Läsa gymnasiet på distans?

[disaa]

Jag funderar på att läsa gymnasiet på distans eftersom jag har så svårt för att gå i skolan, det är alltså Korr-gymnasiet i Torsås. Allting läser man hemma förutom matte (och sen något mer) som man skulle komma till skolan för att göra, och jag får panik av bara tanken! IDROTT, det har jag inte gått på på 4 år och jag hatar det verkligen, att man måste klä om mm.

Och en annan negativ sak är att jag då måste bo kvar här där jag bor nu (eftersom det är distans och man får väl inte bidrag för att flytta om man inte egentligen "behöver det", eller hur funkar det?), och jag trivs inte i den här staden, och skulle mer än allt annat vilja flytta! Men om jag t.ex går något "riktigt" gymnasie vet jag att jag kommer ha svårt för att gå i skolan.

Vad ska jag göra? 

[peppermintcheesecake]

Jag funderar på att läsa gymnasiet på distans eftersom jag har så svårt för att gå i skolan, det är alltså Korr-gymnasiet i Torsås. Allting läser man hemma förutom matte (och sen något mer) som man skulle komma till skolan för att göra, och jag får panik av bara tanken! IDROTT, det har jag inte gått på på 4 år och jag hatar det verkligen, att man måste klä om mm.

Och en annan negativ sak är att jag då måste bo kvar här där jag bor nu (eftersom det är distans och man får väl inte bidrag för att flytta om man inte egentligen "behöver det", eller hur funkar det?), och jag trivs inte i den här staden, och skulle mer än allt annat vilja flytta! Men om jag t.ex går något "riktigt" gymnasie vet jag att jag kommer ha svårt för att gå i skolan.

Vad ska jag göra? 

Hej! Jag tycker att om du bor i en stad du inte trivs i "behöver" du väl flytta därifrån?!
Jag har för mig att det finns ett distansgymnasium som heter "värmdö distans" det är i huvudsak till för ungdomar som bor utomlands,men om jag inte tar fel kan man även få det om det finns "särskilda skäl" till det.Man läsar det via internet.Det jag är rädd för at ju att det skulle kunna uppmuntra till isolering,så det bästa (om du fixar det) är nog ändå att gå på ett vanligt gymnasium,eller ett med någon specialinriktning,om det känns lättare,vet inte riktigt hur sänna ser ut där du bor,men där jag bor (som är världens lilla håla typ) finns det flera alltenativ om ett vanligt gymnasium inte fungerar.

Hoppas mina svar var till någon hjälp *kram* 

[disaa]

Ja det gör en ju mer isolerad fast jag går ju inte i skolan knappt alls nu för tiden heller :/ Men jag vill så gärna flytta.. Åh jag vet inte hur jag ska göra

[peppermintcheesecake]

Ja det gör en ju mer isolerad fast jag går ju inte i skolan knappt alls nu för tiden heller :/ Men jag vill så gärna flytta.. Åh jag vet inte hur jag ska göra

Jag tycker att du borde försöka hålla skolan "vid liv" innan det skiter sig helt,och du aldrig är där... vet lärarna där om hur du har det,och hur du mår?

Varför är en flytt så omöjlig?

[disaa]

Jag tycker att du borde försöka hålla skolan "vid liv" innan det skiter sig helt,och du aldrig är där... vet lärarna där om hur du har det,och hur du mår?

Varför är en flytt så omöjlig?

Nej  det vet de inte, så allt räknas som skolk och jag ljuger jämt o säger typ att jag missat bussen, ont i magen osv

det kostar ju pengar  hade jag haft pengar till det hade jag flyttat direkt

[peppermintcheesecake]

Nej  det vet de inte, så allt räknas som skolk och jag ljuger jämt o säger typ att jag missat bussen, ont i magen osv

det kostar ju pengar  hade jag haft pengar till det hade jag flyttat direkt

Vad jobbigt 
Men vore det inte bra om lärarna fick veta åtmintone lite hur du har det!?
det måste ju vara jobbigt att ingen förstår och att du behöver ljuga hela tiden?

Finns det ingen du kan prata med som skulle kunna ge dig ekonomiskt stöd till en flytt,eftersom du inte mår bra av att bo där du bor nu?

