"Skriva av sig"-tråd

[Vinge]

På senaste tiden har jag stört mig på allt nästan. Alla människor jag känner och även vad människor skriver. Känns som om jag bara vill slå ner någon eller liknande, speciellt folk som alltid tror de har rätt och vet allt.. 
 jävla människor, fan vad arg jag blir nu utan anledning..

[CyanideCupcake]

Nej, det tycker jag inte, iallafall inte just med "äcklig". Men den typen av kropp som räknas som "för smal" det är den jag vill ha. Jag var "så smal" för kanske fyra år sedan, i sjuan/åttan, och jag var nöjd över min kropp då, men det är jag verkligen inte nu. Jag vill ha den där smala kroppen.

Jag hoppas du är medveten om att den kroppen kommer att ge dig väldigt många negativa kommentarer? Jag är naturligt smal men får ändå höra både det ena och andra både från folk jag känner och folk jag aldrig träffat förut om hur jag är alldeles för smal och herreguuuuuuud. Det är inte så kul dte heller. Jag undrar om du märker att du nu, när du inte får operera din näsa, börjar flytta mer och mer fokus till din vikt? Ungefär som att "okej, kan jag inte fixa näsan får jag vä fixa nåt annat". Att du reagerar med ilska och irritation när folk påpekar din vikt jämställer jag med en alkoholists reaktion då folk säger att han/hon dricker för mycket; man intar försvarsställning och tycker att alla andra bara vill jävlas och är jobbiga och DE FATTAR INTE. Men vi förstår mer än du tror.

[grodan]

Har du plastikopererat dig? Och ja, jag VET att det kan gå fel, jag är medveten om det, och jag tar risken. Det känns verkligen värt det, då detta är något jag verkligen vill och funkar det inte, ja, då kan jag ju begå självmord, för då vet jag att jag inte kan leva ett normalt liv helt enkelt. Näsoperationen känns som min enda chans till ett normalt liv, och självklart tar jag den chansen. Jag vet att det kan gå fel men hellre att jag gjort en operation då än att inte ha gjort och fortfarande gå och drömma om det varje dag - det tjänar ju ingenting till det heller. Jag kan inte hata min näsa mer än vad jag redan gör.

[Antipod]

Nej, det tycker jag inte, iallafall inte just med "äcklig". Men den typen av kropp som räknas som "för smal" det är den jag vill ha. Jag var "så smal" för kanske fyra år sedan, i sjuan/åttan, och jag var nöjd över min kropp då, men det är jag verkligen inte nu. Jag vill ha den där smala kroppen.

Och du är uppenbarligen beredd att gå över lik för att få den också. Har inte tanken slagit dig att du kan ha vuxit sedan du var 13-14 år? Att det är en naturlig följd av puberteten? Att du faktiskt kanske inte ens kan ha den kroppen igen? Hade det varit så att du har en naturligt "för smal" kropp så hade du inte, jag upprepar INTE, behövt svälta dig för att få den. Och det är inte riktigt klokt att vilja göra det heller. För hur hade du tänkt sedan, då? När du uppnått ditt "mål"? Skulle du aldrig mera äta igen då, eller? Skulle du fortsätta leva på ett minimum av kalorier? Tror du att ditt liv skulle bli lyckligt då, när du ständigt är trött och orkelös, irriterad, ofokuserad och med huvudvärk på grund av det bristande matintaget.

Jag trodde också att mitt liv skulle bli skitbra om jag gick ner i vikt, och där satt jag sedan med ynka 34 kilo på kroppen och tyckte fortfarande att jag var äcklig. Inte tjock, det begrep jag mycket väl att jag inte var, benen stack ju ut överallt. Och tillråga på mitt fortsatta självhat hade jag ingen ork till någonting, jag kunde inte ens bära en matkasse. Jag kunde knappt tänka, så jävla slut var jag.

Nu är jag trött på den här konversationen. Jag blir så ledsen och förbannad och gud-vet-vad.
Lycka till, hördu.

[Vinge]

Lovande ord att lämna konversationen med, hon har ju uppenbarligen en ätstörning, eller början till en.

[kardborre]

Många bra svar du fått, Mirmousi. Vore bra om du läser de mer än en gång och funderar över vad som sagts och varför...

[CyanideCupcake]

Lovande ord att lämna konversationen med, hon har ju uppenbarligen en ätstörning, eller början till en.

Jag vet, vilket antagligen är anledningen till att Yvette blir så upprörd; hon har varit där och det är antagligen väldigt frustrerande att helt plötsligt vara "på andra sidan" och inte kunna hjälpa.

[Antipod]

Lovande ord att lämna konversationen med, hon har ju uppenbarligen en ätstörning, eller början till en.

