När är utseendet viktigt?

[Malins mamma]

De två uppfattningar man har som är själva grunden till BDD är:
1. Jag är ful.
2. Ett bra utseende är viktigt.

Dessa uppfattningar tillsammans blir en omöjlig ekvation. Så länge man har dessa två uppfattningar så har man BDD.
Den första uppfattningen, att man är ful, går inte bort förrän man blir frisk = man har rättat till alla felaktiga uppfattningar man har, så den kan vi vänta med.
Men den andra tänkte jag att vi kunde undersöka lite närmare. Alltså att utseendet är viktigt.
För att veta vad vi pratar om så måste vi först definiera vad ordet "utseende" innebär. Som jag ser det finns det två betydelser:

1. Vårt grundutseende.
Som vi ser ut, vår kropp och vårt ansikte och hår. Storlek, färg, form, proportioner på diverse kropps- och ansiktsdelar osv med ev rynkor, finnar, märken och ärr osv.

2. Vårt "tillfixade", "iordninggjorda" utseende. Kan innebära sminkning, kläder, smycken, skor, frisyr osv.

Jag skulle vilja veta er BDD:ares uppfattning om vid vilka tillfällen i livet det är viktigt (eller inte viktigt) att ha ett bra utseende enligt punkt 1, (att ha ett bra grundutseende).

Och vid vilka tillfällen det är viktigt (eller inte viktigt) att ha ett bra utseende enligt punkt 2, (att vara "snyggt" iordninggjord).

Mvh Malins mamma

[vinterglas]

Malins mamma

För mig är det ALLTID viktigt att ha ett bra grundutseende, gäller såväl hemma eller som i kassan på Konsum eller den muntliga redovisningen.

Angående punkt två så skulle jag svara alla de gånger man representerar sig själv eller någon/något. När man liksom ska "sälja sig in", men det förstås, om man skall mötas i framtiden och under andra, mer avslappnade förhållande så är det viktigt med bra grundutseende.

Vet iten om jag förstod dina frågor rätt, men jag hoppas det. *allmänt borta idag*

[Anonym]

Jag vill alltid, helt utan undantag, ha ett bra grundutseende. Ett "perfekt" utseende (som rimligtvis bör vara "tillfixat" i så fall?) vill jag ha vid de ytterst sällsynta tillfällen då jag tycker att jag ser okej ut. Med andra ord; jag vill ha mer och mer. Däremot är min längtan efter ett "perfekt" utseende då jag ser ok ut, inte lika stark och betydelsefull som min längtan som jag nästan jämt har efter ett normalt och bra grundutseende. Jag kan liksom leva med att inte se perfekt ut. Medan jag helst inte lever med att se grotesk ut (vilket jag gör, men det är ofta knappt uthärdligt).

[Malins mamma]

Jo, ni förstod frågorna rätt, som jag hade skrivit dom. Fast jag menade egentligen lite annorlunda. Jag formulerar om frågorna:

När är det viktigt för ALLA MÄNNISKOR att ha ett bra grundutseende respektive ett bra iordninggjort utseende, från er synpunkt sett?

Kan man tex gå och handla på Konsum om man inte har ett bra grundutseende? Kan man gå på stans flottaste restaurang, eller modebutik om man inte har ett bra grundutseende?
Finns det en gräns nånstans där det krävs att man har en perfekt kropp, hy, näsa,  osv för att få vara med?

//Malins mamma

[Anonym]

Kan man tex gå och handla på Konsum om man inte har ett bra grundutseende? Kan man gå på stans flottaste restaurang, eller modebutik om man inte har ett bra grundutseende?
Finns det en gräns nånstans där det krävs att man har en perfekt kropp, hy, näsa, osv för att få vara med?

