Få operation betald?

[Dumlekakan]

Hej allihopa,

Det är såhär att jag var med om en olycka när jag var ca 5 år där jag slog i pannan och fick åka in till akuten för att sy igen såret. Detta resulterade till ett jättefult är - och det jobbiga är att det ligger mitt på pannan. Jag har försökt operera bort det för några år sedan, men det blev ingen skillnad alls.

Därför har jag nu bestämt mig för att göra en sk. hårtransplantation eftersom mitt hårfäste sitter så långt bak och ger illusionen av en tre meter lång panna, och det får mig att må ännu sämre. Jag kan tex inte täcka över ärret med min snelugg eftersom hårfästet sitter så långt bak, håret kan liksom inte ligga kvar så långt fram.

Problemet är att kliniken ligger i USA. Kirurgen där är specialist på detta, således är operationen svindyr. Det kommer att kosta runt 60.000 kr skulle jag nog kunna tippa på. Så jag undrar om det är möjligt att få operationen betald eller på något sätt få ett bidrag av försäkringsbolaget? Har hört att man kan få ersättning för ärr, så det kanske borde gälla denna operation också. Någon här som har fått det?

Ärret har påverkat mitt liv enormt mycket. Jag är inte säker på att jag har BDD eftersom jag inte har vågat söka hjälp, men jag känner igen mig väldigt mycket i alla symtom. Ibland tänker jag "nej, jag har absolut inte den sjukdomen, jag mår inte lika dåligt som de som har det", "jag har bara dålig självkänsla", "alla människor har komplex" osv.

De symtom jag uppvisat är:

- Jag går aldrig ut. Hittillls har jag suttit hemma 14 dagar i streck. När jag gick i skolan gick jag endast dit och raka vägen hem igen.

- Jag försöker åtminstone gå till gymmet eller handla nödvändiga grejer vid 10/12-tiden (eftersom de flesta är på jobb och skola då), men jag klarar inte av att ta mig ut genom dörren trots att jag står med skorna och jackan på.

- Träffar aldrig vänner, ljuger och hittar på ursäkter. Sist jag träffade en vän var för 5 månader sedan.

- Mina dagar går åt att googla efter skönhetstips- och produkter som jag sedan köper. Det enda jag tänker på hela dagarna är mina komplex och hur jag ska "fixa" dem.

- Jag har bränt mig själv med starka syror i hopp om att få bort ärr på kroppen.
 
- Jag söker jobb dagligen och vill mer än gärna ha ett jobb, men när jag blir kontaktad backar jag ur för att jag målar upp en massa bilder i huvudet.

- Jag hoppade av universitetet, har sökt i 2 år nu, blev antagen varje gång men tackade nej.

- Jag missbrukar mat, framförallt socker. Börjar direkt tänka på självmord om jag inte får i mig sötsaker.

Hur stor är sannolikheten att jag har BDD?

Sorry for den långa texten, hoppas att ni orkar läsa ändå.
Kram!

[nikey]

Hej,
Du kommer inte få en hårtransplantation betald för att dölja ett ärr. Jag tror den bästa metoden att få bort ärr är genom laser(det e ju vanligt med laser mot acne-ärr). Men det kanske var den operationen du gick igenom som inte funka? Om inte, snacka med din husläkare det e nog inte helt otänkbart att du kan få det betalt genom landstinget eftersom det är en synlig skada som du lider av. Men jag vet inte, kika..

Sannolikheten att du lider av bdd är tyvärr stor. Jag har en diagnos och du uppvisar samma beteendemönster som mig. Det bästa du kan göra är att ta kontakt med psykiatrin i ditt landsting och berätta hur du mår och lever dina dagar o därigenom få proffesionell hjälp. Ibland(eller oftast verkar det som) kräver dom att du först tar kontakt med husläkaren för att sen få en kallelse till psykiatrin, men det behövdes inte i mitt fall. Det du berättar i ditt inlägg här ovan bör räcka för att du ska få komma på utredning(som det så skräckfullt heter , men det e lugnt, ni sitter bara o pratar). Våga ring! kram

[Malins mamma]

Hej Dumlekakan! 

Sannolikheten för att du lider av BDD är extremt stor skulle jag säga. De symptom du beskriver är inte bara vanliga komplex eller låg självkänsla.

Något av det viktigaste att känna till när man lider av BDD är vad sjukdomen egentligen innebär, vad som gör den värre och vad som försvagar BDDns kraft.

Vad är BDD?

