För ful för att vilja bli älskad?

[krossat ansikte]

Jag har haft bdd i 3år.. att kunna acceptera mig själv är något jag aldrig kommer att göra..vad finns det att acceptera? Innerst inne älskar jag mig själv, men bara när det gäller min insida. Tror att alla här inne har ett väldigt gott hjärta, det är bara utsidan man är mindre glad över.

Jag har haft 2 förhållanden med min bdd..  Hur mkt jag än må hata henne för att hon var otrogen, har jag egentligen mkt att tacka henne för. Hon förändrade mig, jag var då 19år (21 idag) och hon 15år.
Hon kämpde mycket för min skull, det är rätt krävade att vara tillsammans med någon som har bdd, kanske anledningen till att hon senare var otrogen, vad vet jag..
Hursomhelst, tvingade hon mig att möta min rädsla..
Speglar.. denna förbaskade släta spegelbild..
Hon tvingade mig att stå framför speglar tillsammans med henne. Stå med huvudet rakt upp (jag lutar alltid ner mitt ansikte eftersom att jag har vant mig vid att göra det, det är så jag undviker att titta på människor..).
Det var oftast mkt bråk och skrik. det är ente varje dag man ser en 15åring kontrollera en 19åring. Sjukdomen gör en mkt svag, vad gäller självförtroende, vilja, ork osv.
Iallafall mötte hon min rädsla, tårarna rann.. det gjorde så ont.. att någonannan tvingades se en spegelbild man hatat så länge. En sketen 15åring lyckades med detta.. på något sätt lyckades hon övervinna lite av min rädsla.
Så, på min student blev vi fotograferade tillsammans. Vilka framsteg, Ett fotografi där vi håller om varandra och ler in i kameran. (Jag hatar att bli fotograferad! Jag hatar allt som har med speglar och linser att göra, däribland att bli fotograferad och filmad! usch, f*fan. ) men hon lyckades..

Något jag har lärt mig med den här sjukdomen, det är att den bilden man själv delar med sig själv angående sitt utseende är det många som ente håller med om.
Sjukdomen hjärntvättar en och man ser fel man egentligen ente har..
jag frågesatte alltid mitt och jessicas förhållande, "hur fan kunde hon vara tillsammans med någon som jag?, jag är ju den fula ankungen" "Hur dålig smak kan tjejer ha egentligen?"
Men har ni aldrig sett på tv eller i verkligheten, hur "sjuka" människor har en partner? Människor som kanske har förlorat sina ansikten i olika olyckor. Partners de har funnit idag, har de haft lyckan att träffa efter själva tragedin.
Det är när kärlek är som vackrast. När en människas inre berör en annan människa. När ett utseende är som en droppe i havet.

Ett utseende är ente hela världen även om man lätt får för sig det med sjukdomen..
Vill man ta sig ur den här sjukdomen kommer man aldrig att klara det ensam. Man behöver stöd från vänner och familj osv.
När ni väl skaffar en partner en dag i framtiden, skaffa en uthållig och en kärleksfull människa. En som bryr sig om dig till 100 % och som förstår sjukdomen.
Det finns många människor som ente riktigt fattar bdd:n..
många tror att det är bara är komplex, men det är mkt djupare än så..
Det är en väldigt "elakartad" sjukdom..

[Malins mamma]

krossat ansikte, tack för ett mycket bra och lärorikt inlägg! Jag kommer tyvärr inte ihåg vem du är men du är hjärtligt välkommen tillbaka hit!

Du har kommit fram till många bra insikter:

Hursomhelst, tvingade hon mig att möta min rädsla..

Rätta (enda) sättet att övervinna sin rädsla är att utsätta sig för den.

den bilden man själv delar med sig själv angående sitt utseende är det många som ente håller med om.
Sjukdomen hjärntvättar en och man ser fel man egentligen ente har..
Ett utseende är ente hela världen även om man lätt får för sig det med sjukdomen..
många tror att det är bara är komplex, men det är mkt djupare än så..
Det är en väldigt "elakartad" sjukdom..

Du förstår sjukdomen väldigt bra.
Det är bara en sak jag vill kommentera, det här:

att kunna acceptera mig själv är något jag aldrig kommer att göra..vad finns det att acceptera?

Jag antar att du menar att du inte kommer att kunna acceptera ditt utseende?
Som jag ser det är det inte ens utseende man ska lära sig att acceptera utan sin sjukdom, BDD:n.

