"äldre bdd:are"

[Anonym]

Nej!  Vanliga killar som man träffar var som helst. Alla är inte såna, men många. De spelar ingen roll om man är ful eller vacker eller mittemellan, man är osynlig som person endå. Jag tror nog 50-talist bara är väldigt sviken och besviken. Och tro mig, det kan finnas skäl.

Kamelia

[pelle]

Hon har säkert sina skäl att vara besviken. Det tror jag också.
Det är inte så att jag säger emot på något sätt. Ni lär ju veta hur det är bättre än jag. Intressant diskussion i alla fall och väldigt trist om det är så vanligt som ni säger. Det trodde inte jag.


Mvh  Pelle

[Femtiotalist]

Hej allihop som fört diskussionen vidare!
Nej, jag hatar inte män. Det är väl orsaken till att jag bryr mig så mycket. Att lämna min man/sambo vore svårt eftersom jag älskar honom och eftersom han är den som verkligen försöker hjälpa mig med min bdd. Men sjuk som man är, så misstänker man ju allt. Det hör ju till sjukdomen.

[Anonym]

Min erfarenhet säger att det värsta man kan göra för sin egen självkänsla är att vara tillsammans med någon som skall "hjälpa en".  Om jag mår så dåligt att jag tycker att jag är sjuk ser jag alltid till att vara ensam.  Det går inte att ha ett jämlikt förhållande om den ena är stämplad som sjuk och den andra skall "hjälpa en att bli frisk".


Innan jag lärde mig det var jag med om några formliga katastrofer, jag mådde bara sämre och sämre av att må dåligt och dessutom samtidigt vara med om förnedringen att vara med nån som skulle "hjälpa mig".  En gång var det nästan på gränsen att jag blev psykotisk. Jag tappade bort min egen intuition helt under tiden jag var fången i de förhållandena, och det tog långt tid att bygga upp min självkänsla och få kontakt med mig själv igen efteråt.

På den här sidan tycker jag att det finns en tendens till att man tycker att man skall "poppa piller" i stället för att göra förändringar i ens liv som kanske kan få en att må bättre och att varje förhållande bör räddas till varje pris. Varför är det så viktigt att vara ihop när du mår dåligt av sånt du tror han tycker eller tänker? Har ni barn eller?

Jag menar att det finns män som kan få en att känna sig på väldigt olika sätt. Endel får en helt enkelt att känna sig olustig. Men när man ställer dessa mot väggen är de alltid väldigt "politiskt korrekta" och man tror att man inbillar sig. Däremot finns det män som alltid får en att känna sig väl tillmods. Har man aldrig upplevt något sådant och bara varit med män som känns obehagliga på något slags sätt man inte kan förklara men får för sig att man inbillar sig kan man nog få för sig att man är sjuk...

Din syn på män är ju nattsvart. Det kan inte bara komma upp ur bara intet.  Att överhuvudtaget ha sådana tankar och känslor som du har om ditt eget värde och vad du tror att din man tänker och känner och att vara öppen med det i förhållandet är ju superförnedrande och orättvist och nedvärderande mot dig. Jag skulle göra slut direkt.

Kameliadamen