Hur få en bedömning ?

[Anonym]

Hej !
Jag tror att min dotter som nu är 13 år lider av BDD sedan ett år tillbaka. Vi har haft kontakt med BUP lika länge men har fortfarande inte fått någon diagnos, skolpsykolog tror att det handlar om Asberger . Jag undrar nu om någon vet hur man ska bära sig åt för att få en bedömning om det är BDD eller inte.
Frida har i princip varit hemma från skolan i ett års tid, hon kan inte gå ut eftersom hon anser att hon är tjock och ful ( vilket hon inte är ), hon får hemundervisning- 5 timmar i veckan.
Vi bor i Stockholm

[Malins mamma]

Hej Fridas mamma!  

Jag har ofta undrat hur det har gått för Frida. Det är ju nästan otroligt att hon inte har fått nån diagnos ännu! Hur j***a svårt ska det vara??? Ett helt år...?

Det första ni ska begära (kräva) är att få en psykiater som helt och hållet förstår och känner till BDD så att han endera kan bekräfta eller avfärda att det rör sig om BDD. Eftersom ni bor i Stockholm så borde det väl inte vara omöjligt för er att få komma till Karolinska för en bedömning. Där finns det iaf några som känner till BDD.

Bra iaf att det är ordnat med hemundervisning men 5 timmar i veckan är väl inte speciellt mycket.

Mvh Malins mamma

[Fridas mamma]

Från skolan försöker man hitta en mindre skola med färre elever eftersom de tror att detta ska hjälpa Frida men tyvärr tror jag inte  på det, helt klart är att Frida behöver mer undervisning , hon har missat ett helt år och som sagt 5 timmar i veckan är inte mycket.
frida var i höstas ( efter mycket tjat om en remiss för det från oss föräldrar på BUP )på en kognitiv bedömning på BUP Signalen och där trodde man att Frida skulle kunna jobba med sina problem men Frida ville inte prata om att hon mådde dåligt så hon ville inte fortsätta där och man kan ju inte tvinga henne.
Jag är djupt besviken på hur BUP jobbar - ingen person som mår dåligt borde få vänta så länge innan en daiagnos sätts, hon har i princip bara träffat en läkare under ett år och den personen var varken intresserad eller påläst om vem Frida var trots att vi då hade gått på BUP en gång i veckan under lång tid och träffat en terapeut.
Under hösten gick Frida till skolan några månader och vi var så glada att det hade blivit bättre, men sen blev det sämre igen och efter höstlovet vägrade hon gå tillbaka till skolan igen.

[Anonym]

Det är hemskt. Uselt alltså. Att det inte finns någon vettig hjälp alls. Bedrövligt!