Mvh Malins mamma

[krossat ansikte]

Jag antar att du menar att du inte kommer att kunna acceptera ditt utseende?
Som jag ser det är det inte ens utseende man ska lära sig att acceptera utan sin sjukdom, BDD:n.
Där håller jag ente med dig .
Att kunna acceptera sin sjukdom låter precis som att det ente finns något botemedel mot sjukdomen och att man ska försöka leva med bdd:n i resten av sitt liv
Tror det handlar mycket om att våga erkänna för sig själv att man har sjukdomen, sedan att man får hjälp mot den. KBT-behandling är väldigt effektiv har jag hört (?)

Bdd:n hänger ihop med sitt utseende. Jag började utveckla min bdd för att jag fick höra mkt skit om mitt utseende, sen sänktes mitt självförtroende pga många andra saker och tillsist började jag hata hela mig själv.
Jag vet också att komplimanger hjälper om man verkligen tar till sig dem. En komplimang kan värma så himla mycket, I början kanske man verkligen ente kan ta till sig av en komplimang, det går in i det ena örat för att åka ut i det andra. Sedan kanske man tar åt sig av det en liten stund. Sedan kanske man tar åt sig av det en liten längre stund. Tillslut börjar man verkligen ta till sig komplimanger. Man börjar få lite bättre självförtroende och kanske vågar börja accetera sitt yttre. ("jag är nog kanske ente så ful som jag har trott").

Hoppas du förstår något av det jag har skrivit, har jobbat, är rätt trött :/ tror säkert jag har missuppfattat dig vad gäller början av inlägget.

[Malins mamma]

Där håller jag ente med dig

Jo, det gör du.    Det du skrev var precis det jag menade.
Dr Phil, på TV brukar säga att man inte kan ändra på det man inte erkänner. Det första steget är alltså att acceptera att man har BDD, sen när man har gjort det så kan man börja att motarbeta den och/eller att försöka få behandling (mot BDD:n alltså).  

Om man däremot inte accepterar att man har BDD, utan tror att man är "ful på riktigt" och att en förbättring av utseendet skulle bota en, då är man fast i fällan för det kommer aldrig att hjälpa.

Vi är alltså helt överens.  
Du skrev att du har jobbat, betyder det att du har kommit över din BDD såpass bra att du kan leva normalt med jobb och allt?

Mvh Malins mamma

[krossat ansikte]

Du skrev att du har jobbat, betyder det att du har kommit över din BDD såpass bra att du kan leva normalt med jobb och allt?
Jag har ente vilket jobb som helst, jag jobbar som telefonintervjuare, jag är en sådan människa som ni människor hatar att bli uppringd utav . Så jag sitter mest framför en dator och babblar på i 4timmar.
Men jag antar att jag kommit över min bdd väldigt mkt men jag kan fortfarande ente titta människor i ögonen direkt, sen har jag väldigt svårt när folk tittar mot mig, jag börjar svettas en del :/.
Jag får panik inombords.. tål det bara ente. men jag tar en dag i taget.. har faktiskt funderat på Kognetiv behandling, har du någon erfarenhet av sådant?

Hur är det med dig? hur är det med Malin? Hur är det med Malins BDD idag, är det bättre eller sämre? Jag kommer ente ihåg om du hade Bdd eller ente?

Sköt om dig

[Malins mamma]

Krossat ansikte,
jag jobbar som telefonintervjuare, jag är en sådan människa som ni människor hatar att bli uppringd utav  

Intervjuare går väl an, om man har tid. Det värsta är försäljarna.

har faktiskt funderat på Kognetiv behandling, har du någon erfarenhet av sådant?

Nej, jag har ingen erfarenhet av KBT, men det är det som ska hjälpa mot BDD. Det som din ex-flickvän gjorde var ju lite KBT. Duktigt gjort av henne!! Jag tycker absolut att du ska söka den hjälpen.

Hur är det med dig? hur är det med Malin? Hur är det med Malins BDD idag, är det bättre eller sämre? Jag kommer ente ihåg om du hade Bdd eller ente?

Det är bara bra med mig, jag har inte BDD.
Malins BDD är nog ungefär lika som den var för tre år sen.

Cilla,
Jag tänker att om dem får se mej för länge och för många ggr så ser dem snart det jag ser.

Det funkar inte så. Någon annan kan aldrig se detsamma som du ser, hur länge och hur ofta de än ser dig.

Mvh Malins mamma

[mio]

jag håller med.
har haft förhållande men det funkar bara inte.
är så mycket jag inte klarar av..tex sexuella biten.

[Anonym]

Om inte jag hade haft vänner som piggar upp mig igenom att gilla mig så skulle jag ha tagit självmord för längesen.

[Anonym]

Någon annan kan aldrig se detsamma som du ser

det där stämmer inte i mitt fall. jag har frågat anhöriga som ser mig ofta och de säger att det är sant att mitt utseende förändras, att jag ibland ser bra ut och ibland är jätteful osv.

[Anonym]

Jag känner precis samma sak, ibland går jag inte ens ut..