ju i princip det Godessceline sa, och det dög inte det heller. Så vad är det du vill att vi ska säga till dig? JA, det är synd om dig, det är synd om oss allihopa. Det är ett helvete att ha BDD och försöka sig på en relation. Alla andra härinne har/antas ha BDD också, och vet att det är jobbigt utan bara fan. Vad mer kan vi säga?

Jag har inte haft några one night stands och jag vill inte ha det heller. Jag vill inte ens ha en pojkvän. Vet du varför? För att jag känner mig så in i helvetes äcklig. Jag går minsann inte ut på krogen och raggar, jag försöker inte ens ta den typen av kontakt eftersom en av mina största rädslor är att någon stackare ska behöva se mig naken. Jag har haft förhållanden tidigare, och det bröt ned mig totalt. Hur deras tankar måste ha vandrat när de rörde vid mig. Min första pojkvän såg mig inte osminkad en enda gång, och det dröjde 11 månader innan vi ens hade sex. Så nej, ALLA tjejer är faktiskt inte kapabla att vraka och välja.

Men jag kan hålla med dig om att kvinnor, generellt, har lättare att "hitta någon". Det tycks ofta gå fler killar på en tjej, än vad det går tjejer på en kille. Vad det i sin tur beror på kan man ju spekulera i.

[studsbollen_87]

Telemon...

Jag tror inte att det handlar om ditt utseende, utan om din unkna, ruttna kvinnosyn och tyck synd om mig attityd. Tycker ngn borde ta tag i dig ordentligt (mamma, pappa, psykolog???) så du får en chans att bearbeta din snedvridna verklighetsuppfattning.

Du verkar ha några grova hang-ups och en helt egen tro, bland annat är Ronnie Sandahl inte Gud- han har inte alltid rätt och hans bok är ingen bibel som innehåller den absoluta sanningen. Har också läst boken, och han har vissa poänger som kan stämma in på vissa individer av kvinnligt/manligt kön.

Undersökningar som visar si och så, är i princip helt ointressant. Det finns undersökningar som visar precis det motsatta, att killar har mer sexpartners och lever runt mer. Svårt att begripa det där - för varje kille, som har sex med en tjej borde ju statistiken flyttas upp på bådas kurvor och alltså vara lika...? Knepigt! Och Veckorevyn känns som en väldigt oobjektiv källa.

Du verkar också väldigt låst, du stänger av när folk försöker påverka dig, eftersom du trivs i din lilla värld av "det är så synd om mig", med Ronnie som någon slags verklig uppbackning i ryggen(oooh!... jag ryser inför denna Gudomlighet!)

Du kanske helt enkelt är sjuk. Har BDD...? Och därför ser allting genom nattsvarta BDD-glasögon. Troligtvis är den verklighet du uppfattar genom dem så hemsk, att du går till attack mot den. Som en liten Pittbull, hugger mot allt som närmar sig, särskilt om man närmar sig känsliga delar.

Du är nog rädd för sanningen och konstruerar en helt egen. För du vill inte inse att problemet till stor del kan ligga hos dig själv och att du vinklar/tolkar allt du ser och upplever efter ett visst mönster. Det märks ju tydligt att du förtränger sådant som inte passar in. Och vad blir kvar då? Jo - bara sådant som späder på din sjuka verklighetsuppfattning.

Men föreställl dig att: 1: Du har fel, 2: Att det går att göra ngt åt det. Ska du verkligen sitta och kasta bort ditt liv och vara surare än en otäck gammal citron resten av livet. För så blir det ju om du är så låst att du vägrara lyssna på andra. Då tycker jag faktiskt synd om dig (grattis!) och även om din omgivning. 

Lite mindre Jävla bitter=Lite mer attraktiv =)! Det är ju svårt att krama en igelkott, om man säger så.

Ha en strålande dag!

[studsbollen_87]

OJ! Ursäkta -Telemon var det visst inte = Telamon. 

[Vinge]

Jag håller med Telamon, även fast det är jobbigt för folk att inse att han har en poäng.
Håller med i det mesta han säger och jag är tjej.
Sedan så får väl fan människor skriva vad man vill?
Om ni ändå har olika åsikter som inte kommer ändras så behöver ni inte tjaffsa om dem här.
Rätt tråkigt att läsa i längden när alla bara drygar

[kardborre]

Vi lever alla i olika verkligheter. Synd att du, Telamon, upplever kvinnor så som du gör... Det är allt jag har att säga.

