KBT-terapi vs "vanlig" samtalsterapi?

[Styrbjörn]

Behandlingen mot BDD är kognitiv beteendeterapi. "Vanlig" samtalsterapi har i många fall förvärrat BDD-patienters tillstånd och rekommenderas inte.

Citerar "Malins mamma" från en annan tråd och undrar på vilket sätt "vanlig" samtalsterapi skulle kunna förvärra en BDD-patients tillstånd? Vad gör KBT-terapin för en person med BDD som inte traditionell samtalsterapi kan?

Ni som har gått i terapi för er BDD, dela gärna med er av era erfarenheter från "vanlig" samtalsterapi respektive KBT.

Mvh

[CyanideCupcake]

"Vanlig" terapi är mer samtalsterapi; man pratar om känslor, barndomsminnen, upplevelser, etcetera. KBT-terapi (kognitiv beteendeterapi) däremot, handlar inte om sådant utan om att rationalisera tankemönster; att ifrågasätta sina tankar på ett logiskt sätt för att på så sätt slå hål på det "felaktiga" tänkande man har.

Vanlig samtalsterapi kan göra BDD-patienter värre för att den fokuserar på känslor och inte logik, och en BDD:are kan således bli värre för att deras känslor och felaktiga tankemönster inte ifrågasätts, utan tvärtom ges stort fokus, vilket kan få dem att tro att deras upplevelser och tankemönster uppenbarligen måste vara sanna eftersom man i terapin lägger så stor vikt vid dem.

[Malins mamma]

Styrbjörn, CyanideCupcake har gett dig ett helt riktigt svar på din fråga. (Jag hade inte kunnat säga det lika bra, tack CC!!  )
 
Egentligen är det ganska självklart att om man utgår ifrån att BDD-tankar och känslor (som är själva orsaken till att man mår dåligt) har en djupare mening och är betydelsefulla så kan det inte bli nåt annat resultat än att börjar må ännu sämre = BDDn förvärras/förstärks.
Det enda vettiga är förstås att ifrågasätta, undersöka och testa de tankar/uppfattningar man har, att vänja sig vid att söka andra tolkningar av olika händelser än den första som dyker upp (att händelsen berodde på ens utseende), och att träna sig på att uthärda ångesten (tills den går ner) när man inte tar till sina säkerhetsbeteenden. Även "sjukdomsutbildning" torde vara ett del av KBTn så att man blir medveten om vilka beteenden som håller BDDn vid liv och vilka beteenden som motverkar BDDn, alltså att lära sig hur sjukdomen funkar.

[Soffkudde]

Ja så var det för mig när jag testade att gå till en psykolog. Då var det fokus på mig självkänsla och då kände jag mig så illa tvungen att dra upp massor av grejer för att ge det hela ett klarare samband. Låter grötigt, men det hjälpte inte ett dugg för mig iaf.

[Gogol]

att vanlig terapi skulle skada, det kan väl stämma om det är en ovanligt dålig terapeut, men en medkännande terapeut som lyssnar på ens utsatthet det lindrar är min erfarenhet oavsett terapeutisk  inriktning.

men det är väl också klart att bara sitta och prata om sin barndom hjälper nog inte mot BDD:n.

jag är heller inte så säker på att det är helt oviktigt vad man varit med om i sitt liv. det kan ju hjälpa en att förstå sig själv i alla fall.

det är bara de snälla barnen som får BDD, skrev någon här attnågon läkare sagt. Att få ett sundare förhållande till sin aggressivitet kan nog hjälpa en del. det kan man få genom en erfaren terapeut oavsett inriktning.

[CyanideCupcake]

att vanlig terapi skulle skada, det kan väl stämma om det är en ovanligt dålig terapeut, men en medkännande terapeut som lyssnar på ens utsatthet det lindrar är min erfarenhet oavsett terapeutisk  inriktning.

Nej, det kan vara en jätteduktig terapeut, men det spelar ingen roll. Att vanlig beteendeterapi är direkt skadligt är kliniskt bevisat, och Sergej Andréeewitch som förut var överläkare på Karolinskas BDD-klinik har själv sagt detta. Att prata om den utsatthet och ensamhet man känner hjälper säkert för tillfället, men då hjälper ju terapin bara mot just det; utsattheten och ensamheten. Inte BDD:n. Utsattheten och ensamheten är ju bara symptom på BDD:n, så att de känslorna lindras botar inte själva sjukdomen. Det kan bara medicinering och KBT göra.

