Spegel,spegel.....Har nyss hittat hit,snälla läs!!

[Anonym]

Hej allihop!!

Känns jättebra att jag äntligen hittat l?te likasinnade,känner igen mig i många av er!!
Ok,nu ska jag vara ärlig o berätta hur jag funkar (vore tacksam för synpunkter osv!)

Svårt att börja..Jag är besatt av mitt utseende kan man nog säga.Måste fixa mig tills jag blir helt "perfekt"innan jag ska ut nånstans.Det är mitt ansikte och min hy jag nojjar över(har lite ojämn hy och några finnar),och detta måste täckas).Tänker Alltid på hur jag ser ut i olika ljus.Även inomhus,i olika rumsbelysningar.Kan gå runt med handspegel i alla rum och fönster i lägenheten för att se hur jag ser ut i de olika ljusen,ända tills jag hittar ett ljus där jag ser bra ut,då sminkar jag mig där.Och springer ut i dagsljuset med spegeln för att försäkra mig om att jag ser "perfekt"ut även ute.Ser jag mig i ett hemskt ljus,tex i ett omklädningsrum,så är det kört,då vill jag ju bara gömma mig.
Jag vet att jag inte är ful,men jag måste försäkra mig om det hela tiden,försäkra mig om att jag verkligen ser bra ut,och vill att alla ska tycka att jag ser bra ut.Även fast det inte borde spela någon roll vad främmande människor tycker om mitt utseende,så bryr jag mig.
På mornarna när jag är "nyfixad" och "nöjd",känns det bra,men sen kan jag tycka att jag att jag blir fulare o fulare under dagen och har svårt att göra nåt direkt efter skolan utan vill gärna hem,eller åtminstone på toan och fixa till mig.
En annan sak i ansiktet som säkert låter jättekonstigt(men det har blivit bättre)-är min Mun som jag nojjar över.Jag har tidigare tyckt att jag sett konstig ut när jag Pratar,att min mun inte är symmetrisk.Det har som sagt blivit bättre,men jag tycker fortfarande att det är jobbigt att äta offentligt,och,kyssas-känner det som att munnen har blivit ful efteråt,och måste gå på toa o sätta på foundation och lite naturell lipliner runtomkring.
-jag vet att det låter jättekonstigt,men jag börjar bli bättre där ockå.
Jag jämför mig självklart med andra,att de ser lika bra ut i alla ljus,men att jag ser helt sjuk ut i vissa ljus,att de ser bra ut efter de ätit osv.,och tror att andra studerar mitt utseende (o mina fel)hela tiden när vi pratar eller äter.
Även när jag bara är hemma och är osminkad (fast jag sminkar nästan bara hyn till vardags o böjer fransarna.),så studerar jag mitt ansikte i olika vinklar och ljus flera flera gånger om dagen,och slutar inte förrän jag tycker att jag ser ser bra ut.

Puhh..det finns nog mer att säga,men det där var grunden ialla fall!

=) / Marie

[mattias77]

Hej Marie!

Känner igen mig jätte mycket i det du säger. Känner mig alltid ofräsch ju senare det är på dagen och ju längre sen det var jag duschade och kammade mig. Men det är ju som Malins mamma säger: att man känner sig ful innebär ju inte att man faktiskt är det. Det är två helt skilda saker. Jag tycker iaf att vetskapen om att det är på det sättet underlättar mycket.

ha det bra/Mattias

[Malins mamma]

Hej Marie och välkommen hit!

Både ditt beteende och dina tankar är typiska för BDD-drabbade, men eftersom du ändå klarar av att gå i skolan och vara ute med kompisar (är det så?) så tror jag att du har en rätt så mild BDD. Om du inte redan går hos nån psykolog (el. dyl) så tycker jag du ska ta kontakt med psykvården för att få hjälp, helst någon BDD-kunnig. Jag tror det är viktigt att påbörja en KBT-behandling så fort som möjligt. Det är nog lättare att stoppa tankar och beteenden som inte har pågått alltför länge.