[kardborre]

Jag går minsann inte ut på krogen och raggar, jag försöker inte ens ta den typen av kontakt eftersom en av mina största rädslor är att någon stackare ska behöva se mig naken. Jag har haft förhållanden tidigare, och det bröt ned mig totalt.

Kan bara instämma!

[cripple]

Jag skäms så över mig själv och den jag har blivit. Jag orkar ingenting, mitt "hem" ser ut som en svinstia. Jag har inte städat eller diskat sen i mars och inga rena kläder har jag heller. Jag skulle egentligen ha tagit min lärarexamen nu i vår, men det fixade jag inte heller och allt detta på grund av att jag har ful hy!

[laktoos]

Jag skäms så över mig själv och den jag har blivit. Jag orkar ingenting, mitt "hem" ser ut som en svinstia. Jag har inte städat eller diskat sen i mars och inga rena kläder har jag heller. Jag skulle egentligen ha tagit min lärarexamen nu i vår, men det fixade jag inte heller och allt detta på grund av att jag har ful hy!

Jag skäms också väldigt mycket över min hy. Försakar det mesta i mitt liv och har varit sjukskriven i över ett år. Är 22 år gammal. Orkar inte med min hud längre. Självmord kan kännas lockande men skulle inte klara av att göra det pga hur min familj skulle drabbas.

[CyanideCupcake]

Upprepar: Du har fortfarande inte svarat på mina frågor! upprepar: Du har fortfarande inte svarat på mina frågor som jag har ställt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag är definitivt inte en av dessa machomän. Det är faktiskt oerhört mkt svårare för en kille med BDD. Jag har haft 2 ONS under mina 30 år, inget mer och de ville inte något annat!!!!!!! Detta är banne mig tjejforum nmr:1.
Som SVT gjorde reportage om tjejer som är singlar, ingen duger åt de... Han skall vara si & så...
Finns det ens killar här?

Jag försökte svara på dina frågor så gott jag kunde, HEMSKT ledsen om jag inte gjorde det genom att säga vad du vill höra. Du har förresten inte svarat på mina frågor heller. Jag frågade dig hur du kan hävda att vi tjejer har det så mycket lättare med partners och "ONS" än män när jag är i nästan exakt samma situation som du, och dessutom har minst två tjejkompisar som aldrig haft en kille även om de otroligt gärna vill? (och det ebror INTE på att de är kräsna, de har helt enkelt aldrig blivit närmade av nån). Jag är 26 och det förhållandet jag är i nu är mitt allra första, var nästan okysst innan jag träffade min nuvarande pojkvän. Inte har jag blivit stött på när jag varit ute på krogen med mina tjejkompisar heller, utan tvärtom alltid blivit "över".  Det motbevisar din teroi men det är ju du som stänger dövörat till för allt som inte bevisar det du vill. Jag är lycklig i det förhållandet jag är i nu och skiter därför i om jag blir stött på när jag går ut eller inte, men  du har fortfarande fel. FEL. Jag tror absolut att killar fostras till att vara tuffa, men det är lika fel som att tjejer fostras till att vara mjuka, men det betyder inte att man måste kasta skit på det motsatta könet för det -när du gör det utan att ens känna nån av oss är det klart att vi reagerar! Som individer, inte som tjejer. Anledningen till att det finns mest tjejer här kan för övrigt också bero på skillnaden med vilken vi fostrar våra barn; att tjejer "fått lära sig" att det är mer okej att visa känslor än killar. Killar "ska" dessutom inte vara lika utseendefixerade som tjejer så många kan nog inte med att erkänna sin BDD på forum och liknande. Jag upprepar: JAG HAR ALDRIG FÅTT "VÄLJA OCH VRAKA" som du säger och inte min bästa vän heller (som för övrigt är 27) så när ska du fatta att din jävla tes inte håller oavsett hur många länkar du lägger upp?