BDD är när man upplever sig ha en "defekt" i utseendet och när man tror att andra människor bryr sig, lägger märke till och dömer en efter hur man ser ut.
 
BDD är att på alla möjliga sätt försöka hitta en lösning för att åtgärda "defekten", dölja den eller dra uppmärksamheten ifrån den.

BDD är att ha en stark övertro på hur synlig "defekten" är i andras ögon.
 
BDD är att ha en stark övertro på att man "vet" eller "känner" vad andra människor tycker och tänker om ens utseende.

BDD är att tolka andras dåliga beteende till att bero på/vara en kritik av ens utseende alternativt att tolka andras goda beteende till att man för tillfället lyckats "lura" dom att tro att man ser bättre ut än man gör.

Vad gör BDDn värre?
(Att BDDn blir värre innebär att man ser sig själv som ännu "fulare", att man känner ännu större hopplöshet om att någonsin kunna leva "normalt" och att man är ännu mer övertygad om att ens utseende är det enda som räknas. Vilket leder till ännu starkare depression, panikångest och ev tankar på att vara tvungen att ta sitt liv.)

Att isolera sig, undvika kontakt med kompisar, hitta på undanflykter för att inte träffas, bo ensam, sluta skolan/jobbet.
(När man gör det går man miste om alla tillfällen att märka att folk faktiskt inte bryr sig så mycket som man tror om hur man ser ut.)

Att lägga en massa tid på att granska och kontrollera sitt utseende.

Att lägga en massa energi på att åtgärda "defekten" genom timslånga ritualer med sminkning, att få håret i "rätt" frisyr, att byta kläder om och om igen, spegla sig i olika ljus, vinklar och speglar.

Att lägga en massa pengar på skönhetsprodukter, hudpreparat, operationer i avsikt att "förbättra" sitt utseende. (Att lägga en massa (lånade/ihopsparade) pengar på dyra operationer är extremt riskabelt för BDD-drabbade eftersom man i många fall inte inte kan se någon förbättring själv pga BDDn, eller att operationen blir misslyckad och förvärrar situationen, eller att operationen lyckas, man är nöjd och glad ett litet tag men endera blir man missnöjd igen eller så "hittar" man en annan "defekt" att oroa sig över. Man drar slutsatsen att eftersom inte ens den skitdyra operationen fick en att "se bra ut", i ens BDD-påverkade syn/tycke, så är det kört, man förlorar hoppet, man tror inte att det finns nån annan lösning på problemet, förutom möjligen en skitdyr operation till, som man inte har råd med.)

Att älta saker som hänt i ens barndom/skoltid när man blivit mobbad och lägga stor vikt vid sånt som andra sagt nångång.

Att "övertänka" och fundera över vad andras gester, miner eller vad de sa, betyder, vad de menade eller antydde.

Att diskvalificera och inte tro på komplimanger eller utlåtande från BDD-fria personer, eftersom deras åsikter inte stämmer överens med ens egen uppfattning.

Vad försvagar BDDn?
(Att BDDn försvagas innebär att man kan umgås med andra utan behöva tänka på hur man ser ut, att man får en massa tid, energi och pengar att lägga på annat än sitt utseende, att slippa ångest och oro.)

Att inte reagera på den "fula" bilden man ser/har av sig själv. Inse att den är överdriven. (Ju mer och starkare man reagerar desto mer inpräntar man i hjärnan att utseendet är viktigt och att man är "ful".)

Att göra saker som man egentligen vill göra (om man inte skulle se sig som "ful".)

Att träffa folk i det "vanliga" livet, inte bara vid speciella tillfällen där alla är uppklädda till tusen.

Att inte tro på sina tankar. (Om vad andra tycker och tänker.)

Att inte lita på sina känslor. (Att känna sig "ful" betyder inte att man verkligen är det.)

Att inte lita på det man ser. (Varken hur man ser sig själv eller andra, det kan vara förvrängt av BDDn.)

Att leta efter och uppmärksamma sånt som tyder på att folk inte bryr sig speciellt om hur just du ser ut. (Istället för att göra det motsatta.)

Hoppas du kan ta till dig lite av det här och att du funderar många gånger över om du vill riskera att göra en dyr operation när du vet hur det kan bli. Det jag skrivit är inte tagit ur luften utan baserat på många BDD-drabbades berättesler.

