Jag antar att ni inser/vet att en näsa inte kan förändras på riktigt på några sekunder/minuter/timmar. Att ett ärr elller nån annan "defekt" finns/syns ena stunden och är borta nästa stund är också omöjligt. Att ni ändå upplever det så beror förstås på BDDn. Detta är inte "normalt" hos BDD-fria personer men mycket vanligt hos BDD-drabbade.
Vid såna här tillfällen är det oerhört viktigt att ni inte reagerar eller agerar som om bilden vore sann. Börja inte gråta eller oroa er, googla inte på operationer eller andra åtgärder. Försök istället att lugnt och sansat tänka igenom situationen: Jag lider av BDD. När jag är stressad, mår dåligt eller när som helst egentligen kan jag förvänta mig att jag ser saker som inte är verkliga men det är inget att bry sig om, det är bara ett symptom på min sjukdom.
Detta känns sjukt jobbigt eftersom jag inte vet vilken "spegelbild" jag ska lita på...
Jag förstår att det kan vara jobbigt att inte veta vad man kan lita på men egentligen är det mycket enkelt. Det är ALLTID den "fula" bilden som är otillförlitlig. Desto större näsa, synligare ärr, fulare utseende ni ser ju mer förvrängd/inbillad är bilden. Sjudomen BDD är ju inte "inbillad skönhet" utan det är alltid "fulheten" som är inbillad.