[kardborre]

Är vansinnigt trött för jämnan. Orkar inte ens sätta på kaffe när jag vaknar (som jag är beroende av). Röran i lägenheten nästan "kastar sig över mig" och jag vet inte i vilken ände jag ska börja. Försvarsmekanismerna överrumplar och sänker mig; jag somnar ifrån alltihop, igen.

Jag säger som min mamma; "Det är totalt meningslöst - allting".

Jag orkar inte få nån rätsida på någonting. Vansinnigt att varje dag försöka tvinga igång kroppen och aktivera mina förväntningar om att idag, idag ska jag iaf klara av att göra nånting av alla mina måsten... När jag inget gör. Om det fanns en möjlighet skulle jag vid det här laget ha lyckats komma tillbaka till ett något så när normalt, om än trevande, fungerande. Men det inträffar inte, jag är sjuk och behöver egentligen utomstående hjälp. Situationen är närmast löjeväckande!, det faktum att jag fortfarande lever. Jag blir inte frisk. Jag har ingen livslust. Jag är konstant utmattad. Jag har inte några framtidsdrömmar eller något 'naturligt' socialt nätverk som stödjer mig.

Jag vill inte tvinga mig upp ur sängen mer. Och varför gör jag det? Plötsligt är det åter kväll och jag är lika förtvivlad som vanligt över att jag inget orkat göra. Att det kan vara så svårt att ta sig in i duschen eller till affären en bit bort..? Jag zickzackar mig fram i en rörig bostad som jag avskyr, men orkar knappt ens plocka upp posten. Det enda jag vill är att ta en överdos mediciner och somna en ggn för alla. Det vore en välsignelse, en glädje, ett lyckligt slut på ett liv jag inte klarar av att mäkta med !!!

På facebook ger andra mig (det framgår inte vilka) allt mer poäng på nån fånig "Most trusted friend" nominering där jag återkommande är nr 1. Men de som tydligen nominerar mig har ju ingen koll på hur jag mår eller om jag kan vara i behov av en pålitlig vän..? Poängen känns 'ihåliga', kanske till och med påhittade av facebook själv??!

Jag har ett par fantastiska katter! Är det någon av er här som längtar efter två missar, som har tid att ge de mkt kärlek och omsorg? Jag vill helst inte separera de, de älskar varandra och hör ihop... Mejla mig om det känns aktuellt! Som sjukskriven är jag mkt hemma - de är inte så vana vid ensamhet - men är säkert flexibla nog att lära sig?, de har ju trots allt varandra att ty sig till...

[Antipod]

Jag orkar inte få nån rätsida på någonting. Vansinnigt att varje dag försöka tvinga igång kroppen och aktivera mina förväntningar om att idag, idag ska jag iaf klara av att göra nånting av alla mina måsten... När jag inget gör. Om det fanns en möjlighet skulle jag vid det här laget ha lyckats komma tillbaka till ett något så när normalt, om än trevande, fungerande. Men det inträffar inte, jag är sjuk och behöver egentligen utomstående hjälp. Situationen är närmast löjeväckande!, det faktum att jag fortfarande lever. Jag blir inte frisk. Jag har ingen livslust. Jag är konstant utmattad. Jag har inte heller några framtidsdrömmar eller ngt naturligt socialt nätverk som stödjer mig.

Jag vill inte tvinga mig upp ur sängen mer. Och varför gör jag det? Plötsligt är det åter kväll och jag är lika förtvivlad som vanligt över att jag inget orkat göra. Att det kan vara så svårt att ta sig in i duschen eller till affären en bit bort..? Jag zickzackar mig fram i en rörig bostad som jag avskyr, men orkar knappt ens plocka upp posten. Det enda jag vill är att ta en överdos mediciner och somna en ggn för alla. Det vore en välsignelse, en glädje, ett lyckligt slut på ett liv jag inte klarar av att mäkta med !!!

På facebook ger andra mig allt mer poäng på nån fånig "Most trusted friend" nominering där jag återkommande är nr 1. Men de som tydligen nominerar mig har ju ingen koll på hur jag mår eller om jag kan vara i behov av en pålitlig vän..? Det känns som ihåliga poäng, kanske till och med påhittade av facebook själv?!

Jag har ett par fantastiska katter! Är det ngn av er här som längtar efter två missar och som har tid att ge de kärlek och omsorg? Hör av er isf!

