ÅÅåh! Blir så trött på att jag aldrig kan känna eller tycka att jag ser okej ut. Alltid skall det vara nånting!
Har haft perioder då jag tränat nästan fanatiskt och under de perioderna byggde jag ju endel muskler också och ett tag var jag nöjd med min kropp. Sen började jag känna mig tjock och slutade att träna och gick ned 10kg. Jag är 165 lång och nu väger jag ca 51kg. Och nu vågar jag inte ta av mig jackan när jag är bland folk för det känns som att jag försvinner och känner mig lite för smal. Det finns liksom ingen balans!
Något som jag är någorlunda nöjd med är ansiktsdragen men jag känner mig ständigt ful. känns som att ansiktet är tjockt och då solar jag för att det inte skall se tjockt ut. Sen är jag extremt nojjig vad gäller huden och det känns som att världen går under om jag får en finne eller två.
Sen tycker jag att överläppen är för lång vilket gör att jag inte kan fungera normalt och prata med folk längre stunder utan att jag skall behöva ta på mig någon sorts social mask och göra olika saker för att folk inte skall titta på mig så mycket.
Det här med överläppen har jag stört mig på mer och mer och jag har till och med mailat några privata tandläkare och frågat om man kan göra något åt det. T.ex. göra framtänderna lite längre, osv.
Herre gud! Den här cirkeln tar aldrig slut!
Vore så härligt att bara fly bort till en annan planet där det inte finns några skönhetsideal och där allt bara kunde vara enkelt!
Känner någon igen sig? Och vad gör ni isåfall för att klara vardagen?? T.ex. möten med folk?

Jag klarar inte ens av att umgås längre stunder med folk som jag känner lite bättre!?.
Brr.. Var bara tvungen att skriva av mig lite.
//Hanniz.
