Är de rätt de psykologen säger?

Hej

Jag har pratat med min psykolog om att jag är väldigt utseende fixerad och att jag hatar mig själv och hur jag ser ut (sa aldrig i ord att jag tror på största alvar att jag har BDD). Hon sa då till mig att ?du måste bara bestämma dig för att du inte är ful, de är bara du som kan göra det?. Hon sa till mig att jag skulle bli riktigt arg på mig själv för hur illa jag hade behandlat mig. Hon frågande mig om jag brukade sitta och tycka alla andra ser fula och äckliga ut, ?Nä? svarade jag eftersom jag inte tycker andra ser fula ut snarare tvärt om alla ser så bra ut utom jag. Då frågade hon mig vad jag skulle tycka om någon satt och sa hur ful och äcklig en annan person var. ?Jag skulle ju naturligtvis tycka att den här personen var väldigt elak? svarade jag. Hon fortsatte och frågade mig vad skulle du tycka om den här personen började ständigt säga till den andra hur ful och äcklig han eller hon var. Jag svarade då att ?jag skulle tycka de var fruktansvärt elakt och att de var ren mobbning han höll på med?. ?Så du mobbar dig själv? sa hon ?och vad gör man mot mobbning? frågade hon mig. ?ja vet inte? svarade jag bara och hon sa då ?På något sätt måste man bli jävligt arg, sträcka på sig och säga jag tar inte mera skit. Du skall inte trycka ner mig för jag har rätt och leva precis som alla andra. Du skall inte förstöra mitt liv mera.?

Jag har aldrig tänkt att jag mobbar mig själv. Det är ju bara så att jag är ful, äcklig motbjudande. Jag är en varelse som inte kan kallas människa och jag hatar mig själv. Det är ju bara så, de är ren fakta, det är så självklart jag är det bara.

Jag har inte prövat denna metod som min psykolog föreslog. På något sätt kan jag aldrig förmå mig om att bli sådär arg. Det känns som om jag är för svag för att bli arg för all min kraft går åt att känna ångest och förtvivlan över mig själv.

Kanske skulle denna metod funka kanske inte. Men jag vet inte riktigt om det är det bästa sättet att gå till väga. När jag satt där blev jag ändå ganska hoppfull när hon sa de till mig, men så klar skall man känna sig som skit igen bara man skall ut i verkligheten träffa folk och se sig själv i spegeln. Ni som har BDD och har fått förmånen att gå hos någon som ni kan prata med om era problem, vad har de sagt till er? Jag tyckte de lät ganska logiskt och förnuftigt de min psykolog sa men ni kanske har andra erfarenheter och ni kanske inte alls tycker de är lika bra.

Med vänliga hälsningar J