Har ja verkligen bdd?

[__Miaa]

Hej nu är det så att aj mått jätte dåligt över mitt utseende i över 2 år och det har sabbat hela min skolgång så nu går jag om 1an igen. Det är så jävla jobbigt. För att hinna till skolan måste jag kliva upp före 6 och börja sminka mig och fixa håret direkt annars hinner ja aldrig, det av därför ja inte orkade förra året, till slut va jag så trött och gav upp med skolan. har även haft sömnproblem i 2 år så när det är skola hinner jag aldrig sova mer är 6 timmar och därför orkar ja inte upp och sjuter upp lektionerna. Jag har verkligen mått dåligt över mitt utseende, bli sminket fel på morgonen på blir ja skit sur och känner mig jätte ful och aj hatar och gå bland mycket folk och på stan.
Jag har inte berättat till min mamma förens det här året förra terminen men fast ja bad henne kolla up det på nätte så har hon inte riktigt aftta hur jobbigt det är för mig. Mina kompisar tror att jag skolar för att ja helt enkelt bara skiter i skolan och ja vågar inte berätta varför för dom  fattar endå inte hur det är att känna sig ful nästan hela tiden. Jag har inte fått diagnosen bdd men jag är nästan säker på att jag har det, och har haft det länge. Men det rä även så att om ja sminkar mig och ja tycker att det blir bar så kan aj känna mig snygg, och många tycker att jag ser bra ut (säger dom) men dom skulle inte tycka att jag var det om dom såg mig på nära håll i alla fall. har jag bdd? snälla kan nån hjälpa mig att lista ut det?

Jag har mått sämre men har börja må lite bättre tack vare att ja skaffade en pojkvänn, hur ja nu lyckades.

[Malins mamma]

Hej Miaa!
Jag är ledsen att du har det så jobbigt.
Som mamma vill man nog i det längsta tro att de utseendeproblem ens barn har är vanliga, normala komplex som de flesta har i tonårsåldern och att det kommer att gå över. Och om man inte har någon vidare kunskap om BDD så är det svårt att förstå hur svår och jobbig sjukdomen är. Prata med din mamma igen och försök få henne att ta reda på mer om BDD.

Med tanke på din skolgång borde du berätta för din lärare (kanske med hjälp av kuratorn) hur du har det. Risken är väl stor att de inte förstår ändå men om du tex skriver ut artikeln om Malin eller Helen eller nåt annat om BDD och tar med och visar så kanske de förstår att du har en sjukdom och inte bara skiter i att gå i skolan.

Av det du skriver tror jag att du har BDD men kolla på testen, det är bara du själv som vet hur du tänker och beter dig så jag tror att du är den bästa att lista ut om du har BDD eller inte.

Välkommen hit till forumet, Miaa!  

Hälsn. Malins mamma

[_Miaa]

Jag har inte vart inne härpå evigheter, men nu tänkte jag medela att jag har hoppat av helt efter mitt andra år i 1an på gymnasiet. Jag orkade inte med skolan nå mer. Nu mår jag betydligt bättre efter att ha skaffat mig en liten pojkvänn, han Älskar mig presis som jag är och jag har fått bättre självförtroende, men nu mår jag mest dåligt av det med skolan.
Nu känns det mest som att jag inte har nån framtid alls. Jag hatar verkligen Bdd och det är hemst att man ska behöva må såhär.
Jag hatar sammhället som är så utseende fixerat och jag hatar alla fördomsfulla människor.

Jag vill bara säga till er som lider av bdd som mig, och till er som har värre bdd än mig.
 Kom igen och kämpa på.:up:
Kram __Miaa

[Anonym]

Tack, detsamma!!

[Malins mamma]

Miaa, har du haft någon kontakt med psykvården eller dyl. för att bli sjukskriven? Om du bara hoppar av skolan så får du väl inget studiebidrag och ingen annan ersättning heller??

Men det viktigaste är ju att du borde få hjälp mot BDDn. KBTn kan ju vara ganska krävande så det vore väl bra att få det nu när du mår lite bättre och du inte behöver kämpa med att komma iväg till skolan. Fast man vet ju aldrig hur lång väntetiden blir ......

Ge inte upp hoppet om framtiden, det går att bli mycket bättre med KBT och i vissa fall så kan rätt medicin göra stor skillnad.

Mvh Malins mamma

[Anonym]

Hej

Jag undrar också om du är sjukskriven så att du får ditt studiebidrag. Hur är det för er andra, är ni sjukskrivna, uppbär ni förtidspension? Man måste ju leva av något? Att studer/arbeta verkar ju för många bara inte fungera.

[__Mia]

Oj, det var himla länge sen jag skrev. Allt blev som bortglömmt.
Jag kämpade alltså mot bdd i ca 5 år, och idag mår ja mycket bättre.
Kan nästan gå ut helt osminkad men det största probemet min ögonbryn måste jag alltid fixa till.
Eftersom dom är ganska sönder noppade.
Jag vet idag att jag inte ser förjävlig ut men är änn lite rädd för att folk ska få reda på hur jag "egentligen" ser ut. Idag kliver ja inte upp och börjar dagen med att sminka mig och jag kan ta en kvart på mig om jag ska ut vilket jag är väldigt stolt över. Blev aldrig att ta upp skolan igen men jag känner att ja klarar det ändå. Blev aldrig sjukskriven dels för att jag aldrig vågat prata med någon om mitt problem och dels för att folk kan verkligen inte förstå hur man kan känna något sådant.
Jag har vart medlem i en amatörteater förening och stått på scen 2 år inför hundratals folk sammanlagt.
Det har hjälp mig en massor. Min gammal pojkvänn har hjälp mig en del utan att han själv tänkt på det och även min nuvarande. Jag är så otroligt stolt över mig själv och jag hejjar på alla som kämpar emot detta.
Vill önska ALLA lycka till och det går att vinna över sjukdomen.

[ESM]

Åh, vad kul att höra Mia, starkt jobbat!
Sådana här inlägg ger mig verkligen nytt hopp om framtiden.

Tack för att du skrev