[Lilith]

Hm. Jag håller med peppermintcheesecake om att du borde berätta hur du har det för lärarna. Om dina lärare verkar vara bra och du känner att dom skulle lyssna, så tycker jag du ska "go for it". Jag hade ungefär "samma" problem som du, skolkade mycket men sa aldrig varför. Tillslut var det en på skolan som var orolig för min frånvaro och undrade hur det var. Då beslöt jag mig för att berätta att jag inte mådde bra & så, vilket gjorde att jag fick prata med vice rektorn och syon. Så nu läser jag in ämnen jag missat & så på distans. Det funkar jätte bra.. jag klarar inte av skolmiljön just nu, och gör man inte det så är distans utbildning ett mycke bättre alternativ. Känner man att man blir isolerad kan man ju alltid ändra sig, så jag tycker du ska prova på det. Och jag känner mig lite isolerad ibland men då är det viktigt att man har umgänge på sidan om.

Vad gäller flyttning, så kanske du höra med dina föräldrar? Bor du med dom, kanske ni kan flytta till en annan kommun?

Värmdö distans lät intressant (jag bor i värmdö) och jag vet inte hur länge min skola kan erbjuda distans för mig..

[disaa]

Ja, det är sjukt jobbigt. Egentligen vill jag att andra ska veta men jag vågar inte berätta, vet inte ens hur jag ska formulera det.. Det är ju så mycket tankar och så.. Och det är nog väldigt svårt att förklara. Det är jättejobbigt att ljuga hela tiden för jag känner mig som en mytoman och det är ofta jag inte minns vad den senaste lögnen var - alltså hur jag formulerade det sist och då blir det bara jobbiga konsekvenser utav det, eftersom jag inte minns vad jag senast sa att saker var på grund av (t.ex att jag inte dök upp osv)..

Jag tror inte att det finns nån. :/ Min mamma är arbetslös, min pappa är sjukskriven och ja.. Sedan finns det ingen annan. Så vet inte hur jag ska göra. :/

Jag har lämnat in mina ansökningar till gymnasiet nu (eller min mamma snarare) och då valde jag "vanliga" linjer, eller alltså att inte läsa på distans, just på grund av att jag så gärna vill flytta och inte bo kvar här för något i världen. Men jag undrar hur det kommer gå, om jag ens kommer klara av att gå i skolan.. Varför skulle det bli lättare sen liksom? Och så är det inte helt säkert att jag kommer in, väldigt liten chans då mina betyg verkligen är pissdåliga.. Om jag inte kommer in vet jag inte vad jag ska göra längre för då måste jag antagligen gå om ett år till och det kan jag inte göra så då tar jag livet av mig för jag tänker inte leva såhär och bo här ett år till, aldrig.

Jag bor hemma hos min mamma och ibland hos min pappa, men ingen av de vill flytta iallafall. :/ Och jag tror inte de skulle göra det för min skull heller precis. :/

Läser du distans nu eller vad menar du ? Jag har faktiskt sökt till Värmdö också, en friskola där! Men det var typ fjärde-tredjehandsvalet har jag för mig.
 

[Lilith]

^ Ja, jag läser på distans just nu. Ingen "officiell" distans utbildning dessvärre, utan det är friskolan jag går på som komprimissar med lite distans utbildning, eftersom jag inte klarar av att gå dit. Det går rätt segt men jag har iaf klarat av ett ämne, MVG i psykologi så det går XD

Jag skulle rekomodera att läsa in på distans, antigen om din skola kan hjälpa dig såsom min gör eller om du söker till en riktig distans utbildning. Är skolan du går i nu friskola? Det brukar vara lättare då. Varför jag tycker du ska gå på distans är för.. att du verkar inte vara "stabil" nog. Visst kan man klara några dagar på en vanlig men chansen att du börjar skolka igen är nog stor.

Sen är det ju bara du som vet vad du klarar av och som bestämmer beslutet, men utav det du skrivit låter distans bra. Vad gäller flyttning.. skulle byt av skola räcka eller behöver du en total bytelse av miljö?

Värmdö friskola? Det är nog där jag gått på IV...

[disaa]

Jaha okej.