[Gogol]

Nej, det kan vara en jätteduktig terapeut, men det spelar ingen roll. Att vanlig beteendeterapi är direkt skadligt är kliniskt bevisat, och Sergej Andréeewitch som förut var överläkare på Karolinskas BDD-klinik har själv sagt detta. Att prata om den utsatthet och ensamhet man känner hjälper säkert för tillfället, men då hjälper ju terapin bara mot just det; utsattheten och ensamheten. Inte BDD:n. Utsattheten och ensamheten är ju bara symptom på BDD:n, så att de känslorna lindras botar inte själva sjukdomen. Det kan bara medicinering och KBT göra.

Var kan man läsa om dessa bevis på att all annan terapi är skadlig? 
KBT är ju relativt nytt, och SSRI medicinerna också. Så var alltså BDD helt omöjligt att behandla fram tills för typ 20 år sedan? Och hur kan vu vara säkra op att vi nått den vetenskapliga slutpunkten precis nu? Jag är skeptisk, men det vore förståss fantastsikt bra om det fanns en BDD-teori som var bevisad om vad som funkar och inte funkar. ge mig gärna en länk till de bevisen. jag är hursomhelst lite tveksam till dem som menar att det bara finns en väg framåt.

[Malins mamma]

Gogol,

Var kan man läsa om dessa bevis på att all annan terapi är skadlig?

Det är inte sagt att all annan terapi är skadlig. Det finns terapier som inte är skadliga men som inte hjälper mot BDD heller. Den enda terapiformen som är bevisat effektiv mot BDD är KBT. Tyvärr vet jag inte var man kan finna de dokumenterade studierna.

Den terapiform som visat sig förvärra BDD-drabbades tillstånd är den som tydligen kallas psykoanalytisk terapi. Jag klistar in ett par citat från Dr Claiborn:

"PSYCHOANALYSIS

Psychoanalysis is based on a model of how people's minds work that makes a number of assumptions that I don't find credible, and those that are testable are not well supported by research, and some are not stated in a way that allows testing. The assumption that there is some hidden problem that leads to BDD is not one that makes any sense to me, and the search for and attempt to eliminate such things is, in my opinion, likely to be quite risky. The problem in BDD and other obsessional disorders is that people respond to normal intrusive thoughts in a dysfunctional way, which includes giving the thoughts importance. It is this assumption of importance that is at the start of the problem. Psychoanalytic models start with the assumption that such thoughts are important and occur for a reason. There is good evidence that this is not true, so, spending time trying to find out why you have them risks your thinking they must be important, and leading to more problems.

While I certainly hope the therapy you are seeking will help, I have some concerns:
1)  There is no evidence that this type of psychotherapy works with BDD or related problems like OCD. Considerable experience trying it for OCD has led most experts to agree that it is not likely to be useful.
2)  If the cognitive model of BDD and related disorders is correct, then it is likely that psychoanalytic or similar therapy would actually, make you worse.
3)  Cognitive behavioral therapy has been shown to work for BDD. Given that there is a treatment which has been shown to work, it seems like a questionable decision to try an approach not known to work, before trying the one that is likely to work."


"Psychoanalytic treatment is likely to make BDD worse. Unfortunately there are many people working in mental health who do not understand BDD or how psychoanalytic treatment is likely to worsen the problem rather than to help it."

jag är hursomhelst lite tveksam till dem som menar att det bara finns en väg framåt.

Det finns de som har haft nytta och hjälp av andra terapier (EMDR, NLP, hypnos, DBT mm), vi är ju alla olika och tar till oss saker på olika sätt men som jag förstått så har det inte kunnat bevisas att någon annan terapi än KBT har kunnat bota BDD. 
 

[Jane Doe]

Har man tur och hamnar hos en duktig "vanlig samtalsterapeut" så tycker jag personligen att det är bäst. Jag hade jättetur en gång och hamnade hos en som fick mig att reflektera över att det var händelser som kanske fått mig att känna som jag gjorde, jag berättade om sådant som jag upplevde och varit med om och fick se det i nytt ljus. Att allt handlade om så mycket mer. Det är så terapi ska vara.
Men annars kanske kbt bättre då det är sällsynt med riktigt bra terapeuter.