Att gå ut och festa

[nackskott]

Är det bara jag som mår fruktansvärt äckligt dåligt när ens kompis/kompisar får mer uppmärksamhet på tex krogen eller andra
fester?
Det förstör verkligen hela kvällen, och är sjukt plågsamt.
Har hänt flera gånger när jag gått ut och festat med min bästa kompis att hon fått kontakt med några killar som vi tillslut hänger med hela kvällen, och dom pratar bara med henne, och är inte ett dugg intresserade av att ta kontakt med mig.
Tillslut så känner man sig som den fula kompisen som bara är ivägen......och vill försvinna och lämna plats åt dom vackra människorna.
Har helt tappat lusten för att gå ut, för det slutar ändå bara i besvikelse.
För några veckor sedan skulle jag ut och festa med min kompis,
och jag gjorde iordning mig i timmar, hade köpt nya kläder och kände mig faktiskt någorlunda okey.
Ändå så var jag bara luft och ointressant i andras ögon,
och jag och min kompis hamnade i en taxi med några faktiskt inte särskilt snygga killar, och min kompis visade inte särskilt mycket tecken på att vara social, ändå så ville dom bara prata med henne,
och det enda dom frågade mig när vi var i stan var vart min kompis tagit vägen ( hon hade gått iväg och pissat)
Och jag som varit så glad i början av kvällen slutade med att jag bara kände mig äcklig, ivägen och misslyckad.
Tyckte att jag hörde någon som gick förbi som sade " kolla...fan vad ful" och jag ville bara skrika och gråta, och flippa ut totalt.  
Sedan när jag kom hem så ville jag inget annat än att seriöst ta mitt liv, och jag la mig i badkaret med ett rakblad och
försökte skära sönder armarna så att jag skulle förblöda till döds  men pappa kom hem och hittade mig och det blev akuten och toxen och hela köret.

 Det blir en rätt naturlig reaktion att tänka att orsaken till att ingen vill prata med en är för att man är ful.
Är det jag som är extremt överkänslig eller skulle vem som helst må skitdåligt av att vara nummer2, att bli förbisedd, när någon
inte tycker att man är tillräckligt snygg för att ragga på?

[Anonym]

Jag känner igen mig så mycket i din berättelse, förutom att jag är kille. Situationen du beskriver brukar "trigga" igång bdd-attack hos mig också. Jag kan må dåligt i veckor efteråt. Jag tror att BDD:n gör en "överkänslig" och att man tolkar allt extremt.

[Anonym]

Jag för min del tror att många människor beter sig extremt när man är ute, det är inte alltid inbillning. Reslutatet blir ofta man blir självdestruktiv, när man egentligen borde fråga sig om det verkligen är meningsfullt att utsätta sig själv för så underliga situationer/människor.

[twinkle]

Hej! blir så ledsen av ditt inlägg... Ingen ska behöva behandlas så! Kom ihåg att INGEN är ful, utan det finns bara olika smaker! Det låter säkert som en klyscha, men sant är det.

Mitt tips till dig är att du går ut med en annan kompis nästa gång, och kolla om samma sak händer. Och du, tänk på att hur snygg en människa än är så blir man inte sugen på att prata med honom/henne om den sitter och ser sur ut med noll utstrålning. (Menar inte att du gör det.)
Så tänk på att riktigt skina nästa gång du är på krogen/festar, för det om något, gör en människa vacker.

[Anonym]

Hej!
Känner igen mig...när jag  har bdd-dagar så syns det. Jag ser rädd, osäker ut. Vågar inte möta människors blickar. Det lyser inte inifrån mig, då kommer inte heller någon fram.
Men de dagar jag är vän med mitt utseende kommer killar fram och pratar. De ser då en glad charmig söt flicka som de blir nyfikna på.

[Anonym]

Kom ihåg att INGEN är ful, utan det finns bara olika smaker! Det låter säkert som en klyscha, men sant är det.
Med risk för att låta negativ; men nej, det är inte alltid sant. Jag vet vad du menar och håller med på sätt och vis, men ser man vanställd ut, så gör man det helt enkelt.

[twinkle]

anonym (skribenten ovan):
det jag menade var att även om man t ex ser vanställda ut så kanske man har världens vackraste personlighet och det gör än till en sann skönhet.

