Hur ska jag hantera tankar om asymmetri?

[summit]

OBS! För dom som inte orkar läsa texten så hoppa bara till frågan längs ner, tredje stycket:

Hej, har haft problem relaterat till BDD sedan jag var 13-14. Det bröt ut tack vara att folk pikade mig om mitt utseende och jag sög åt mig av det som en svamp. En klassiker vid låg självkänsla, som jag fattat det. I alla fall medförde dessa trakasserier från högstadietiden att jag konstant tvivlat på mitt utseende sedan det hände. Jag utvecklade alltså BDD. Diagnosen fick jag dock inte för än ca 2 år sedan, men problemen har alltid varit de samma så därför hävdar jag att jag haft BDD-relaterade problem bra mycket längre än så.

Jag upplever mitt utseende som väldigt asymmetriskt. När jag var hos frisören så tänkte jag alltid på det när jag satt framför spegeln. Dessa tankar existerade inte innan 13 år ålder över huvud taget. Men där uppkom dem och de har inte lämnat mig sen dess. Dilemmat är för mig att jag har frågat väldigt många om mitt utseende om jag är ful, asymmetrisk och så vidare. Alla jag frågat har sagt att de inte kunnat se denna asymmetri eller fulhet. Trots det ser jag det alltid i spegeln. Förstår mig inte på detta. Folk säger något men hjärnan vänder det till något helt annat? I min logiska värld så ska man väl kunna lita på sin egen hjärna? Det är ju ingen annan person i spegeln man ser direkt.

Så om jag ska gå på att folk säger att jag har ett normalt utseende eller bättre? Varför fick jag då höra skit om mitt utseende i nästan tre års tid? Jag får inte detta att gå ihop. Folk kan väl inte bara påpeka saker som inte har ens ett endaste uns av sanning. Något måste det väl ligga i alla dessa förolämpningar jag fått utstå? I vilket fall som helst har deras kommenterar fastat i min skalle och skapat ett ärr i min själ, BDD:n.

Så rent konkret. Hur ska jag hantera mina tankar om asymmetri? Om det faktiskt är så att jag har ett asymmetriskt utseende så är det bästa att jag får veta om det och acceptera det. Men varför skulle jag acceptera något som inte är sant heller? Rent rationellt får jag gå efter vad de sagt, som försökt att omvärdera mina tankar till det bättre, och lita på dem. Jag har frågat många så utförligt att jag rent logiskt vore korkad om jag skulle totalt avvisa det dom sade. Så mycket av social intelligens har jag att jag kan läsa av deras intentioner och lita på dem. Men som sagt, hjärnan visar ingen hänsyn till det rationella tydligen. I alla fall min. Hjärnan har makten och jag försöker att ifrågasätta den varje dag, men jag får inte de resultaten jag vill. Jag vill över allt annat bli kvitt från min BDD. Det är så jobbigt. Hur fasen ska man övervinna dessa tankar?

Med vänlig hälsning

 

[Malins mamma]

Hej och välkommen! 

Hur fasen ska man övervinna dessa tankar?

Det kan du göra genom att inte reagera på dom.
 
Så länge du reagerar genom att tex börja oroa dig, fundera över om tankarna är sanna, fråga folk (om och omigen) om de ser assymmetrin, bli ledsen, undvika samvaro pga tankarna, gå till spegeln och kolla, jämföra med andras utseende eller tänka på vad andra sagt osv, då ger du din hjärna meddelandet att dessa tankar om asymmetrin/utseendet är extremt viktiga. Allt som hjärnan uppfattar som viktigt kommer den att påminna dig om och det är därför tankarna dyker upp hela tiden.

Försök istället att tex bara rycka på axlarna och säga till dig själv: "Äh, det är bara den där dumma tanken igen, inget att bry sig om." Och fortsätt med det du höll på med som om ingenting hänt (för det har det inte).
Det är som du skriver att hjärnan har makten, men det är oss själva det beror på vad vi matar hjärnan med för information. Hjärnan är inte dum, den gör det vi programmerar den att göra.
 
Det räcker förstås inte att göra detta nån enstaka gång, för att övertyga hjärnan om att dessa BDD-tankar inte är något som du behöver påminnas om hela tiden så gäller det att varje gång tanken dyker upp hålla sig cool och inte låta sig dras med i ältande och andra dysfunktionella reaktioner. Så småningom kommer du att märka att tankarna på ditt utseende och kommer allt mer sällan och du kan ägna dig åt viktigare och intressantare saker i livet.