Ja? Jag vet. Jag har skrivit det också, jag har vinklat och vänt och försökt nå fram, föreslagit att söka hjälp är en bättre väg, innan det går för långt. Men jag tänker inte skrika för döva öron längre. Jag kan bara hoppas att det jag, och många andra, har sagt tidigare har fastnat någonstans. Vad mer kan jag göra?

[Vinge]

Jag förväntar mig inte att du skall göra nånting..Förstår om du blir frustrerad för att du själv gått igenom ett sådant helvete, tänkte mest på att dina sista ord blev lite väl hårda och hon kanske inte kopplar att hon själv kan bli så sjuk att hon väger 34 kilo. Eftersom det inte finns i ens värld precis nu, tror jag iallafall. Blev lite luddigt detta

[disaa]

Jag har ju nu fått så många svar men jag orkar seriöst inte citera alla. Ni vet väl ändå vad jag skulle svara, typ. Eller så får jag svara imorron, jag är sjuukt trött just nu! Iaf.

Jag lyckades hitta en psykolog i Stockholm som är väldigt "inriktad" på BDD eller vad man säger. Jag tänkte att jag kanske kunde testa och mejla henne.. so I did. Jag mejlade och berättade hela min historia, och på två timmar fick jag svar om att hon vill ha mitt nummer så att hon kan ringa mig. Och vet ni..? Det känns jävligt bra. Speciellt eftersom att hon är specialist på självkänsla och sånt där. Då är det ju verkligen såå mycket bättre att prata med henne om min utseendefixering än med någon random BUP-psykolog, liksom. Hon skulle ju förstå, allt det här med besattheten av utseendet och så.

Och det känns ju extra bra eftersom jag redan berättat så mycket om min utseendefixering, då behöver jag inte skämmas för att berätta om det från första början, utan nu är det ju redan gjort.

[Antipod]

Jag har ju nu fått så många svar men jag orkar seriöst inte citera alla. Ni vet väl ändå vad jag skulle svara, typ. Eller så får jag svara imorron, jag är sjuukt trött just nu! Iaf.

Jag lyckades hitta en psykolog i Stockholm som är väldigt "inriktad" på BDD eller vad man säger. Jag tänkte att jag kanske kunde testa och mejla henne.. so I did. Jag mejlade och berättade hela min historia, och på två timmar fick jag svar om att hon vill ha mitt nummer så att hon kan ringa mig. Och vet ni..? Det känns jävligt bra. Speciellt eftersom att hon är specialist på självkänsla och sånt där. Då är det ju verkligen såå mycket bättre att prata med henne om min utseendefixering än med någon random BUP-psykolog, liksom. Hon skulle ju förstå, allt det här med besattheten av utseendet och så.

Och det känns ju extra bra eftersom jag redan berättat så mycket om min utseendefixering, då behöver jag inte skämmas för att berätta om det från första början, utan nu är det ju redan gjort.

BRA JOBBAT!

[grodan]

Verkligen, skitbra. Im proud

[kardborre]

Jag lyckades hitta en psykolog i Stockholm som är väldigt "inriktad" på BDD eller vad man säger. Jag tänkte att jag kanske kunde testa och mejla henne.. so I did. Jag mejlade och berättade hela min historia, och på två timmar fick jag svar om att hon vill ha mitt nummer så att hon kan ringa mig. Och vet ni..? Det känns jävligt bra. Speciellt eftersom att hon är specialist på självkänsla och sånt där.

Jättebra gjort av dig! Kan vara en fördel också att ta kontakt genom att skriva ner 'allting' i ett mejl... Skönt att hon kunde svara så fort.

[disaa]

Hon ringde tyvärr inte igår (väntade på det hela dagen faktiskt...) hoppas hon ringer idag!

Sjukanmälde mig nyss, skulle inte hinna fixa mig (hann inte platta håret igårkväll efter att jag tvättat håret) + har ont i halsen & är lite förkyld ändåså..

[disaa]

Hon ringde idag! =) Vi pratade ett tag och så, hon var jättetrevlig men tyvärr var jag tvungen att vara ganska tyst av mig då jag var så rädd att någon skulle höra. Iaf, vi har bokat ett "möte" så jag ska komma till deras.. ja vad säger man ? Asså det är en privat psykologi-mottagning eller vad man säger, hah. Så det är sviiiiindyrt, typ 600/gång.. men ja, jag ska iaf träffa henne en gång och se vart det leder och så , funkar det , så kanske det är värt det ? det var iaf OTROLIGT skönt att få prata av mig lite i telefon iaf = kan inte ens beskriva det! Känns såå mycket bättre och som ett enormt stort framsteg för mig!