Min åsikt gällande andra människor är att man aldrig behöver ha ett särskilt utseende. Det spelar ingen roll hur man ser ut, alla borde accepteras oavsätt utseende. Det är när det kommer till mig själv som jag känner mig äcklig och otillräcklig då jag inte har det utseende jag vill ha, men också det jag tror förväntas av andra (dock bryr jag mig allra mest om vad jag själv tycker om hur jag ser ut).

Men ingen av mina uppfattningar är ju allmänna uppfattningar egentligen (eller jo, på så vis att andra också tycker att jag är ful, men jag menar att andra inte ställer sådana kvar på sig själva som jag och övriga bdd:are gör). Tyvärr finns det ju "regler" för hur man "ska" se ut, eller vad som är "acceptabelt", vad som ger "status" osv, och det är hemskt, men ett faktum som man inte kan förneka. Det beror förvisso till stor del på vilka kretsar man talar om, men nästan överallt förekommer dessa "regler" i NÅGON grad eller form, man kommer liksom aldrig undan helt såvida man inte bosätter sig på en öde ö (vilket vore ganska skönt, tycker jag ^^).

Dessa "regler" jag talar om är ju inte rikta regler, men det är underförstått (eller det är ju övertydligt egentligen, man skriker det rätt ut i princip) att man "bör" eller inte "bör" se ut på ett visst vis. Men sedan finns det ju faktiskt regler på flera håll: Exempelvis får man inte ha vilken klädsel som helst på somliga restauranger/krogar, man måste vara "snygg" för att få jobb på de flesta cafén inne i stan samt kläd- och sminkbutiker (helst en trendig, "perfekt" tjej på högst 22 år med djup urringning, smackandes på ett tuggummi dygnet runt), man ska klä sig propert (gärna kostym och hela köret) i en del yrken osv. Det finns hur mycket som helst...

Sen har vi ju det yrket som det antagligen är allra viktigast i; modellbranchen. Men det säger sig väl självt. Fast iofs så behöver man inte alltid ha ett "perfekt" yttre, utan i många fall räcker det med att vara fotogenisk, ha "karaktär", ett starkt/uttrycksfullt utseende osv. Men det är fortfarande utseendet som avgör det hela.

[Anonym]

Ehm, "rikta regler" ska vara "riktiga regler" i näst sista stycket. Hade lite bråttom när jag skrev.

[Peter_19]

Jag känner mig nästan misslyckad om jag ser någorlunda ovårdad ut när jag går ut på byn.
Helt sjukt.

[vinterglas]

Malins mamma

När är det viktigt för ALLA MÄNNISKOR att ha ett bra grundutseende respektive ett bra iordninggjort utseende, från er synpunkt sett?

Kan man tex gå och handla på Konsum om man inte har ett bra grundutseende? Kan man gå på stans flottaste restaurang, eller modebutik om man inte har ett bra grundutseende?
Finns det en gräns nånstans där det krävs att man har en perfekt kropp, hy, näsa, osv för att få vara med?

Jag anser att ALLA kan göra precis vad de vill, utan att ha bra grundutseende. Det är inget som behövs för att gå och handla eller gå på flottaste resturangen eller modebutiken.

Nu kanske jag låter lite dum, men ofta är dessa "trendiga" tjejer inte särskilt söta eller snygga egentligen, men bara för att de kladdat på sig massa smink så antar man att dem är snygga.
Hmm vet inte riktigt om jag fick frma vad jag menade.

I och med dagens möjligheter till manipulitation av utseendet så antar jag att man inte behöver något särskilt fint grundutseende, det mesta går att "göra något åt" eller förbättra elelr dölja oavsett situation eller jobb.

[Anonym]

Vad är ett bra grundutseende egentligen? Har man ett dåligt grundutseende om man har lite finnar eller en näsa som inte passar i mallen?

Tittar man runt omkring på Konsum eller i modebutiken så finns ju alla typer av utseenden. För egen del  tycker jag att man kan känna sig lite som en utomjording om jag går in i en modebutik, alla verkar vara perfekt sminkade där och har de rätta kläderna. Handlar nästan aldrig kläder i sånna affärer, men jag är inte säker på att jag skulle vilja det heller även om jag vågade.