 



 

[Dumlekakan]

Hej,
Du kommer inte få en hårtransplantation betald för att dölja ett ärr. Jag tror den bästa metoden att få bort ärr är genom laser(det e ju vanligt med laser mot acne-ärr). Men det kanske var den operationen du gick igenom som inte funka? Om inte, snacka med din husläkare det e nog inte helt otänkbart att du kan få det betalt genom landstinget eftersom det är en synlig skada som du lider av. Men jag vet inte, kika..

Sannolikheten att du lider av bdd är tyvärr stor. Jag har en diagnos och du uppvisar samma beteendemönster som mig. Det bästa du kan göra är att ta kontakt med psykiatrin i ditt landsting och berätta hur du mår och lever dina dagar o därigenom få proffesionell hjälp. Ibland(eller oftast verkar det som) kräver dom att du först tar kontakt med husläkaren för att sen få en kallelse till psykiatrin, men det behövdes inte i mitt fall. Det du berättar i ditt inlägg här ovan bör räcka för att du ska få komma på utredning(som det så skräckfullt heter , men det e lugnt, ni sitter bara o pratar). Våga ring! kram

Hej,
Jag vet faktiskt inte vilken metod de använde sig utav. Det enda jag minns är att jag fick några stygn. Det är mycket möjligt att de skar bort det. Laser kommer inte fungera på mig pga min hudtyp. Dessutom är ärret är alldeles för djupt okej, jag ska höra med min husläkare. Tack så mycket för tipset!

Jag vill verkligen få hjälp så att jag kan börja jobba så snabbt som möjligt, men jag skjuter upp det hela tiden  Tyvärr är jag inte lika modig som dig. Har på något sätt fått för mig att jag kan klara det själv, att jag kommer må bra om några veckor. Det tänket har jag ironiskt nog haft i två år nu...
Tack för din omtanke. Kram!

[Dumlekakan]

Hej Malins mamma!
Tack snälla för ditt fina inlägg!

Dessvärre känner jag igen mig i alla punkter. Men jag tror att det endast beror på ärret och mitt hårfäste. Jag är säker på att jag kommer må bra efter att jag genomgått operationen. Det är ingen inbillad effekt. Jag har fått höra ett flertal gånger att mitt hårfäste är för högt och fått kommentarer som "Vilken stor panna!" och "Ditt hår börjar så långt bak" osv. Det skulle bli så skönt att slippa alla dessa tankar...
Kram!

[Malins mamma]

Dumlekakan,

Dessvärre känner jag igen mig i alla punkter.

Jo, det var det jag trodde, och det innebär alltså att du lider av sjukdomen BDD.

Men jag tror att det endast beror på ärret och mitt hårfäste.

Om du tror det så innebär det att du inte har någon sjukdominsikt. För att kunna bli fri från BDDn och kunna ta till sig KBT-terapi (som är den rekommenderade behandlingen mot BDD) så bör man ha iaf lite sjukdomsinsikt och kunna inse att de problem man har inte beror själva "defekten" utan på ens tankar och uppfattningar om "defektens" betydelse.

Jag är säker på att jag kommer må bra efter att jag genomgått operationen.

Om du visste hur många BDD-drabbade som har trott detsamma och blivit grymt besvikna. Det beror på att BDD inte är ett fysiskt problem (att det är nåt fel på utseendet), utan BDD är en "tankesjukdom". Psykiska problem kan inte botas med fysiska åtgärder.

Det är ingen inbillad effekt.

Nejdå, det som du ser som en "defekt" behöver inte alls vara inbillat. För det mesta är det betydelsen av "defekten", hur synlig den är och vad man tror att andra tycker och tänker om den som är inbillat.

Jag har fått höra ett flertal gånger att mitt hårfäste är för högt och fått kommentarer som "Vilken stor panna!" och "Ditt hår börjar så långt bak" osv. Det skulle bli så skönt att slippa alla dessa tankar...

Angående detta så vill jag ge flera svar:

Att man har högt eller lågt hårfäste, stor eller liten panna är ingen defekt, vi ser alla lite olika ut. Annars skulle vi inte känna igen varann.

Vilka är dessa personer som du har gett makten att avgöra hur DU borde se ut?

Som du skrev så är det tankar som du vill slippa. Det enda som pågår nu är alltså dina tankar. De kommentarer som någon har yttrat nån gång finns inte längre (och är antagligen bortglömda av de som sa dom).
För att slippa de här tankarna så försök låta bli att reagera på dom. Börja inte oroa dig, kolla i spegeln, googla eller nåt. Bara låt dom passera, "nä, det var inget viktigt", och fortsätt med det du höll på med.

Kram!