 

Konstig sak detta med olika ljus, olika speglar och hur ljuset faller  som så många skriver om. Det verkar som att dethär har en väldigt stor betydelse för hur ni upplever ert utseende.

Om man inte ändrar på nånting utan bara flyttar sig mellan olika rum, olika belysningar och olika speglar så ser man ju likadan ut hela tiden. Själva utseendet förändras ju inte bara för att man tittar i olika speglar.

För mej är det så att om jag ser annorlunda ut i nån spegel så vet jag att det beror på belysningen, jag upplever det inte som att mitt utseende har förändrats.

Ni BDD-drabbade vet ju också att det beror på belysningen men som ni beskriver det så verkar det som att ni tycker/tror att det är ert utseende som har förändrats, att det är spegelbilden som är ert riktiga utseende.  

Är det så eller har jag fattat fel? Jag har funderat på detta länge.
 
/Malins mamma

[Marie]

Hej malins mamma och mattias77!!

Tack så mkt för era synpunkter.

Ja det stämmer nog att jag vet att jag inte ser så hemsk ut som jag tror ibland,och ja det är ju en tröst.

Jag håller också med om att jag har den mildare Bdd:n eftersom jag faktiskt klarar av sociala situationer.

Jag har gått några gånger hos en psykolog på ung.mottagningen-KBT,men tyckte inte att det var så bra,fick inte så mkt hjälp utan det var mest att jag skulle handskas med "de dumma"tankarna på ett annat sätt när de kom,att jag bara skulle ignorera dom och leva vidare,kämpa på liksom.
Jag läste om nån som fick göra spegelövningar i olika ljus osv-det låter som något jag behöver göra!
Psykvården...(låter så hemskt,usch! ) ,men jag ska nog kontakta dom..

Det här med speglar och ljus,Malins mamma,det är svårt att förklara...Jag vet ju(tror jag..)att det beror på belysningen när jag ser ful ut,men varför ser då andra inte fula ut i den belysningen liksom..? Ja,jag vet inte riktigt..

Ha det bra !!mvh/ Marie

[fuckfejs]

hej jag är 19 år och lidit av bbd i snart 3 ½ år,
1 året var det en mildare sort, började bli rädd för att se i speglar, tills jag började få kväljningar av att se mig själv.. hela tiden har den trappats upp och blivit värre än innan..
olika ljus gör mig nervös.. glödlapmsljus, dagsljus och andra typer av ljus..
under åren har jag lärt mig att undvika dem "fula" ljusen, tex att aldrig stå under en lampa.. observerar på andra eftersom jag själv inte kan se mig själv i spegeln, upplever det som jättesvårt.. undvek speglar i 2 år helt, tills jag en dag tog tag i det, tvingade mig själv, sen ett halvår tillbaka ser jag mig i en spegel, tittar aldrig i någon annan.. är inte frisk pga. det här utan får panikångest attacker..
har knappt något socialt liv, träffar pojkvänner på kvällar så han inte kan se mig på riktigt...
när någon säger att jag är fin tänker jag "du borde se mig utan smink" eller att dem har synfel, står inte riktigt nära, eller har en förvrängd bild på vad skönhet är när dem säger att jag är det..
ibland tror jag att jag lever i en fantasi om att jag är ful, fast jag inte är det, är jag som är den som är för blind från att se mig själv?
det som utlöste en värre bdd typ, var att efter jag fyllt 17 börjat få mkt acne, än idag tampas jag med det, går till 100 olika läkare, tar 100 olika tabletter.. men acnen har satt sina spår.. täcker det mesta med smink men det duger inte..
hade jag inte hyproblemen skulle jag vara söt? börjat upptäcka annat, som att näsan är sne och ögonen har inte samma form...
jag vill bli frisk orkar inte mer!
någon som känner igen sig?
vart är alla läkare som kan hjälpa, ingen vet ju vad bdd är...