"Skriva av sig"-tråd

[Hallonet]

Vet inte vart jag ska ta vägen just nu... Mitt ansikte ser ut som en dalmatiner. Rosa/vit fläckig blandat med brunt och finnar. Hela ansiktet kliar och har svullnat upp (kanske pga gråten). Igår provade jag nämligen brun utan sol. Jag har legat och pressat i solen i Spanien, och är brunare än hela min familj, men jag nöjde mig inte. Min mamma köpte brun utan sol till mig och jag smetade på det, mycket nogrant. Imorse vaknade jag med en liten fläck på armen. Jag fick hjärtklappning och kollade vidare på benen, dom var zebra randiga. Med fasa höjde jag spegeln som jag alltid har bredvid mig, till ansiktet. Jag ville dö. Har stått och skrubbat i duschen länge nu, det blir bara värre. Och min riktiga solbränna tycks ha försvunnit. Jag tror inte jag tål dehär, är helt svullen och det kliar. VARFÖR!? När jag äntligen lyckats få lite flyt, och verkligen kämpat för brännan jag hade innan? Oturen tycks vara tatuerad på mig. Blåsor på läpparna har jag också fått. Och idag hade jag för första gången på jätte länge bestämt träff med en vän (har otroligt få vänner, typ inga). Men nu får man ju skippa det också och vara instängd i detta fängelse till lägenhet, som alltid. Så mycket lättare att fly från samhället genom att inte synas, här inne kan ingen se mig. Tror dessutom att jag har börjat få min 12 åriga syster att komma in på BDD banan. Hon kan få utbrott pga sitt utseende och tjatar jämt om att hon ska operera näsan spetsig, och hon går med solglasögon inomhus för att inte visa sina ögon. Jag är själv väldigt ung jämfört med många här, fyllt 15 år. Känns som BDD'n tog tag i mig i jävligt ung ålder, för jag har jämrat mig om utseendet så långt jag kan minnas, jag kanske föddes med BDD? Just nu vill jag bara dö iallafall. 

[Tjockisen]

Jag har fått yrsel igen, en kompis tjata om att vi skulle till den lokala pizzerian ta en öl. Och jag hade då mått bra ett par dagar. Ville inte vara partydödaren. Så klädde på mig snabbt och tittade inte så oroa mig hela tiden. Kasta i mig piller för magen, får nästan alltid diarré av stressen. Vi gick på vägen bultade hjärtat så jag höll på svimma, men jag höll masken. Väl framme gick det bättre än väntat. Men var spänd hela tiden, så var ingen upplevelse. Dagen efter på morgonen är jag så spänd i kroppen, så lutar jag huvudet åt sidan så känns det som jag ska svimma. Haft detta i 2 dagar nu. Inte första gången heller. Sedan mår jag piss igen, mitt självförtroende fick sig en törn. Inte för någon sa något, utan för att jag inte lyssna och stanna hemma. Så nu plockar jag hår på min kropp med pincett och klippt mina toppar i håret , smörjt mig med brun utan sol och färgat ögonfransar, trots att jag bara sitter gömd hemma.hatar jag gick men hatar också vara partydödaren

[studsbollen 87]

jag har ju sett dig och du är så otroligt söt även om det inte passar och säga det här,men det tycker jag verkligen.

men det finns ju jätte såhär fräcka frisyrer man kan göra med kort hår,med hårgele och såhär jättemodern sne klippning,du kan väl gå till frisören och så klippa till en sån frisyr óm du hittar någon, eller köpa en peruk eller extensions, om du nu inte står ut.och det måste man ju göra...   jag klippte mitt hår kort i åttan, med inbillningen att jag skulle bli lika snygg som en annan tjej med den korta frisyren. det var så jävla fult på mig att jag gick med luva resten av tiden tills jag kunde sätta upp håret, på sommarlovet var det här som tur var så jag kunde sätta upp håret när skolan började, men DU passar väl i vad som helst?

varför fick du ett psykbryt?
jag är precis likadan FÖRSTÖR FÖR MIG SJÄLV, jag har fått ett totalt skinpicking beroende som jag hållt på med sen i julas, jag har låtit det läka några gånger...hållt mig borta från huden..och lyckats se bra ut! på riktigt, men så börjar jag igen  och jag sitter nu med ansiktet helt rödprickigt och slitet.

det är nog inte bra att sluta jobbet gör inte det! låt inte utseende fixeringen ta över och förstöra ditt liv!

Hej girloutside!