Jag har redan sökt in till gymnasium men jag sökte inget distans.. Just för att jag inte får flytta då. Det känns liksom viktigare för mig just nu, att få komma härifrån.
MEN samtidigt vet jag ju att jag inte kommer kunna gå i skolan. Det blir inte lättare för att jag bor nån annanstans.

Och jag lär nog inte komma in på gymnasiet iallafall i höst, för mina betyg är jättedåligt och jag har så mycket frånvaro att min lärare sa att vi nog inte hinner med pluggandet för att komma in på gymnasiet. Jag har missat så mycket.

Jag går alltså IV nu, för att jag skolkade bort hela högstadiet. :/ Och jag kan inte ens sköta mig nu, min chans liksom.. Så jävla värdelös jag är. Folk tror nog att jag är dum i huvudet som skolkar såhär mycket från IV.

Miljö är viktigare än att byta skola, för just nu bor jag i en liten stad där jag inte trivs, jag har ingen kompis här (alla bor en halvtimma ifrån minst, och visst det är inte långt men det är jobbigt, känner mig ensam), och jag trivs inte att bo hemma med mina föräldrar. Jag vill kunna ta hand om mig själv, alltså jag vill känna att jag visst kan ta ansvar över mig själv.. :/

Och om jag så skulle få gå på en annan skola bara så finns det ändå bara en här jag bor, och jag hatar dom som går där, och annars måste jag ju pendla, och jag hatar att åka buss/tåg och då skulle jag verkligen inte kunna gå i skolan.. (Vilket jag inte kan nu heller, och jag tvingas åka buss till skolan och hem oftast, vilket gör att jag verkligen inte kan gå i skolan)

Usch mitt liv är så hopplöst.

Jaha.. Är det en bra skola?

[peppermintcheesecake]

Ja, det är sjukt jobbigt. Egentligen vill jag att andra ska veta men jag vågar inte berätta, vet inte ens hur jag ska formulera det.. Det är ju så mycket tankar och så.. Och det är nog väldigt svårt att förklara. Det är jättejobbigt att ljuga hela tiden för jag känner mig som en mytoman och det är ofta jag inte minns vad den senaste lögnen var - alltså hur jag formulerade det sist och då blir det bara jobbiga konsekvenser utav det, eftersom jag inte minns vad jag senast sa att saker var på grund av (t.ex att jag inte dök upp osv)..

Jag tror inte att det finns nån. :/ Min mamma är arbetslös, min pappa är sjukskriven och ja.. Sedan finns det ingen annan. Så vet inte hur jag ska göra. :/

Jag har lämnat in mina ansökningar till gymnasiet nu (eller min mamma snarare) och då valde jag "vanliga" linjer, eller alltså att inte läsa på distans, just på grund av att jag så gärna vill flytta och inte bo kvar här för något i världen. Men jag undrar hur det kommer gå, om jag ens kommer klara av att gå i skolan.. Varför skulle det bli lättare sen liksom? Och så är det inte helt säkert att jag kommer in, väldigt liten chans då mina betyg verkligen är pissdåliga.. Om jag inte kommer in vet jag inte vad jag ska göra längre för då måste jag antagligen gå om ett år till och det kan jag inte göra så då tar jag livet av mig för jag tänker inte leva såhär och bo här ett år till, aldrig.

Jag bor hemma hos min mamma och ibland hos min pappa, men ingen av de vill flytta iallafall. :/ Och jag tror inte de skulle göra det för min skull heller precis. :/

Läser du distans nu eller vad menar du ? Jag har faktiskt sökt till Värmdö också, en friskola där! Men det var typ fjärde-tredjehandsvalet har jag för mig.
 

Vad jobbigt,jag har själv varit i en liknande sitution som dig,Bott i en liten pisshåla till stad där jag inte trivs och inte ser en chans till att komma därifrån (Min familj hade hela sitt liv där,och min mamma hade inte ens några funderingar på att flytta,vi hade också alldeles för lite pengar till en flytt,enligt min mamma) men helt plötsligt så kom det en massa omständigheter som fick dem att vantrivas lika mycket som mig,och med mitt eviga tjat så flyttade vi tillslut  ibland händer saker som man trodde var helt omöjliga!

