Nu ska jag operera mig!

[Bambi_Tinuthiel]

hej hjalpmig!

Prioriterar också ansiktet först eftersom det är det som känns hemskast och svårast att dölja för omvärlden. börjar nästan gråta när jag tänker på hur mycket som kommer att behöva göras för att se "normal" ut och hur mycket pengar som kommer att gå åt och som jag inte har! måste skaffa ett välbetalt jobb så att jag kan fixa allt det snart!

Hoppas dock att du kommer att tänka efter ordentligt innan du gör några ingrepp. Har du någon hjälp från någon psykolog?
En stor KRAM till dig!

/BAMBI

[hjalpmig]

Ja detsamma, har redan bestämmt mig och har velat detta i flera år.. Känns som det är det ända som kan hjälpa mig..
Nej, vill göra det så fort som möjligt.. Vart vänder man sig!? BUP?
Själv då? Hur gammal är du?
Kramar!

[Jamie]

Hej Bambi_Tinuthiel.

Ledsen att jag inte svarade dig förut, vart så många inlägg som jag satt å läste så du hamnade i skymundan. *förlåt*

plastikoperationerna som jag vill göra, vilket är fler än dom 3 saker som jag skrev upp, dvs. näs-operation, laserbehandling för ärren och finnarna, även tandreglering eller vad det heter.
Dessa saker har jag tänkt på i många många år faktiskt, (för runt 5 år sen kom tankarna om plastikoperationer) och står faktiskt väldigt fast vid mitt beslut om att göra det, men mina föräldrar vet varken om mina problem eller om operationerna så jag kommer troligen få det tufft snart...

Går hos BuP också men frågade dom lite snabbt om Bdd, fick inget svar för dom visste inte vad det var (vilken nyhet va? )

Mycke fokus har hamnat på vilka operationer jag vill göra och så men dagliga rutinerna är det som tar mest på krafterna hos iaf mig.
kan dra snabbt hur en dag för mig ser ut:
Vaknar nån gång runt 10 i 6 och börjar göra iordning frisyren och försöker dölja finnarna så gått det går med diverse produkter.
Går sedan och äter frukost vid halv 6 om jag hinner, annars äter jag frukost i skolan.
Efter det så får jag lov att springa iväg till bussen för att jag offtast står kvar vid spegeln och bara kollar hur förjävlig man ser ut.
Vanlig skoldag går rätt så bra, men jag är väldigt skygg och gömmer mig mycke på lika ställen.
efter skolan så får jag lov att ta bussen hem, nu börjar helvetet, jag for offtast panik innan jag går på bussen för att alla, verkligen alla, kollar på en. Försöker iaf plåga mig igenom bussresan om ajg inte går av innan hemmet och ringer efter skjuts om det går.

Väl där hemma så gömmer jag mig igen inne på mitt rum framför spegelväggen och bara stirrar in i den eller så sätter jag mig vid datorn och pratar med mina "vänner".

Kanske blev lite väl mycke skriva, klassas detta som bdd eller hur får man redap å om man har det om ingen vet vad det är?
Mvh// Jimmy

[Trasig]

Hej Bambi_Tinuthiel!

Jag skulle ha gjort samma sak om jag också ärvde pengar, så du behöver inte skämmas! Folk som inte har Bdd kanske har svårare att förstå att man lägger ärvda pengar på sitt utseende och jag kan förstå att vänner och familj inte är lika positiva?!

Ett litet tips inför operationerna. Tänk inte att du ska ha någon kändis kindben, läppar o.s.v. Tänk på att du fortfarande kommer att ha ditt ursprungliga utseende kvar bara det att det blir lite "finputsat".Ha med andra ord realistiska förväntningar- du kommer inte att få någon annans ansikte! Om du tänker så kommer du med större sannolikhet att bli nöjd.

Förut var jag helt besatt av att få någon kändis utseende, såsom Mischa Bartons, Natalie Portmans, eller Keira Knightleys näsa. Men nu har jag förstått att det aldrig kommer att bli så. Jag kommer efter operationen ha kvar min grundform, men den kommer att vara mer "finputsad". Så det var nog tur att jag inte opererade mig för några år sedan- då hade jag granterat blivit missnöjd.

Lycka till med operationerna och hör gärna av dig så jag får höra hur det gick!

Kram// Zia

[Femtiotalist]

Hej!
Jag ska operera mig, det behövs verklgen eftersom jag är en gammal kvinna med bdd sen ett helt liv tillbaka. Det är först under senaste året jag insett att jag inte komer ifrån operationen längre. Jag drömmer om friheten! Jag ska operera halsen, den blir ju först slapp då man åldras och kanske annat också. Jag är jätterädd, vaknar i skröck på nätterna för att jag ska dö eller få infektioner och stora ärr.Har fått tid för konsultation på Strandkliniken i Stockholm?
Finns det någon som är gammal nog här på forumet för att ha gjort en ansiktslyftning??? I så fall var? Och hur blev det?

