Relationer?

[angel]

Hej! Tack för att ni finns!

Undrar hur kan man få ett fungerande förhållande?

Har aldrig haft en pojkvän här i Sverige, jag är 32 år gammal. Utomlands har det varit lättare, en blond blåögd tjej är exotiskt för dem. Problemet är att jag bara har haft en relation under hela mitt liv som jag lyckades förpesta med bdd. Han orkade inte med mig. Jag har vandrat runt hos psykologer sedan 14års ålder. Ingen har uppmärksammat bdd. Men jag känner igen mig. Tårarna bara rullar..
Jag är söt och borde kunna få ngn pojkvän men hur ska någon älska mig när jag inte gör det själv? Jag vacklar fram och tillbaka mellan bra och bdd-dagar. Försöker dejta killar, de intresserar sig men ändå jag får nobben.. varför? vad är det för för fel på mig? Aha- klart jag är ju inte snygg nog, smal nog, smart nog jag har ju lite eksem ibland på händerna..jantelagen och gud vet vad.

Ser ut om jag är tvungen att leva ensam pga jag kräver bekräftelse, lite mer än en vanlig tjej. Tror att killen alltid vill ha ngt bättre, snyggare, smalare. Tankarna tar kål på mig och relationer uteblir.

Jag är ny här, 32 årig tjej som har haft allvarliga problem med bdd? sedan tonåren. Efter en förgiftning av jod fick jag kroniskt eksem i ansikte, kortison hjälpte inte. Blev bra efter flera år då jag fick en ny salva mot eksem, protopic. Mitt liv var katastrofalt både före och efter. När jag blev bra i hyn och mina kroniskt uppsvällda ögonlock lade sig kände läkarna inte igen mig. Oj du är ju en jättesöt flicka! sa de. Skulle jag vara mer värd nu?
Efter att få tillbaka mitt ursprungliga ansikte har jag blivit mer vän med det. Tacksam över att se normal ut igen, men inte nöjd. Har opererat näsan som pappa betalde, för att jag skulle må bra. Jag är nöjd med näsan, åker buss nuförtiden men själen kan jag inte plastikoperera.
Avundas alla som har pojkvän och får ömhet.
Läser in gymnasiet på folkhögskola, än så länge går det bra.
Men vad jag lider av blir jag aldrig bra ifrån...

Kramar Angel

[angel]

Det jag, Angel igen..

Undrar om det inte finns ngn som känner igen sig?

Hur hanterar ni att få nobben? Vänder ni allt mot er själva? Som en bekräftelse på att inte duga.

Har begärt kbt-terapi..kommer det att hjälpa mig? Någon som har effarenhet?

Tacksam för svar.
Angel

[Dysman]

Hej! Det är väldigt vanligt att BDD drabbade har problem med relationer. Det du beskriver är nog rätt så typiskt för många BDD drabbade, jag känner igen mig själv i många saker som du beskriver. Något som har hjälpt mig är att förstå vilka tankar och beteenden som är orsakade av sjukdomen BDD. När jag har läst att andra tänker och beter sig lika tvångsmässigt kring vissa saker som jag själv så tänker jag att det är sjukdomen och att det är inte min personlighet. Skönt att höra att du har sökt KBT då det är den terapiform som har visat sig fungera bäst för BDD. Ett bra ställe att läsa om BDD är på www.bddcentral.com

[angel]

Tack för ditt svar. Kollar in länken nu.
Hjälper det om man får äkta kärlek och ämhet av en partner?
Vart ringer man när man krisar?

[Dysman]

Det är bra med kärlek och ömhet men jag tror inte det gör dig "frisk" från BDD. Det bästa är som sagt KBT-terapi. Om det krisar kan du ringa till Nationella hjälplinjen, kolla på www.nationellahjalplinjen.a.se så får du den information du behöver ang. telefonnr o.s.v.

[Anonym]

Till Angel!

Vill du ha en ny vän får du gärna skriva till mig =)

bddgirl_2005@yahoo.se

[Anonym]

Hej allihop...
Min älskade pojkvän har precis lämnat mig tack vare min bdd...han orkade inte se mig vara ledsen jämt. Orkade inte svara på alla mina frågor om mitt utseende...
Efter 6 år tröttnade han trots att han fortfarande älskar mig...
Vet inte vad jag ska ta mig till..vill bara dö...

[Anonym]

Hej! Beklagar verkligen att bddn förstör så mycket. Så ledsen för din skull :,( Jag vet inte vad jag ska komma med för råd för jag vet ju hur stark bddn kan vara..
För mig så har min bdd faktiskt blivit lindrigare sedan jag fick pojkvän. I början var det otroligt jobbigt, för jag kände att jag var tvungen att se såå fin ut som möjligt när jag skulle träffa honom. Men nu så blir de bara lättare o lättare för varje gång vi ses.
Han säger att jag inte behöver sminka mig något överhuvudtaget för att jag är lika söt ändå. När han säger det, så tror jag faktiskt på honom. Han har ju sett mig helt nyvaken med ganska så dålig hy och helt rufsigt hår, men han tycker konstigt nog om mig ändå..Han har hjälpt mig att stärka mig själv...även mina kompisar har hjälpt till lika mycket!.
Förra veckan kom jag iväg helt osminkad till skolan. De va ingen som såg någon skillnad knappt. Dom som såg de sa att du e ju lika söt utan som med smink. Sedan sa även en klasskompis till mig.."herregud va du är modig som går utan smink till skolan, det skulle jag aldrig våga" och hon vet inte ens om min sjukdom. Så många har nog pressen på sig trots allt. I förr går sa min killkompis i klassen ; Vad fin du är idag. Jag hade då mysbyxor och en stor collagetröja på mig och inte så himla tillfixad, bara lite sminkad. Jag blev så glad!
Visst faller jag tillbaka och får "återfall" då och då, men det tror jag att jag får räkna med, och det går faktiskt att leva med ändå! Är så tacksam för att jag blivit så frisk som jag faktiskt är. Jag önskar er alla detta också! Jag har gått från att vara under jorden och varit som ett vrak och jätte olycklig till att ha grävt mig upp igen, funnit lyckan o värdet med livet.
Önskar er alla andra här detta också! INGEN ska behöva må SÅHÄR! En dag blir det bättre, kan lova det!!!
Ta hand om er/Rebecca

[Anonym]

Hej.
jag känner så väl igen mig i det ni skriver.Jag har inte haft någon riktig relation/förhållande på flera år.Set blir för jobbigt.
Jag känner bara press och tvivel på att han verkligen kan tycka om mig.
Bara att träffa någon är jobbigt, det funkar okej i mörkret, då jag kan dölja och sminka mig myxcket, men en träff i dagsljus är pina...
Samma om jag ska sova med min kille, då ligger jag och är nervös hela natten på hur jag ska kunna smyga upp långt innan och sminka i ordning mig.. jag blir jätte stressad och kan aldrig slappna av.
Samtidigt vill jag ju inte vara sminkad direkt på morgonen men aldrig att han skulle få se mig osminkad....
Det är verkligen jätte jobbigt.
Jag dejtar och nobbar gång på gång.Drar mig ur trots att intresse finns...
Har orimliga krav på mig eller på mitt utseende.
Perfekt ska jag vara.
Fruktansvärt jobbigt.
Men det är underbart att ha hittat ett sånt här forum !

Kram på er alla//Moa