Kan du inte försöka förklara för dina föräldrar hur mycket du vantrivs i staden,eller är det att tala för döva öron?
Synd med dina betyg,annars hade du ju kunnat sökt till ett gymnasium på annan ort,fasst det hade nog kanske blivit jobbigt med dina problem?,och det finns ingen släkting som bor i en annan stad du skulle kunna bo hos heller,vad jag förstår?

[Lilith]

Mirmousi;Jodå, den duger. Lärarna är rätt snälla där iallafall och hjälper mig. Men min motivation är väl inte den bästa alltid..
Jag förstår att du skulle vilja bo själv och så (det vill jag med ibland), men du behöver nog fokusera först på att bli bra/bättre. Du kanske ska ta en paus ur allting? Ladda batterierna, anmäla dig till en behandling för BDD? Att du tex inte kan åka kommunalt är ju jävligt allvarligt också..

[disaa]

Vad jobbigt,jag har själv varit i en liknande sitution som dig,Bott i en liten pisshåla till stad där jag inte trivs och inte ser en chans till att komma därifrån (Min familj hade hela sitt liv där,och min mamma hade inte ens några funderingar på att flytta,vi hade också alldeles för lite pengar till en flytt,enligt min mamma) men helt plötsligt så kom det en massa omständigheter som fick dem att vantrivas lika mycket som mig,och med mitt eviga tjat så flyttade vi tillslut  ibland händer saker som man trodde var helt omöjliga!

Kan du inte försöka förklara för dina föräldrar hur mycket du vantrivs i staden,eller är det att tala för döva öron?
Synd med dina betyg,annars hade du ju kunnat sökt till ett gymnasium på annan ort,fasst det hade nog kanske blivit jobbigt med dina problem?,och det finns ingen släkting som bor i en annan stad du skulle kunna bo hos heller,vad jag förstår?

okej,men vilken tur du hade iaf att ni kunde flytta tillslut. 

dom vet nog redan det, iallafall min mamma för jag har tjatat otroligt många gånger på hur mycket jag hatar att bo här men det är som att tala till döva öron för hon bryr sig inte överhuvudtaget och tar det inte det minsta allvarligt heller, liksom hon tänker väl att det inte är något speciellt o så o att jag får leva här helt enkelt, går inte göra något åt saken. 

jag vet inte,jag har redan sökt gymnasium på andra orter (endast) men jag tror inte jag kommer in trots att det är friskolor för mina dåliga betyg. och jag vet inte ens om jag skulle våga börja på en ny skola.  det är nog något av det värsta som finns tycker jag.usch. nej, den enda släktingen som bor härifrån är min mammas pojkväns syster och hennes man som bor lite utanför stockholm, i en liten stad, men jag tror inte jag skulle få bo där.;P

[disaa]

Mirmousi;Jodå, den duger. Lärarna är rätt snälla där iallafall och hjälper mig. Men min motivation är väl inte den bästa alltid..
Jag förstår att du skulle vilja bo själv och så (det vill jag med ibland), men du behöver nog fokusera först på att bli bra/bättre. Du kanske ska ta en paus ur allting? Ladda batterierna, anmäla dig till en behandling för BDD? Att du tex inte kan åka kommunalt är ju jävligt allvarligt också..

Jo att ta en paus skulle vara väldigt skönt men samtidgt.. känns det som hela mitt liv är som en paus. att jag aldrig riktigt lever och bara väntar på att få börja leva på riktigt. Typ som jag kan göra efter att jag opererat mig. Jag har ju inte bdd och har inte blivit diagnostiserad med bdd, men att få hjälp på något sätt skulle nog kännas bra, samtidigt som jag nog inte skulle våga för jag vågar typ inte prata med kuratorn heller ens.. även fast hon vill prata med mig.. åh jag vet inte hur jag ska göra, hatar att jag är så jävla feg o dålig..

[Lilith]

^ Jo jag förstår vad du menar men tyvärr tror jag inte att all lösning på problemt är en operation.. fast det vet du nog också.. kanske plugga på distans är ett alternativ? Du kommer du ju igång med något iallafall?
Jag har inte heller fått diagnosen BDD, men fått kurator hjälp and det har hjälpt mig en hel del! Det är läskigt och du kan väl kanske berätta det för henne, att det känns jobbigt? Det är himla shönt och få ur sig all skit också.. efteråt kan man nästan känna sig renad..