[franz]

Mia> Jag förstår dig. Problemet ligger dock inte i hur du ser ut på något sätt alls, problemet bottnar i din osäkerhet och misstankarna din sjukdom skapar hos dig. Jag gissar på att du inte kan hänge dig åt att bara ha roligt och njuta av stunden på det sätt du vill, för att du (när du befinner dig ute och festar) konstant sitter och scannar av situationen och vilka som uppmärksammar dig/uppmärksammar din kompis. Signaler som man hade tolkat annorlunda, inte uppfattat eller som kanske inte ens existerar feltolkas när man lider som du gör. Den bästa hjälp man kan få är att hitta en psykoterapeut som förstår dina problem och tar dig på allvar. Vill du får du gärna skriva till mig, hör av dig här så kan du få min mailadress.

/franz

[Anonym]

Hej!

Ville bara tilllägga  till vad andra skrivit här att de där killarna du var ute med kanske råkade vara totala idioter som verkligen i verkligheten struntade i dig och gjorde sig till för din kompis för att de fått för sig att hon var snygg och att det var allt som betydde något. I såna fall hjälper det inte att sitta och "skina" eller gå i terapi. Enda lösningen är att byta sällskap.

När man möter så sjuka människor mår man dåligt. Det hjälper inte att gå i terapi emot det! Lösningen är i stället att hänga på och omge sig med roliga spännande människor som är trevliga att umgås med, och som man känner, som vet vem man är och som har nått att prata med en om, och som UPSKATTAR EN i stället för ett par totala nobodys som blivit ditlockade av ens "snygga" kompis utstrålning.

Ett vuxet sätt att umgås är att välja sitt sällskap noga och inte släppa in vem som helst.

En annan sak jag skulle vilja skriva är att många killar är tämligen lättlurade vad det gäller utseende. Det räcker nästan att klä sig som att man är snygg för att anses som snygg. Att man har kläder som signalerar: hej hej här är jag jag är tjej.

På samma sätt kan en skitsnygg tjej kamouflera sig och bli uppfattad som helt ointressant om hon klär sig eller för sig "som om hon inte är snygg".  Mitt råd till dig är att strunta totalt i de där töntiga killarna. De känner inte dig, och de läste antagligen bara av din "anti" utstrålning. Den där händelsen säger inget om huruvida du är snygg eller ej. Framför allt säger den något om hur OINTRESSANTA DU SJÄLV egentligen tycke dessa killar var. I fall de varit intressanta skulle de fått dig att komma ur ditt skal, prata och kanske skratta och ha trevligt. SNÄLLA RARA ödla inte tid på sådana totala nollor som inte ens är värdiga att ha nått med ditt liv att göra!!!! KRAM

[Anonym]

Vad gäller kläder så tror jag att alla tjejer kan få killars uppmärksamhet om man vill. Om du inte har några drag som de ytligt dömmer som snygga kan man alltid anspela lite på sin sexighet. Det är faktiskt det många "snygga" tjejer gör, och kläderna är många gånger orsaken till att de får uppmärksamhet.

När du klädde dig fint kan det antingen vara så att du verkligen klädde dig fint, men lite för snällt. Och de där killarna kanske inte hade någon smak och hade inte förmåga att uppskatta eller uppfatta det. Eller också kanske du behöver gå nån kurs i "styling" och utveckla din personliga klädstil eller så?  Terapi i all ära, men hur man klär sig är faktiskt inte bara viktigt för hur man uppfattas, men även hur man mår inför sig själv. Hittar man en bra stil som man trivs med och gillar stärker man hela sin självkänsla.  

En viktigt poäng i ditt inlägg tycker jag är att du själv inte tyckte killarna var särskilt attraktiva. Jag antar att du menar både ytligt sett och som människor? Så varför bry sig? Du gick hem och ville skada dig själv för att du hade haft en heltrist kväll och känt dig som en främling tillsammans med en person som egentligen var din kompis. Och vad är kompisens roll i det hela? Tyckte hon att det var kul då? Hade hon kul när hennes nära kompis inte alls hade kul och gick hem för att skära sig i handlederna?

Antagligen finns det också nått desperat hos din kompis som smittade av sig på dig. Ett desperat bekräftelsebehov kanske, som gick ut over dig och henne själv och hela kvällen. Jag blir mycket ledsen och arg för din räkning när jag fick läsa hur kvällen slutade. Jag förstår mycket väl att det kan bli en reaktion på en sådan knäpp kväll. Fast det var hemskt skall du på sätt och vis känna dig stolt över dig själv för du var den som reagerade på denna hemska trista knäppa kväll där alla antagligen hade det ganska tråkigt. Att du reagerar så starkt visar att du har kapacitet och en längtan inom dig att ha ett mycket bättre roligare liv, och helt andra erfarenheter när du går ut!!!! Återigen, det handlar om vilka människor man omger sig med!!! Det är superviktigt. Och det är inte alltid terapeter tänker på att ta upp det. Många här på forumet skriver om hur de mår dåligt i olika relationer, och då skriver folk att man skall gå i terapi. Min reaktion blir oftast istället: Bryt den relationen!! Med riktigt bra vänner känner man sig alltid oK , och betydelsen av det yttre på det där jobbiga sättet bleknar bort. KRAM

