Jag blev så HIMLA GLAD när jag läste din fråga om mig!!! Mycket riktigt har jag nog inte varit här inne på väldigt länge och det känns...bra... Hur har du själv det förresten?
Jo, det går framåt för mig, jag är gravid i v 13

och kan knappt fatta att det är SANT!!
Mycket riktigt så gick jag i gruppterapi som varade 20 veckor i Karlskrona (med risk för att fullständigt förstöra min anonymitet :confused

Vi gick heltid fyra dagar i veckan, hela dagarna. Jag hade inget val, hade stupat i sjuksköterskeutb och blev bara mer och mer lessen. Då hörde jag talas om denna chansen och har inte ångrat mig en dag!!! Jag talar i termer om livet innan terapin och livet efter. Men jag har ändå svårt att släppa taget och måste nypa mig själv i armen för att fatta

Det hade aldrig gått så som det gick utan hjälp. Jag gick alldeles för länge. Nu kan jag handla utan panikattacker, jag känner mig mer avslappnad när jag träffar människor och fastän BDD:n finns där kan jag leva normalt. Jag var så ner nere så det fanns knappt något hopp om livet.
Vill INTE att folk ska känna- f*n vad hon är duktig då!! Jag vill bara förmedla att det GÅR att må bra, det går att leva, det går att leva trots att man har ärr eller vad fan som helst. När du är som sjukast i BDD:n kan man inte fatta att de tankar man har INTE stämmer.
Hoppas på en god fortsättning för både dig och mig!!!;)