[Anonym]

Vad är ett bra grundutseende egentligen?

Det är väl en tolkningsfråga. Beror väl på smak och tycke. Men sen finns det ju en "allmän" uppfattning om vad som anses vara snyggt och mindre snyggt. Det går inte att förneka, även att alla icke-bdd-drabbade-som-försöker-övertyga-oss-om-att -vi-har-fel  kör med att säga att det inte stämmer. Men så är det tyvärr. Till stor del beror det förstås på vad man tycker själv, men det finns också en mall för hur man "ska" se ut, som säkert de flestas egna åsikter påverkas av.

[SpegelSpeg]

Känner igen mig mkt i de flesta svaren här. Jag bryr mig över huvud taget inte om hur andra ser ut när de går på konsum eller på flashiga utestället. De får gärna gå nakna och spara ut håret under armhålorna och sätta rosetter i det eller operera in bröstimplantat i pannan, det har inte jag med att göra. Jag tänker ändå aldrig på ngt annat än hur jag själv ser ut och vad andra tycker om det.  

 Att vara vacker är för mig väldigt lågprioriterat, men jag fantiserar ofta om det då jag har bättre perioder. Där emot vill jag se mänsklig ut. Hade jag bara haft ett hyfsat normalt grundutseende hade jag faktiskt inte brytt mig speciellt mkt om att "göra mig fin" alls. Jag kan hålla på och sminka min hud och fixa ögonbrynen i timmar, grina, ta bort sminket, smörja in mig, sminka om igen osv, men strunta helt i ögon, läppar, hår och kläder, bara slänga på mig nåt, dra en borste genom håret och kleta på mascara i sista minuten.

Tyvärr finns det ju "regler" för hur man "ska" se ut, eller vad som är "acceptabelt", vad som ger "status" osv, och det är hemskt, men ett faktum som man inte kan förneka. Det beror förvisso till stor del på vilka kretsar man talar om, men nästan överallt förekommer dessa "regler" i NÅGON grad eller form, man kommer liksom aldrig undan helt såvida man inte bosätter sig på en öde ö (vilket vore ganska skönt, tycker jag ^^).

Dessa "regler" jag talar om är ju inte rikta regler, men det är underförstått (eller det är ju övertydligt egentligen, man skriker det rätt ut i princip) att man "bör" eller inte "bör" se ut på ett visst vis. Men sedan finns det ju faktiskt regler på flera håll: Exempelvis får man inte ha vilken klädsel som helst på somliga restauranger/krogar, man måste vara "snygg" för att få jobb på de flesta cafén inne i stan samt kläd- och sminkbutiker

Detta är min erfarenhet också. Det "skapade" utseendet, t ex kläder, frisyrer, smink, accesoarer och ibland kroppsform och ev. plastkoperationer och liknande spelar viss roll i stort sett i alla kretsar. En överviktig tjej med glasögon och svart pottfrisyr skulle inte få hänga med ett gäng nedbantade, plastikopererade, spraytannade tjejer på t ex Stureplan bara för att hon är en skön tjej, men å andra sidan skulle den tjejen säkert blivit väldigt omtyckt på någon konstskola eller liknande där silikontjejen från Stureplan troligen blivit utfryst pga sitt utseende.

Sedan kan man hamna mitt emellan,som jag. För ful och fel för att gillas av de utseendefixerade tjejerna som bantar, shoppar och poserar brunbrända med stora solbrillor på uteserveringarna. För ful för att bli ihop med en mainstreemkille som läser Slitz och tränar på gym. För mkt "bimbo" för att gillas av alternativtjejer med svart hår och artsy intressen, för blond, sminkad och "ytlig"(="BDD:ig") för att bli ihop med en känslig indiekille eller ngn människorättsaktivist med dreads. Troligen för ful för dem också förresten.