Tack för stödet och komplimangen! Dina ord fick mig faktiskt att känna mig lite bättre  Jag försöker att göra någonting med håret, jag fixar med vax och har det i snedbena med uppkammat och ruffsigt på ena sidan och lite slätare och "elegantare" på andra sidan, men fint är det ju inte  Vad tråkigt att höra att du har gått igenom samma! För mig var det på liknande sätt, jag såg en snygg kort frisyr på en tjej och trodde att den skulle bli lika fin på mig (men där fick jag så jag teg när jag skulle försöka styla mitt hopplösa hår). Jag hade börjat hata mitt hår innan också, tyckte att det var så slitet och fult, så jag kände att jag bara ville bli av med alltihop. Nu i efterhand förstår jag ju att jag kunde ha klippt litegrann, det hade ju räckt med det slitna och inte hela håret. Tyvärr kommer jag nog att sluta jobbet i alla fall, jag står inte ut med tanken på att behöva gå dit och bemöta kommentarer kring mitt hår. Jag ska hitta någon distanskurs och isolera mig tills håret växer ut igen. Det låter inte så bra, jag vet, men jag har gjort så förr när utseendet har krisat rejält och sedan har jag vågat mig ut i samhället igen när det värsta är över. Hoppas att det blir på det sättet igen!

[studsbollen 87]

Det som ledde till att jag fick ett "psykbryt" var nog att jag skulle åka på en resa tillsammans med en kompis och kände att jag var tvungen att fixa så att håret blev mer lättskött (kunde stå 40 min - 1 timme och fixa med det innan) så att hon skulle stå ut med mig under resan. Tyvärr ledde klipppningen till att jag strök fram längst gatorna som ett annat spöke och bara ville "hem" till hotellet och gömma mig. Jag var i grekland och det kändes som att alla tjejerna där hade långt, fint hår och var mycket små och söta och så kom jag gåendes på gatan, stor som ett hus och skallig. Huah! Jag längtar inte tillbaka om man säger så...

[Nokia]

Bra skrivet!Så känner jag oxå!

Perfekt! Om du vill får du gärna vara med på min elda-upp-bdd:n-ritual i framtiden  !

[studsbollen 87]

Jaha. Nu har jag sagt upp mig ifrån jobbet, aldrig att jag hade kunnat gå dit så som det är nu med utseendet. Jag kan inte ens gå och handla längre, jag har följt med min pojkvän när vi ska handla och har satt mig och väntat på en bänk en bra bit ifrån affären där ingen kan se mig, med luvatröja på och huvan uppdragen. Det är verkligen snällt av honom att ställa upp och handla åt mig (han får ju givetvis pengar så fot vi kommer hem) men jag slipper gå in i affären. Å andra sidan är hela mitt liv förstört som det är nu, för jag går inte ut alls (mer än de 200 metrarna bort till affären) och jag ser inte fram emot någonting eller har lust att hitta på någonting på grund av mitt hår. Jag äter nästan bara knäckebröd och pasta också, så att min pojkvän ska få det enkelt när han handlar. Jag har redan gått ner 4 kilo i vikt sedan jag klippte håret. Allt känns bara vidrigt på grund av mitt hår. Istället ägnar jag det mesta av mina dagar åt att riva sönder mitt ansikte. I morgon måste jag försöka skärpa till mig och spela normal för min bror och hans flickvän kommer hit. Och jag har totalt sönderrivet ansikte och inget hår och vill bara gömma mig undan i ett år tills mitt hår har vuxit ut någorlunda igen.

[nikey]

hemskt tråkigt att höra om håret och att du kände dej tvungen att säga upp dej från jobbet . inget jag säger kommer troligtvis få dej att må bättre.. men försök att inte älta om varför du grep tag i saxen då gräver du bara gropen djupare, skadan är redan gjord. konstatera att det var ett dåligt beslut och att det aldrig kommer ske igen. försök sen blicka framåt hur svårt det än är, för ditt hår kommer växa ut till önskad längd igen och du kommer må bättre det kommer bara ta lite tid :/. håll ut!

[girloutside]

ibland känns det som det är en tävling vem som ger bäst råd....lite töntigt

[Wolfie]

Ska klippa håret hos frisören i morgon ,har bestämt mig för att klippa väldigt kort.
Tycker det ska bli skitbra nu, men när det väl är kort kommer jag må skit, det är då det gäller att bita ihop och kämpa för jag vet att jag är lika *ful* med mycket hår som lite hår, så vad har egentligen ändrats.
Kort eller långt its the same shit för alla andra.
Töntigt är det nya coola visste du inte det?

[gigi]

jag är en kille på 20 år, och jag tror jag har bdd. det har verkligen blivit bättre på sistone, men för några månader sedan var det fruktansvärt. det är verkligen att leva i den totala förtvivlans mörker. att se sin spegelbild på morgonen och bara vilja ge upp livet. Av någon anledning ser jag sämst ut på morgonen. Är det för att hjärnan hållit på med annat så mycket att jag ser mig som jag verkligen ser ut? Hoppas inte det.