Det gör ont i mig att läsa det du skrivit, inte så mycket på grund av att jag känner igen mig, utan just för att det är helt jävla otroligt att en människa ens får må såhär dåligt. Det är inte okej. Det borde inte få vara okej.

[.]

Jag försökte svara på dina frågor så gott jag kunde, HEMSKT ledsen om jag inte gjorde det genom att säga vad du vill höra. Du har förresten inte svarat på mina frågor heller. Jag frågade dig hur du kan hävda att vi tjejer har det så mycket lättare med partners och "ONS" än män när jag är i nästan exakt samma situation som du, och dessutom har minst två tjejkompisar som aldrig haft en kille även om de otroligt gärna vill? (och det ebror INTE på att de är kräsna, de har helt enkelt aldrig blivit närmade av nån). Jag är 26 och det förhållandet jag är i nu är mitt allra första, var nästan okysst innan jag träffade min nuvarande pojkvän. Inte har jag blivit stött på när jag varit ute på krogen med mina tjejkompisar heller, utan tvärtom alltid blivit "över".  Det motbevisar din teroi men det är ju du som stänger dövörat till för allt som inte bevisar det du vill. Jag är lycklig i det förhållandet jag är i nu och skiter därför i om jag blir stött på när jag går ut eller inte, men  du har fortfarande fel. FEL. Jag tror absolut att killar fostras till att vara tuffa, men det är lika fel som att tjejer fostras till att vara mjuka, men det betyder inte att man måste kasta skit på det motsatta könet för det -när du gör det utan att ens känna nån av oss är det klart att vi reagerar! Som individer, inte som tjejer. Anledningen till att det finns mest tjejer här kan för övrigt också bero på skillnaden med vilken vi fostrar våra barn; att tjejer "fått lära sig" att det är mer okej att visa känslor än killar. Killar "ska" dessutom inte vara lika utseendefixerade som tjejer så många kan nog inte med att erkänna sin BDD på forum och liknande. Jag upprepar: JAG HAR ALDRIG FÅTT "VÄLJA OCH VRAKA" som du säger och inte min bästa vän heller (som för övrigt är 27) så när ska du fatta att din jävla tes inte håller oavsett hur många länkar du lägger upp?

Okej, ingen fara du.  Men fakta kvarstår att tjejer har det faktiskt betydligt lättare, oavsett hur man än vrider & vänder på det.... Min personliga erfarenhet & boken + internet är källor nog. Skulle jag vara en skitstövel skulle jag ha betydligt större chans. Alla, d.v.s precis alla bekanta, tjejkompisar har haft någon, oavsett hur de ser ut, men inte jag.... 

Jag är bara så frustrerad & funderar vad som är fel på mig: Blir dissad av allt & alla (känns det som iaf)  Medans mina icke trevliga "vänner" lyckas med det mesta... De kan se ut som mesar, idioter eller vad som helst, men likväl lyckas dem.  Har som analyserat & lärt mig en hel del den senaste tiden.... Jag ser iaf hyffsat bra ut (duglig)?, men enligt mig själv är jag oerhört ful
Självkänsla & självfötroende är A & O om man är en kille!!!!!! Om man inte har det är det totalt kört!!!!!!!!!!

Det här med tjejer, vad som är min empiriska erfarenhet, är följande:
Tjejer som har dålig eller ingen kontakt med sin far har oftast en tendens att dra till sig "bad boys", alltså killar som behandlar de illa & de dras till dessa....

Jag själv har provat nätdejting & allt vad det innebär... Blir alltid dissad p.g.a min lugna stil eller något annat, vad vet jag, oavsett deras utseende!!!!!!!!!!!!
Iofs, så får man knappt några besökare alls jämfört med motsatta könet. Jag själv känner inga som helst bekanta vänner, alltså tjejkompisar som har problem ang killfronten, det är endast deras egna kräsenhet.... "det känns inte rätt", dessa känslor... Därav detta talesätt känslodjur. Speciellt unga tjejer dras till dessa så kallade alfahannar, som man själv äter till frukost i ett nafs!