[Anonym]

Att ni vågar.. För min del är det nog mycket snack och lite verkstad. En operation är nödvändig om jag skall bli 50+ och fungera i samhället, men ändå så tycks det aldrig hända något. Min plan är att operera mig under sommaren 06, då är man typ klar vid skolstart igen, men 30 tusen? Mycket pengar.. Jag vet att mina föräldrar hade pröjsat(bortskämd) om jag berättade vad mitt verkliga problem var, men dom har ingen aning om mina planer eller hur dåligt jag mår...  Känns inte så lockande att berätta om det för dom..

[Aparatur]

ja sa till slut till min mor, hon vart chockad...hon hade ingen anning att de va ett problem ja hade, de va väldigt jobbigt o säga, men samtidigt extreeeeeeemt skönt o fått de sagt...tiden gick och till slut gjorde jag operationen, även om dom inte riktigt förstod, så betalade dom, de e just det att berätta för föräldrarna för första gången som faktiskt är jobbigt...för dom flesta antar jag

[Jamie]

min högsta önskan just nu är att få operera näsan, men har inte sagt nått om att jag vill det, endast att jag kommer fixa tänderna så dom blir raka å allt. och jag trodde jag skulle dö innan jag sagt hela meningen, på mindre än 10 ord.
mår fortfarande dåligt över att inte sagt allt men lite bättre efter att ha sagt det lilla om tänderna.

[Anonym]

hej hjalpmig!

jag vet faktiskt inte rikgit vart du kan vända dig för jag själv fick kontakt med min psykolog genom en ätstörningsbheandling som jah genomgick. men jag tror absolut att du kan prova på BUP i alla fall, om du inte är så gammal. själv är jag 19, snart 20.
/Bambi

[Anonym]

hej Jimmy!

jag vill också fixa mina tänder! skulle fått tandställning för ca 1 år sedan, men när jag väl ko m dit så sa dom att "nej, det är för lite fel på dina tänder men vi kan fixa det privat för 30 000 kr." Efter det försökte jag ta livet av mig för det kändes bara så övermäktigt och jag ville bara inte leva vidare. Sedan började jag spara pengar för att i alla fall fixa överkäken först, men det är dom pengarna som jag ska använda till mina andra ingrepp.

Kinbenen och läpparna ska jag fixa på tisdag, men pengarna räcker inte riktigt till hakoperationen än  är arbetslös just nu så jag får vänta ett tag till, även om det gör mig galen. Jag bara avskyr att le pga. min haka, läpparna och framförallt tänderna som ser ut som hej kom och hjälp mig!men jag får väl satsa på lite i taget.

Min pappa vet inte om något än, jag har inte vågat berätta. Han skulle bli väldigt besviken på mig för att jag använder mina pengar till nåt sånt här. Dessutom tycker han att jag är väldigt ytlig som bara sminkar och fixar och speglar mig hela tiden. Vet inte rikgit hur jag ska berätta!

/Bambi

[Anonym]

Hej Trasig!

Måste erkänna att jag verkligen vill se ut som vissa kändisar! Helst som Brooke Shields i Den blå lagunen, eller som en blandning mellan Liv Tyler och Audrey Tatou. Dessutom letar jag hela tiden upp bilder på snygga läppar, snygga kinden, snygg näsa och sådant som jag vill ha. Det är ungefär som när man tar med sig en bild på en kändis till frisören och vill ha samma frisyr, bara för att upptäcka att man blir jättemissnöjd när man går därifrån för att man på nåt sätt hade väntat sig att se den kändisen i spegeln efteråt!

Förösker tänka så att jag inte ska förändra något helt, utan bara förbättra det jag redan har men det är svårt när man ser ut som jag gör och bara vill byta ut hela ansiktet mot ett vackert. men det är väl så vi alla känner här.

Ha det bra och tack för ditt inlägg! /BAMBI

[Bambi_Tinuthiel]

SORRY!!!

Glömde logga in innan, men det är jag som har skrivit de där inläggen och ingen skojare. /BAMBI

[Jamie]

Hej Bambi_Tinuthiel

jag är nöjd med det mesta just i ansiktet men jag rättare sagt hatar mina tänder, näsa och alla finnar och ärr efter dom. skulle kanske vilja ha något midre fett i mina kinder så det inte blir så runt då jag ler.

men jag är bara student än så länge så jag får vänta nått år med operationer

[Malins mamma]

Hej alla!

