Bakomliggande orsaker?

[Missy]

Hej,
är också ny här på sidan. Jag tror att många är väldigt tacksamma över hur modig du är, Mattias, som har ställt upp på intervjuer om din BDD. För mig innebar det två saker: Dels att jag fick ett namn på vad jag KANSKE lider av, dels att jag nu för första gången ska prata om det. I och för sig anonymt här på webben, men ändå...

För mig är detta komplex nämligen väldigt hemligt och skamfyllt. Jag kan inte prata om det med någon, förutom att jag har vågat säga det till min man. Och han säger att jag är vacker...   Men det tror ju inte jag på en sekund, när jag stiger upp på morgonen och tittar mig i spegeln. Urk.

Nu funderar jag på vad som egentligen kan ligga bakom allt det här. För jag har märkt att jag mår mycket sämre över mitt utseende när jag har andra, samtidiga, problem. Det kan vara stress, eller något annat misslyckande, och genast börjar jag sminka mig frenetiskt, springa till spegeln hela tiden och känna mig fulare än fulast.

Vad säger ni andra? Känner ni igen det?

[Eric70]

Den bittra (fast egentligen inte så bittra) sanningen är väl att ingen av oss ser särskilt snygg ut när vi kliver upp på morgonen. Det är att vi "obsessar" över det som är problemet. Tänk på vikingatiden när folk var tandlösa och hade sjukdomar och aldrig tvättade sig. Hur snygga var dom? Men allt som anses normalt passerar ju bara, det var väl inget de grubblade över. Jag tror att det är grubbleriet (som kan leda till total passivisering) som är problemet, och det har egentligen väldigt lite att göra med utséendet. Och grubbleriet, depressionen, ångesten, kan ju säkert komma från andra håll. Stress, kroppskemi, andra livsfaktorer.

[Marty]

Ytterliggare en orsak torde vara den utseendehysteri som generellt existerar i samhället i dag. På samma sätt som den kan få tjejer och killar att drabbas av Anorexi och Bulimi så borde den ju även kunna utlösa BDD.

[Eric70]

SJÄLVKLART!

[Vyssan]

Känner igen mig Missy...
Så vad gör man då?

Har jag bara pissigt självförtroende eller BDD?
Har ju inte tänkt att ta livet av mig, har ju ff vänner som vill träffa mig. En sambo som älskar mig.
Varför klagar jag??

Man kan ju inte vara vackrast och bäst eller hur?
Det finns ju alltid ngn annan som är bättre än mig...

Varför vill jag bara gömma mig?
Orkar inte gråta mer.

[Malin]

Välkommen till forumet Missy!

Det är ett välkänt faktum att stress av alla de slag brukar förvärra bdd, och jag märker det väldigt tydligt själv. Jag kämpar hela tiden med att försöka hålla mitt tillvaro i en balans för att må så lite dåligt som möjligt. Dilemmat är att jag inte mår bra av att vara för inaktiv samtidigt som stressen av att vara aktiv gör att min bdd förvärras. I nuläget lämnar jag min lägenhet ungefär 2 gånger i veckan, det är egentligen för inaktivt för att jag ska må bra men jag slipper åtminstone att bddn förvärras av stressen. Jag har dock inte alltid varit så stresskänslig, det är något som har kommit efter att en väldigt stressig period i mitt liv kulminerade och jag blev ett fullständigt vrak. Det är nu 5 år sen.

Mvh
Malin

[Missy]

Hej och tack för alla svar,
Ja, jag märkte det extra tydligt då jag fick missfall för snart ett år sedan, och lade all min sorg i att hata mig själv och mitt utseende, så mycket att jag tänkte hoppa framför tunnelbanan varje gång tåget kom. Som tur var gjorde jag aldrig det...
Och nu när den sorgen börjar bli hanterbar så har jag även IBLAND kunnat känna att jag ser ok ut.

Är ni också sådana som jag, som letar efter fel i andras utseenden? Jag är väldigt kritisk, och blir nästan glad när jag ser andras defekter. Får väl mig att känna mig överlägsen antar jag... Men det är ju pinsamt att erkänna.

Missy

[Marty]

Hej Missy,

På din fråga om jag letar fel i andras utseenden så är det delvis sant. Jag granskar ofta andras utseenden (då jag inte bara går med blicken i gatan), men egentligen inte för att hitta fel. Jag delar in människor i kategorierna fula och snygga. De snygga försöker jag ta efter och de fula "föraktar" man på något sätt eftersom man känner igen sig själv i dem. Så, ja, delvis stämmer det där in på mig. Sorgligt nog. Pinsamt att erkänna, som sagt.

[Anonym]

Hej!

Tänkte bara säga att när det gäller stress så är det tvärtom för mej, det är när jag har för lite att göra som dom elaka funderingarna kring mitt utseende frenetiskt börjar mala. När jag istället har fullt upp så finns det ju inte tid och plats för sådanda tankar.

När det gäller att söka efter fel i andras utseenden, känner jag igen mej. Men i mitt fall gäller det endast personer som ser väldigt bra ut och som jag kan känna att jag blir avundsjuk på och då vill man gärna hitta defekter.

[Karolajn]

Hej på er!

Är oxå ny här, fick höra om sidan igår när Malin o Mattias var på nyhetsmorgon. Och jag kännde bara "Nä, är det sant!? Nån som känner likadant som jag?? Så skööönt om man kanske kan prata med nån om det för en gångskull! Nån som förstår!". Har bara pratat med min sambo om det, och han är väl dötrött på mitt tjat gissar jag.

Men jag har inte som många av er andra här har, varit hos psykolog och pratat om det, för för mej är det som för Missy, väldigt skamligt och pinsamt och hysch hysch. Men jag känner ändå att jag har kommit en bit på vägen bara av att gå med här, och läst vad andra har att säga, och fått ur mej lite av vad jag har att säga.

Så tack Malin, för att du finns, för att du var med i Nyhetsmorgon så att jag fick veta att du finns, och för att du har startat den här sidan!

Kram på er alla!