Har alla här fått en diagnos?

Hej alla list-ivrare!

Jag förde listor över följande:

1. Vänner, kompisar och trevligt bemötande

ex:
Vänner:
Orvar ringer och vill höra läget. Ringer och vill hitta på ngt. Vi ses och det är trevligt. Jag hjälper O med jobbsökande. O säger att jag är en bra vän.
Lisa ringer och vill göra ngt. Vi ses och hon är ledsen, hon anförtror mig en sak som utifrån sett skulle tolkas som att hon anförtror sig till en vän. Hon ringer senare på kvällen och tackar för att jag "är en bra vän".

Kompisar:
Lisas kompis Johan hänger alltid på när vi träffas (dvs. han undviker inte att träffa Lisa bara för att jag är med).
Maria ringer och frågar om jag ska med på picknic på lördag.

Trevligt bemötande:
Nisse på jobbet frågar om jag vill haka på och dricka kaffe 4 ggr denna vecka, om ska slå följe till tunnelbanan 3 ggr.
Bosse frågar inte mig om jag ska hänga med på kaffe, men han frågar å andra sidan bara Petter och ingen av oss andra 5.
När jag kommer till jobbet ler alla mot mig, frågar läget osv. Dvs. c:a 150 trevliga leenden och "tjena hur är läget?!" i veckan.
En tant på bussen flyttar sin väska så jag kan sätta mig på sätet brevid.

Exponering:
Här skrev jag upp situation, förutsägelser om hur situationen skulle arta sig (och hur trovärdigt detta var i procent), en kortfattad beskrivning av situationen och ångestnivån (från 0-10) innan, under och efter (viktigt: antecknas också innan, under och efter - inte allt i efterhand!) och tillsist huruvida förutsägelserna slår in.

ex:
Situation: Fest

Ångest innan: 7

Förutsägelser:
1. Folk kommer undra varför jag är där, detta kommer visa sig genom att de frågar hur det kommer sig att en liten kille som jag är på en vuxenfest (jag var rädd för att folk skulle tro att jag var yngre än jag är). Trovärdighet: 90%

2. Någon kommer fråga hur gammal jag är och bli förvånad över resultatet alt. säga "men, du som är 17 år" eller likande (jag är 25 år). Trovärdighet: 95%

3. Jag kommer inte prata med ngn "normal" människa och tycka denne är trevlig, alla snygga (dvs. alla) kommer prata med andra. Trovärdighet: 70%

Beskrivning: Jag kommer till festen. Känner festvärden, men ingen annan. Blir glatt bemött och presenterad för alla närvarande. En person börjar genast snacka med mig då det kommer fram att vi pluggat samma grej. Senare börjar jag snacka med hennes kompis som lyssnar på samma musik som jag. Under kvällen småpratar jag lite med 8 personer. En person frågar om jag är färdig med min utbildning (trots att man måste vara minst 23 år för att vara färdig = denne kan ha begrundat detta faktum och kommit fram att jag kunde varit äldre). Ingen ifrågasätter att jag pluggar det jag gör. Jag berättar hur gammal jag är för en person, inget ifrågasättande av detta.

Ångest under: 6-8

Ångest efter: 4

Förutsägelserna besannades? Nej, ingen av dem.

Anonym skrev:
"Ja, nästa gång expediten är otrevlig mot dig så leta efter en logisk förklaring istället för att tro att det beror på att du är ful."
Ok, hon kanske har PMS men jag är fortfarande lika ful och får panikångest av att vara ute bland folk.

Jag förstår att du har svårt att se poängen med en sån övning, men frågan är just: Varför är du så rädd att du får panikattacker bland folk? Kan det ha att göra med att du faktiskt betraktar folk med sådan skräck att du går runt och är rädd hela tiden, du har en svängig ångest igång, och säger då ngn ngt som du uppfattar som bekräftande att du är ful - ja, då slår det till.

Hur vore det, i skenet av det argumentet, om du genom att registrera positivt bemötande insåg att de allra flesta är schyssta skulle gå runt och inte se alla som ett otroligt överhängande hot?

/Amav