Mest brukar jag titta på natten. Då stänger jag in mig i badrummet och bara tittar på mig själv. Det kan till och med börja med att jag tycker att jag ser okej eller bra ut. Sedan tittar jag närmre. ”Nämen… Inte… Nej… Vad fan är det där… Hur fan kommer det sig att ingen mördat mig än?” Ja, ungefär så kan det gå. Det brukar ta en 20 minuter att komma dit. Men sen vrider jag på mig och ställer in speglarna. ”Ah, okej ur den här vinkeln men inte ur den här. Okej, bara ingen ser mig framifrån eller snett bakifrån eller snett framifrån från min vänstra sida.” Det där upprepas några gånger. Sedan byter jag ut ljuset lite. Tänder en lampa, släcker en annan osv. ”Men oj, här ser jag ju typ normal ut. Varför i helvete ser jag normal ut helt plötsligt?!” Då vet jag inte vad jag ska lita på. Ser jag normal eller rent åt helvete motbjudande ut? Varför skiftar det? Jag skulle vilja få någon jävla klarhet i det någon gång så att jag antingen kan börja leva eller begå självmord. Jag är trött på att inte veta. Jag är trött på det där hemska jävla monstret. Jag känner mig inte alls som det där monstret ser ut… Det där får bara inte vara jag… Det får det bara inte. För i så fall tänker jag inte vilja någonting mer.

Varför är det bättre nu? Jo, för att jag helt undviker min reflektion och fotografier. Tittar mig aldrig i spegeln, eller kollar min bild i skyltfönster eller någonting. Måste låsa upp mobilen innan jag lyfter upp den för annars ser jag mitt ansikte. Missade den manövern häromdagen och såg min reflektion. Då fick jag gå in på badrummet och bara stirra i 10 minuter. Sedan mådde jag dåligt i en timme. Jag vet hur sjukt det här är, men jag vet inte om jag har en sjukdom. Eller rättare sagt, jag skiter i om jag har en sjukdom. Jag ser hellre normal ut och inbillar mig att jag är ful, än ser ut som det där monstret och är frisk. Fatta det. Jag är så jävla rädd för att se ut sådär att jag skulle välja detta helvete över ett normalt liv där jag såg ut så. ”Åh, nej men fy. Varför tar du inte ditt liv? Visa lite hänsyn mot din omvärld och radera dig själv.”

Vilket jättelångt inlägg. Fick inte ens med något om alla gånger jag skadat mig själv eller gråtit mig till sömns eller när jag satt på en brokant och hatade mig själv för att jag inte kunde hoppa. För er/dig som orkade läsa allt hoppas jag att det gav något. Om ditt liv liknar mitt lite så kanske det är en tröst på något sätt… Hoppas det.

[nikey]

ibland känns det som det är en tävling vem som ger bäst råd....lite töntigt

...och ibland har jag svårt att förstå mig på dig.

[Synthesized]

Av någon anledning ser jag sämst ut på morgonen. Är det för att hjärnan hållit på med annat så mycket att jag ser mig som jag verkligen ser ut? Hoppas inte det.

När man har BDD tenderar man att tycka att detaljer gör betydligt mer för helheten än vad de egentligen gör. T.ex om man har lite finnar, kanske man ser det som att det "tar över" hela ansiktet, medan nån utan BDD bara skulle se ett ansikte med, ja några finnar, om man börjar spana efter dem. Det är inte konstigt att man ser lite "sliten" ut när man är nyvaken, ofta kan t.ex ansiktet vara lite svullet, påsar under ögonen, håret rufsigt, huden flottig osv osv. Har man BDD kan såna "förändringar" upplevas som typ 100 gånger kraftigare än vad de egentligen är. Så jag gissar att det är något sånt det handlar om.

[Lyckofågel]

Jag upplever också stora förändringar i mitt utseende... typ mellan morgon kväll, beroende på ljus och vilken spegel jag kollar mig i.
Kan se mig i en spegel o känna att det är okej... sedan kan jag stöta på någon spegel någon annanstans och bli helt panikslagen av det jag får se.  Hjärnfuckad till max!!

[Lyckofågel]

Kan också tycka att jag ser groteskt och fruktansvärd ut ifrån vissa vinklar, medan jag ifrån andra vinklar ser normal ut...
tror att det kan vara en orsak till att jag har svårt att bedöma hur jag egentligen ser ut.

[girloutside]

jag har verkligen ingen aning om vad som är verkligt längre

att folk inte bryr sig om utseendet hur kan man säga så?? det är det ALLT HANDLAR OM PUNKT SLUT!ELLER HUR?