Mamma vet nu

[white_hunter]

Ikväll tog jag det stora steget. Mamma har undrat i många år nu vad det igentligen är med mig. Ikväll tjatade hon och tjatade vilket ledde till att jag skrek ut att jag varit hos psykolog och gjort tester och gjort det och det vilket allt ledde till att jag har Dysmorfofobi.

Hon blev stum och undrade sedan vad det var. Därefter printade jag ut en artikel som Natalia Minkkinen skrivit.

(fantastiskt bra artikel förresten)
http://www.chaconne.nu/se/Artiklar/2003/CM10/Besatt_av_sitt_yttre/

Mamma började fråga en massa om hur länge det pågått och hur det känns och varför och sånt. Jag svarade på dom flesta frågor.. Men kände mig så otroligt konstig efter samtalet. Jag fick ångest och kände otrolig skam av nåt skäl. Det var faktist en värre känsla än när man berättade det för psykologen..

Nu när jag är i samma rum som mamma så känner jag skam och ånger över att jag talat om min sjukdom för henne.

Är det nån som känner igen sig? Och framförallt.. kommer den här ångesten försvinna?

[Jamie]

white_hunter
hur berättade du på för sätt att du hade det?
jag kan inte berätta för mina föräldrar men sitter i något annorlunda sits än vad du gör.
dom tror att det rör sig om anorexia och social fobi, både mamma och psykologen, men det är jag väldigt tveksam om.

varför det va jobbigare att berätta för mamma än psykologen är väll just att du berätta för din mamma och inte för nån du inte känner.

vad var det för psykolog du träffade och hur tog du upp det där?

Mvh// Jimmy

[white_hunter]

Mamma har frågat så många gånger om varför jag mår så dåligt och varför jag är deprimerad. Men jag har aldrig gett henne ett rakt svar. Nu när hon frågade så orkade jag inte höra det mer, så jag sa bara rakt ut att jag har varit o träffat en psykolog.

Då frågade mamma vad psykologen sa.. och därifrån började hela samtalet..

Hmm.. jag gick till Ungdomsmottagningen och fick träffa en där. Det är många som säger att Ungdomsmottagningen skickar en vidare till BuP men så långt har inte jag kommit ännu.

Vad är det för "sits du sitter i" då?

//André

[Jamie]

tjea, min sits är väll att dom inte förstår riktigtvad jag menar på bup och fokus har lagt på mitt ätande och sånt, eftersom dom tror det rör sig om aorexia och social fobi... och dom vet inte vad Bdd är, har nämligen frågat.

sen så vet jag inte hur jag ska säga för mamma då det blivt fokus på att det är just anorexia och allt så...
vet itne heller hur jag ska säga till dom på BuP, för det känns så dumt.