Kom ketchup, så går vi!

[nackskott]

Jag har fastnat för en liten pärla, en helt otroligt bra text med en blandning av insikt och barnslig charm, skriven av Jonas Gardell.
Nej, det riktar inte speciellt in sig på BDD, utan på alla slags motgångar man möter i livet. Hur man fastnar i dom och inte kan ta sig upp.
Jag är visserligen är sucker för ord, men den här texten har tröstat mig många nätter. Kanske kan den ge något till någon annan också:


när jag var riktigt liten hörde jag vitsen om tomaterna. den öppnade en helt ny värld för mig. det var en sådan fantastisk historia - rolig, drastisk och hemsk på samma gång.

två tomater gick på en väg.
bara det är ju roligt, att tänka sig två tomater som traskar på små spinkiga ben.
jag såg också framför mig ögon, näsa, mun på tomaterna och kanske en liten hatt på huvudet.
och så kom bilen, wrooom, alltid en lastbil med flak, jag minns att den var vit.

lastbilen mosade den ena tomaten och fortsatte likgiltigt ut ur historien utan att stanna.
den var bara en stor, obeveklig makt som råkade passera och utan att tänka på det eller bry sig det minsta krossa det som kom i dess väg.

den andra tomatens replik till sin överkörda kamrat är både förskräcklig och sann och underbart humoristisk:
"kom ketchup, så går vi!"


först kan man uppfatta repliken som rå och hjärtlös.
kompistomaten är ju söndermosad.
hur kan man säga något så grymt till någon som krossats fullständigt?
men om man tänker lite mer på det så överger inte den oskadade tomaten sin vän, trots olyckan. han vänder sig om och erkänner det som hänt, accepterar det som måste accepteras, och använder humorn som ett sätt att gå vidare.

och det är inte bara han själv, den oskadde, som går vidare.
han uppmanar också sin tomatkompis att resa sig upp och fortsätta.
inte länge som tomat - den överkörda tomaten är alltför mosad, alltför förändrad för att någonsin kallas tomat igen - utan som något annat som också är okej att vara : ketchup!

kom ketchup så går vi!

bli inte kvar här.
res dig upp och gå!
du är inte den du förut var, det kan du aldrig mer bli.
livet har farit fram med dig, och livet är en vit lastbil som passerade i all sin makt och vrede och mosade dig sönder och samman, men du finns fortfarande, du andas ännu.

jag står här och väntar medan du hämtar andan, så går vi vidare tillsammans.

så slutar den första roliga historia som jag någonsin hörde, och som förändrade och stakade ut mitt liv.

kom ketchup, så går vi!

[nackskott]

( Det är ett utdrag ur hans bok Jenny, uppföljaren till Ett ufo gör entre. Både böckerna rekomenderas föresten till alla, som nånsin varit ung.)

[SpegelSpegel]

Älskar de böckerna
Och första boken i serien, "En komikers uppväxt", är nog en av mina absoluta favoritböcker. Alla som ngnsin känt sig mobbade, utanför eller missförstådda (eller allmänt bdd-iga) borde läsa de här böckerna. Ni na ni na ni na naa (nynnar "veckans boktips-signaturen" för alla som inte var födda på 80-talet)

[nackskott]

Jag vet inte om jag blandar ihop En komikers uppväxt med Ett ufo gör entre. Är inte en komikers uppväxt typ den första boken i serien, och att det handlar om Juha och resten av gänget på mellanstadiet? Och att Ett ufo gör entre handlar om dom i 15:års åldern?
Jag tror att jag har skippat den första boken för att jag har tänkt att det är först i andra boken som det börjar hända något. Men jag kanske har fel?

[SpegelSpegel]

Jo, "En komikers uppväxt" är den första boken när de är lite yngre, "Ett ufo..." är tonårsskildringen. Jag gillar båda jättemkt, men kanske mest den första eftersom den berörde mig så mkt när jag läste den när jag gick på högstadiet. För att den är en så fruktansvärt hemsk och oresonligt grym skildring av barndom, uppväxt och skolgång men ändå så vacker, trösterik och humoristisk. Känner igen mkt av min egen barndom och skolgång i den. Men "Ett ufo.." är ju på ett sätt mer tillfredsställande för att den handlar mer om revansch, man vill ju så gärna att det ska gå bra för Juha och Jenny...

[nackskott]

Det blir nog ändå att jag kikar in på cdon.com om en stund och beställer hem ett exemplar av En komikers uppväxt

[Synthesized]

Gardell är allt beundransvärd (även om jag nu själv inte anser att "Jenny" är ett av hans bättre verk).

[SpegelSpegel]

Jag tycker inte heller att "Jenny" är lika välskriven som de andra böckerna, men jag gillar tonen. De bästa böckerna av honom ö h t tycker jag nog är " En komikers uppväxt", "Så går en dag från våra liv och kommer aldrig mer igen"och "Vill gå hem".
Har ni läst John Ajvide Lindquist förresten? Hans ton påminner en aning om Gardells tycker jag, fast med mindre svart humor och mer Stephen King- twist

[Synthesized]

Jag tycker inte heller att "Jenny" är lika välskriven som de andra böckerna, men jag gillar tonen. De bästa böckerna av honom ö h t tycker jag nog är " En komikers uppväxt", "Så går en dag från våra liv och kommer aldrig mer igen"och "Vill gå hem".

Håller med om att de är riktigt bra, och jag gillar starkt även "Präriehundarna" och "Fru Björks öden och äventyr".

Har dock inte läst något av John Ajvide Lindquist, men kanske skulle ta och göra det någon gång.

[nackskott]

Jag tycker "Jenny" skiljer sig en aning från de tidigare böckerna, om inte bara längden så mindre handling och mindre lekfulla meningar som trängs på liten plats. Men ändå så tycker jag att "Jenny" håller en vackrare ton, är mer poetisk och har mer smarta, filosofiska formuleringar. Dock så har jag ju inte läst så mycket av Gardell.

Ajvide Lindquist har jag faktiskt inte hört talas om, men ska kolla upp vad det är för snubbe