Banne mig, jag är snart 30 & aldrig haft några föhållanden & är inte kräsen, men blir ändå dissad p.g.a konkurrensen & utseendet eller någonting annat oförklarligt.
Desperat, frustrerad & inte alls kräsen & kämpar för att få lite närhet!

Mitt egna analys är föjande: Lite dålig självförtroende/självkänsla & så lägger man till att man är lite väl för snäll; är lika med att det är totalt kört ang tjejfronten! Så frågan är, skall man ändra sig & bli en icke Nice guy?
Oerhört svårt, men allt går ifall man får tillräckligt hat i sig.

Jag är tyvärr en av dessa "nice guys"! 

"NICE GUY"
http://www.youtube.com/watch?v=ZrnK-qPARYI&feature=channel_page

[kardborre]

Jag är bara så frustrerad & funderar vad som är fel på mig: Blir dissad av allt & alla (känns det som iaf)  Medans mina icke trevliga "vänner" lyckas med det mesta... De kan se ut som mesar, idioter eller vad som helst, men likväl lyckas dem.  Har som analyserat & lärt mig en hel del den senaste tiden.... Jag ser iaf hyffsat bra ut (duglig)?, men enligt mig själv är jag oerhört ful
Självkänsla & självfötroende är A & O om man är en kille!!!!!! Om man inte har det är det totalt kört!!!!!!!!!!

Jag själv har provat nätdejting & allt vad det innebär... Blir alltid dissad p.g.a min lugna stil eller något annat, vad vet jag, oavsett deras utseende!!!!!!!!!!!!

Dina svårigheter med tjejer verkar inte ha någon koppling till ditt utseende. Det handlar troligtvis om ditt sätt att vara som person..? Hur fungerar du rent socialt med tjejer? Och hur upplever du att du fungerar för övrigt i sociala sammanhang?

Iofs, så får man knappt några besökare alls jämfört med motsatta könet. Jag själv känner inga som helst bekanta vänner, alltså tjejkompisar som har problem ang killfronten, det är endast deras egna kräsenhet.... "det känns inte rätt", dessa känslor... Därav detta talesätt känslodjur.

Jag tror fortfarande, som jag skrivit tidigare, att det snarare handlar om pojkars och mäns stora behov efter att söka kontakt, vilket gör att tjejer får fler besökare på sin sida än vad killar får.

Mitt egna analys är föjande: Lite dålig självförtroende/självkänsla & så lägger man till att man är lite väl för snäll; är lika med att det är totalt kört ang tjejfronten! Så frågan är, skall man ändra sig & bli en icke Nice guy?
Oerhört svårt, men allt går ifall man får tillräckligt hat i sig.

Jag är tyvärr en av dessa "nice guys"! 

Du verkar redan ha väldigt mkt vrede inom dig... Det blir lite motsägelsefullt då när du skriver att du är så snäll. Vad innebär snällhet för dig? Kan det handla om att vara 'underdånig'; håller med om allt de säger även om du ibland tycker annorlunda, gör vad de ber dig om även om du hellre vill göra ngt annat, håller tyst fast du egentligen är arg, etc? Om det är den typen av 'snällhet' du talar om så kan jag förstå att det inte funkar så bra... Med tanke på att många kvinnor är, för att använda ditt ord, känslodjur så genomskådar de lätt den typen av 'snällhet' eftersom den inte känns äkta... Bättre då att du försöker vara dig själv, är tydlig med vad du tycker och tänker och visar var dina gränser går. Det innebär inte att du agerar elakt eller kaxigt utan visar snarare på att du står upp för dig själv medan du samtidigt kan vara lyssnande och förstående inför att tjejen tycker och tänker annorlunda. Två individer som visar varandra respekt, med andra ord.

[bortkastat liv]

Jag orkar inte leva.
Min ENDA vän har flyttat till Finland. Jag vet inte om jag nånsin träffar henne igen.
För hur ska jag kunna hälsa på henne? Jag som knappt kan gå ut.

Det är helg och jag vill hitta på saker, men har ingen att göra dem med...
Ensamheten kväver mig!

Jag är så ful, så ful att jag inte vågar visa mig för någon... Och så socialt oduglig att jag inte vågar prata med någon, och om jag vågar, vet jag aldrig vad jag ska säga...

Tur att det finns alkohol.....