Som anonym sa så finns det ju också en massa arbetsgivare som vill att deras anställda ska "ta hand om sig" och "ha ett representativt yttre", gäller ofta t ex restaurang- och caféjobb, kläd- och sminkaffärer och säkert en massa andra affärer också, säljare för olka saker, artister av olika slag, och givetvis modeller, strippor, gogo-dansare, "värdinnor" och andra liknande jobb, men det känns ju inte speciellt aktuellt just i mitt fall.
Att se fräsch och representativ ut kan ju låta som en enkel sak som inte har så mkt med utseende att göra, men har man problemhy, speciellt om den lätt blir fet och glansig flera ggr om dagen, är det inte det lättaste.

Och givetvis har det väl viss betydelse i kontakt med motsatta könet också. Har ingen aning om hur stor, det varierar väl från person till person, men när man hör killar prata om tjejer är det ju i nio fall av tio utseendet det handlar om, vad jag har märkt. Alla tidningar för killar handlar ju i stort sett om tjejers utseende också, så det är väl bara naturligt.

Dessutom har jag hört att en del dörrvakter på hippare krogar har hemliga policys för att undvika att "fula" personer kommer in, eller begränsa att de blir för många. Fadde Darwich och ngn mer gick ut i media och hävdade detta(artiklarna gällde främst särbehandlingen av invandrare och handikappade på krogarna,  det finns ju inga lagar mot diskriminering av "fula" personer.)

Förlåt att detta inlägg blev väldigt svart och destruktivt, men världen är tyvärr inte rosaskimrande, det är bättre att man inser det och jobbar för att överleva och bli lycklig TROTS att det finns orättvisor och jävligheter.  Antingen får man acceptera det jävliga eller försöka förändra det. Att förneka det är inte en bra taktik. Men man måste minnas att det även finns människor, troligen en majoritet, som inte bryr sig speciellt mkt om andras utseende alls och en massa yrken och sammanhang där utseende är oviktigt. Men som BDD:are tenderar man ju att bara se det negativa.

[SpegelSpegel]

SpegelSpeg? Jaha. Usch, jag mår verkligen inte bra idag, har varit i stan och blivit uttittad. Förlåt om det där inlägget är knäppt.

[Anonym]

Lösningen heter isolation, men den tar ju knäcken på en den med. Suck, inte lätt att leva med denna mentala åkomma.

Tror jag ska krossa en fönsterruta eller två, är så jävla leeeeeeeeeeeeess!!

[SpegelSpegel]

Ja, jag känner för att bränna ner en innekrog. Men jag kommer nog bara tracka mig själv lite, pilla med min hud, grina och gå och lägga mig och hoppas att jag slipper vakna istället.

[vinterglas]

SpegelSpegel

Sedan kan man hamna mitt emellan,som jag. För ful och fel för att gillas av de utseendefixerade tjejerna som bantar, shoppar och poserar brunbrända med stora solbrillor på uteserveringarna. För ful för att bli ihop med en mainstreemkille som läser Slitz och tränar på gym. För mkt "bimbo" för att gillas av alternativtjejer med svart hår och artsy intressen, för blond, sminkad och "ytlig"(="BDD:ig") för att bli ihop med en känslig indiekille eller ngn människorättsaktivist med dreads. Troligen för ful för dem också förresten.

Bah, har du varit i min hjärna och snott mina tankar eller?
gosh vad vi är lika ibland alltså.

Jag passar inte in bland de "snygga" och inte heller bland de alternativa eller allmnt coola.
Jag bara är något ufo (maybe från jojoplaneten? ) nä, men jag antar att ni hajar.
Jag är inte menad att platsa någon stans, känner mig utfryst av allal, fast det nog är jag själv eghentligen som skapat detta. Men jag tror inte att hur mycket jag än försökte så skulle jag platsa någonstans i något gäng.
Jag tror att det är meningen att jag ska köra mitt eget race, ensam och ful. utanför.