ems dagbok 040516

ska åka tillbaka till lund idag. lämna tryggheten med andra ord...

har klarat mig utan antideppressiva i 3 dagar nu. åt visserligen en av de där tabletterna jag hittade på hälsokost (relana heter dom) igår men dom kan man äta 9 av på en dag om det skulle behövas. åkte nämligen in till stan igår och gjorde något så spektakulärt (i alla fall i min värld) som att gå ut på ett uteställe! och först träffa en pojke... hmmm inte undra på att det behövdes en tablett (nu var jag visserligen inte helt ensam. två finnar hade naturligtvis valt att infinna sig för att kunna föjla spektaklet från första parkett dvs hakan. varför är jag inte förvånad? klarade dock kvällen riktigt bra! heja mig! längtade naturligtvis hem till soffan och lugnet flera gånger under kvällen men jag gjorde det i alla fall! en annan spektakulär sak igår var att jag åt godis. mängder (i alla fall i mina mått mätt)!!! min hysteri över hyn har gjort att jag får ångest om jag inte äter extremt nyttigt (inte för att hyn på något sätt blivit bättre för det men men...) och det är bara för att glädja andra som jag äter godis. fast jag måste erkänna att det var rätt gott igår!!! i alla fall de första godisarna. sen blev min kropp så förvirrad av alla färgämnen och sockerarter att jag idag har en skum kolhydrat-baksmälla. läste om det i en tidning för länge sen men trodde inte att det var möjligt. nu vet jag att det är det!

vet inte hur länge jag måste bli kvar i lund men jag hoppas så smått på att jag får komma hem till familjen redan på onsdagkväll. tycker att jag gör större framsteg när jag är här. när man vet att man har en familj och trygghet att komma hem till på kvällarna är det lättare att pusha sig till utmaningar och framsteg på dagarna. plötsligt känns det inte oöverstigligt att ta bussen in till stan eller att gå in i en affär. kan till och men kolla lite försiktigt i speglar (om jag står en bit ifrån och det inte är en jättestark lampa) när jag är här. fast samtidigt känns det bra att träna sig på att lämna tryggheten om det bara gäller för några dagar. då vet jag att jag kommer klara det. det värsta som kan hända är ju trots allt att jag kanske gråter och stannar inne. det finns saker som är värre! dessutom tror jag att jag kan lära mig mycket av farbrorn i malmö. kanske framför allt att lära mig slappna av och bryta mitt negativa tankemönster.

kram på er!