Varför ser man bättre ut vissa dagar?

Det logiska är väl att utseendet inte är konstant. Självklart finns det dagar då man ser tröttare ut än andra, då håret är slitnare än andra osv. Problemet är att har man BDD likställer man detta med att vara ful. Andra människor kanske inte alls tycker att en person som ser trött ut är ful, och ser de en ofta vet de dessutom att man inte alltid ser ut så på det där sättet som i ens huvud är så fel och hemskt. Vi tänker för mycket på det. Jag till exempel tar det steget längre och tänker: "Just det, de ser mig i ALLA situationer, i ALLA tillstånd och vinklar! De ser de fula vinklarna också, alltså ser de min fulhet!" Och jag tror att många här inne tänker på samma sätt.

Sedan får man väl lägga till att det finns olika speglar. Bara för att det är annorlunda ljus och en sämre spegel i en toalett, betyder det inte att man ser ut som i den spegeln hela tiden och att man är ful. Vi har bara så svårt att avgöra vad som är sant eller falskt. Jag måste ha sanningar hela tiden. Enligt mig finns bara en sanning. Allt är svart eller vitt. Det finns inga mellanlägen när det gäller mitt utseende. Jag kan inte förlika mig med tanken på att utseendet inte är hundra procent konstant- antingen är det hundra procent konstant, eller också förändras det MYCKET hela tiden! Så tänker jag...

Jag tror att allt kommer från den fuckade hjärnan. Sure, du kanske ser tröttare ut idag än du gjorde igår och ljuset i badrummet är inte smickrande... men det betyder inte att hela ditt utseende förändrats och att du är grotesk. Tyvärr är det lätt att tänka så. Tyvärr är hjärnan så skruvad att man inte bara tycker att man är ful för att man ser tröttare ut, utan man tycker att man faktiskt förändrats vad gäller grunddragen. Det kan man emellertid inte göra... näsan kan inte bli flera centimeter bredare från måndag kväll till tisdag morgon såvida du inte opererat den. Allt sitter i huvudet. Det är mitt svar. Hur vi tolkar vårt utseende sitter i huvudet och varför vi drar de slutsatser vi gör utefter hur vi ser ut eller tycker oss se ut sitter också i huvudet. Vi ser att vi är jättefula och vi ser jätteful som en personlig egenskap som gör oss till dåliga människor.