Vad ska jag göra?

[Anonym]

Jag kollar mig hela tiden i spegeln,jag är besatt av mitt utseende.Jag är väldigt utseendefixerad trots att jag är så ful och fet.Och jag är det på riktigt,jag är inte en av de tjejerna som bara fiskar efter komplimanger.Jag hatar mig själv.Innerligt.Jag hatar att ta kort,speciellt skolkort eller avslutningskort där man kan se hur mycket mer snyggare andra är.Jag hatar att gå i skolan för att jag vill inte visa mig själv.Jag börjar gråta minst 5 ggr i veckan p.ga mitt utseende.Jag har haft/har ätstörningar.Jag vill inte prata med människor för att jag är så ful.Jag vill inte att någon ska se på mig.
Hjälp.

[Malins mamma]

Hej anonym!
Hela ditt inlägg tyder på att du har bdd, förvrängd självuppfattning, och du skriver att du även har ätstörningar.
Det är psykiska sjukdomar som du måste få hjälp med snarast.
Om du är under 18 år ska du eller dina föräldrar ta kontakt med BUP, eller man måste kanske gå via skolkuratorn först...?

Om du tycker det är jobbigt att prata om hur du har det så kan du skriva ut nån av artiklarna om Malin, Helen eller Mattias, eller ta med dej artikeln från Cosmopolitan om du har den. Säg att du har det likadant som bdd-drabbade och be att få nån terpeut eller psykolog som känner till bdd.

Hoppas du orkar ta tag i detta, du ska inte behöva ha det så här jobbigt.

Välkommen hit till forumet!/ Malins mamma

[Anonym]

Jag vet precis hur du känner dig...men det hjälper sååå mycket att gå och prata med någon som kan hjälpa dig. En viktig sak att veta är att du har bdd..eftersom du är besatt av ditt utseende och kollar dig i spegeln hela tiden..en som är ful och fet på riktigt gör inte det..så du kan skylla på bdd:n att du känner dig ful och fet, det är inte du som är det på riktigt. När jag kollar mig i spegeln och får panik, tycker att jag e jätte ful och tjock och alla möjliga negativa tankar jag kan komma på, blir jag ibland så förbannad att jag skriker jäävla BDD! de brukar hjälpa att ta ut sin ilska på bdd:n..Ibland går det inte och då blir jag arg på mig själv istället:
-Fan att jag ska vara så jävla ful!..då mår jag ännu sämre...Försök alltså att tänka att det är bdd:n som gör att du känner dig så här..Bddn försöker hela tiden göra att du känner dig misslyckad och värdelös!! Du måste söka hjälp för at ta dig ur det här...du behöver mycket stöd och någon som förstår dig! Lycka till/ Rebecca

[Anonym]

tack så mycket för alla svar.Men det känns lite läskigt att gå och prata med någon.Och jag vill inte att alla ska tro att jag bara är ute efter uppmärksamhet. Men jag vet inte om jag klarar av att ha det såhär längre.
Vet någon numret till bup?

[Malins mamma]

Du behöver inte vara orolig för att prata med dom på bup, de är ju till för att hjälpa dej och andra som inte mår bra, men det är viktigt att du berättar allt om hur du känner dig, hur du tänker och beter dig för att de ska kunna förstå.
Om du säger som det är så fattar de nog att det inte är uppmärksamhet du vill ha utan att du behöver hjälp med nåt som är väldigt jobbigt.
Numret till bup beror på var du bor, det finns nog i telefonkatalogen.

Rebecca, tack för ditt inlägg!
Det är SÅ värdefullt att ni som själva har bdd OCH har sjukdomsinsikt pratar med de "nya" som kommer hit. Jag ser ju allt utifrån och har ingen egen erfarenhet av hur det är, jag kan bara försöka tänka mig in i situationen. Ni förstår på ett annat sätt hur andra bddare har det. Tack för att du skrev, det är så många bra insikter du har!

/Malins mamma

[Anonym]

tack så mkt , men du verkar också kunna väldigt mycket!! Man lär sig nog mycket när man har någon nära som lider av bdd..iallafall om man har lätt för att lyssna,bryr sig,vill försöka hjälpa till och har lätt för att tänka sig in i andras situationer, vilket du verkligen verkar ha!Tack för att du tar dig tid och kommer med så vettiga och bra svar. Man blir alltid mer positivt inställd när man läser vad du skriver!

Denna sidan hjälper mig så mycket. Att höra att det finns fler som har det likadant som jag, läsa hur mycket en del kämpar, och hur vissa har klarat att få kontrollen över bdd:n (även om jag inte kommit dit ännu) Men det ger mig hopp att höra det! Blir så glad om man kan hjälpa andra också, för detta är verkligen en jobbig sjukdom som försöker bryta ner hela ens liv, men i slutändan ska den bannemej inte få göra det!
Som sagt det hjälper att läsa här och få tips m.m. Det finns ju inga psykologer eller terapeuter som förstår en. Ingen som jag pratat med iallafall så jag får nog försöka rädda mig själv från bdd:n, men jag vet inte riktigt hur. Det blir en fråga att fundera över..Ibland känns allt omöjligt och hopplöst ...men
hoppas ni alla har hoppet kvar och inte ger upp, inget är omöjligt även om det känns så!
Varma hälsningar/Rebecca