Kan två med Bdd bli ett par?

[Wronglife]

Fråga: Kan det vara så att två personer med Bdd kan bli ett bätre par än en utan Bdd och en med?

Min upplevelse när det kommer till detta är noll. Jag har försökt att vara tillsammans med personer utan Bdd men det fungerar inte.
Mina slut på förhållanden har varit från båda hållen men alltid rört sig om min Bdd.

Tjejerna förstår inte varför jag inte vill gå till stan och handla med dom när jag kan tänka mig vara vid stranden på en sommarkväll. Fast dom försöker nog förstå allt man går igenom men... jag vet inte det fungerar iaf aldrig så som jag skulle vilja.

Kärlek är för många i världen och jag vägrar att tro att jag ska bli ensam i resten av mitt liv.

Mvh William Lindström

[monstro]

Jag har en kille som inte förstår BDD alls men han är inte en sån som vill gå ut jämt och vara bland människor HELA tiden så han passar mig perfekt. Om jag skulle vara tillsammans med en kille som också ha BDD skulle inte det vara bra för mig tror jag. Jag kan se det framför mig hur vi skulle sitta inne tillsammans för resten av våra liv. Men nu tvingas jag lägga alla dessa dumma tankar åt sidan och vara "normal" när jag är med honom.

Tänk att man är med sin pojkvän/flickvän som också har BDD och man ska gå ut någonstans, typ affären. Man tittar sig i spegeln och får panik och vill inte gå ut alls för att man är så ful och äckligt. Killen/tjejen tänker likadant och vi stannar hemma båda två utan att ens försöka gå ut eftersom vi "förstår varandra". Men har man någon som inte har BDD tvingas man gå ut i alla fall och även om det inte är så kul så vänjer man sig vid att gå ut bland folk när man känner sig sådär hemsk.

[CyanideCupcake]

Jag har en kille som inte förstår BDD alls  men han är inte en sån som vill gå ut jämt och vara bland människor HELA tiden så han passar mig perfekt

Det är samma för mig. Jag tror det finns både för-och-nackdelar med att vara två som båda har BDD. Visst kan det vara skönt att ha någon som förstår exakt vad man går igenom, men risken blir nog att man blir väldigt isolerade båda två när man inte har nån man "måste" gå ut med. Sen behöver man ju inte nödvändigtvis vara synkade i sina sjukdomsperioder heller; han kanske har en bra period när jag har en dålig -och tvärtom- och då blir förhållandet ändå lidande. Det är svårt att ha en åkomma eller sjukdom som ens partner inte förstår, men det är nog ännu svårare att vara sjuka tillsammans.