[Anonym]

Jag förstår dig. Själv får jag nästan aldrig nån respekt. Om jag säger nåt så bryr sig fan aldrig nån om det om jag tex är på fest. Och man verkligen inte bra av det.. Man känner sig verkligen som en looser.

[Anonym]

Och man mår verkligen inte bra av det.. (skulle det ju va!!)

[Anonym]

jag vet precis hur det känns, hela livet har jag känt mig som den " fula kompisen" nånting som är bra att ha med sig på krogen när dom snygga kompisarna inte vågar gå fram till tjejerna utan skickar fram mig som en budbärare och när jag gjort så kommer dom och tar över så att man blir helt osynlig och även om man försöker säga nåt så är brudarna alldeles för upptagna med att hångla med mina snygga kompisar, det har till och med hänt att om jag är på dejt med nån tjej och träffar nån av mina polare på stan så slutar min dejt just då, det brukar vara bli så att hon hittar på nån ursäkt och sen går hon hem med min polare istället, det har oxå hänt att tjejer jag raggat upp på krogen pratar med mig ända tills nån av kompisar kommer, då tappar hon helt intresset för mig, och drar iväg med min polare till närmaste krog-toalett  för att ha sex med han,, och nu säger ni säkert det att du har inte träffat den rätta än, men det här har ju hänt med tjejer som jag har varit ihop 3-4 mån och då borde man ju kunna lita på dom.
och det händer dessutom 9 av 10 ggr varje gång jag är ihop med nån.
när vi skulle ha fest en gång hade jag bjudit in min tjej till festen och skulle åka och köpa cola och henne hade jag vart ihop med ett halvår, men när  jag kom tillbaka från affärn och kom tillbaka till festen så låg hon iallafall i ett rum och grovhånglade under ett täcke med en annan kille,, vad ska man göra???
hädanefter så kommer jag utgå ifrån att alla brudar bara vill ha ett one-night-stand..det är så att man vill stänga in sig och aldrig gå ut igen...
ni tjejer som vill bevisa motsatsen får maila mig på aobs@home.se

[tezz]

Till mia......................
Jag känner igen mig väldigt mycket i din berättelse. det e inte alls kul att vara nummer två.
Själv har jag slutat att festa helt eftersom det alltid slutar med tårar och att man alltid blir för full. Å så är det ju så att när man får alkohol i sig så kommer alla tankar fram som gör att man mår ännu sämre.

[Anonym]

Jag hade samma problem i flera år. JAg sminkade mig , men hon hade gjort sitt bättre, jag tog kläder på mig som jag tyckte var riktigt fina, men hennes var alltid finare. Jag vågade inte möta folks blickar, men hon fick 5-7 killar att prata med varje gång vi var ute. De var till coh med gånger då jag blev sur och sa till rätt ut, men då blev det bara ännu värre, för då försökte HON ragga kilalr till mig, så hon gjorde att jag fick nobben. Killar kom fram till henne och frågade om de skulle dansa , men hon sa nä dansa med min kompis istället . De tittade bara på mig och gick. Tillslut var det dax att byta skola och wow vad jag fick mycket nya kompisar. De hade aldrig varit ute så jag drog ut dem. Tillslut sa jag rakt ut till min gamla kompis att hon var inte speciellt trevlig i sitt rävspel coh att jag inte ville vara en del av det.

Hon har utbildning som är rätt hög nu, har legat med en hel del killar, ser inte speciellt vacker ut i mina ögon längre. Har inga kompsiar.

Och jag själv har börjat sätta värde på mig själv , jag har tatt mod till mig och satsade faktiskt på killen jag ville ha. Han friade efter ett tag till mig. Vi e nu gifta och bor ihop 40 mil från där jag växte upp. Nu väntar jag mitt första barn. Och ja , jag är bara 22 år. Men ångrar absolut ingenting i mitt liv. Jag vågade bara ta tjuren i hornen och ändra min livsuppfattning något drastiskt.

De är jag säker på att alla kan göra, det gäller bara att hoppa på tåget när man har chansen. Och inte hålla kvar i det gamla för länge, för då kommer man kanske aldrig upp igen.