Jag har under den senaste veckan skrivit flera inlägg i denhär tråden men "deletat" bort dom.
Problemet är att för många är en plastikoperation det ENDA hopp man har om att kunna få må bra och kunna leva ett normalt liv.

 Samtidigt har jag läst om så många som har gjort operationer och blivit missnöjda och nu är så förtvivlade så de vet inte vad de ska ta sig till, de skulle göra vad som helst för att få operationen ogjord och ångrar sig otroligt mycket. Jag tycker att det är min skyldighet att varna er men jag vill inte ta bort det kanske enda motivet ni har för att orka vidare.
Ni tänker nog inte så nu men KBTn är ett mycket bättre alternativ än operation, och skulle inte KBT fungera så har ni alltid möjligheten att operera er sen.

Som ni alla är medvetna om så finns det alltid risker vid operationer, så är det ju för alla, men för BDD-drabbade finns det även andra aspekter att tänka på.

Resultatet av en plastikoperation för en BDD-drabbad kan bli:

1. Operationen kan bli misslyckad eller orsaka ärr som man inte vill ha.
2. Resultatet kan bli bra men det blev inte som man själv hade önskat.
3. Operationen lyckades och allting blev perfekt men man kan själv inte se förbättringen pga BDDn.
4. Man blir nöjd med operationen men fokuset flyttar till ett annat ställe.
5. Man blir nöjd med resultatet en kortare eller längre tid men efter ett tag blir man missnöjd igen.
6. Här önskar jag att jag kunde skriva: "Man blir nöjd med operationen och blir fri från BDDn." Tyvärr har jag inte lyckats hitta nåt exempel på det ännu.

Däremot har jag läst om många som har upplevt punkterna 1-5, och det är ingen rolig läsning.
För dom som har råkat ut för punkterna 1, 2 eller 3 har det förutom BDDn tillkommit andra mycket svåra upplevelser.

De hatar sig själva för att de gjorde operationen, de hatar kirurgen som tog så mycket betalt för ett dåligt jobb och de hatar sin omgivning som inte stoppade dom. Det mesta jag har läst har varit på BDDCentral men det finns även exempel här på forumet, på svenska.

Jag klistrar in ett inlägg som finns längre bak här som visar hur det kan bli efter en, som den drabbade tycker, en misslyckad operation, som hon själv hade önskat och tjatat på föräldrarna att låna henne pengar till.

"I går kom ännu ett ångest anfall med avgrunds ångest. Jag fattar inte hur jag ska orka. Jag ÄR en mardröm. Det hela började med att jag satt på bussen hem från skolan. Framför mig var en plexiglas skiva. Jag såg min näsa reflekteras i den. Jag tyckte att den såg helt vanställd ut. Jag kände en sådan fuktansvärd ångest att jag bara ville sjunka genom marken. Jag HATAR mig själv för att jag var så dum och gjorde plastikkirurgi!

När jag kom hem var jag arg. Jag började att vara hemsk mot mina föräldrar. Jag tog en kniv och slängde mot mamma men den hamnade på golvet. Jag skrek och skrek ut min smärta. Jag slog till min mamma. Mina föräldrar gick upp på andra våningen. Jag satt kvar i köket. Jag hämtade ett rakblad och började skära i armen. Jag vrålade och svor hela tiden. Jag fattade inte vart jag skulle ta vägen.

Senare gick jag upp till mina föräldrar min mamma satt i soffan och jag började slå henne med knytnävarna. Pappa sprang fram och slog till mig i huvudet. Jag vände mig om och då slog han mig i ansiktet. Jag antar att han var så förtvivlad att han inte visste vad han skulle ta sig till. Just då ville jag att han skulle slå mig eftersom fysisk smärta hade känts lite bättre.

Efter ett tag gick jag och mamma ner. Jag låg i sängen och hade lungnat mig lite när jag plötsligt fick en impuls att jag skulle strypa mamma. Jag tog stryptag på henne men hon slingrade sig. Jag började klösa henne i ansiktet. När hon skrek kom pappa ner. Efter det så lungnade jag mig.

Jag vet att jag är hemsk, men jag känner igentligen ingen ångest för vad jag gjort. På ett sätt tycker jag att de förtjänar det då de inte hindrade mig från att göra plastikkirurgi utan lånade mig pengar. Jag hoppas att ni på forumet inte tycker att jag verkar osympatisk, innan var jag inte sån här! Jag har bara blivit sån när allting har gått fel.......... "

Det jag skulle önska är att ni INNAN en ev operation försöker att få KBT-behandling, för ni har MYCKET STÖRRE chans att må bättre av KBT (+ ev medicin) än av plastikoperation.

Hälsn. Malins mamma

[Anonym]

Skakande läsning. Man får sej en tankeställare...