Hej Rebecca!
Jag läste vad en kille på BDDCentral hade skrivit, Stoo Tresnen kallar han sig. Hans BDD-fokus har tydligen varit att han tyckte att han var så mager och oproportionerlig i kroppen och ansiktet.
Jag tyckte det var så bra så jag har försökt översätta vad han skrev, det känns som att det är lättare att förstå om det är på svenska. Såhär skriver han:
"Nånting har hänt med mig det senaste året och det har varit så otroligt så jag vet inte var jag ska börja.
Jag tror att allting började med att jag vägde mig för första gången på två år. Jag blev chockad som tusan när jag såg att jag vägde 86 kg. Det är 22 kg mer än jag trodde. Jag rusade till spegeln ? men i spegeln såg jag samma magra, beniga, underviktiga, smala och sköra pojke som jag har sett de senaste 15 åren.
Min hjärna gjorde kullerbyttor för att fundera ut hur jag kunde vara så tung när jag såg så mager ut. Jag stod framför spegeln flera timmar den dagen och försökte lista ut varför jag inte kunde se min vikt.
Så jag gick till en nära vän, som är biolog, och berättade om krisen jag hade, angående min vikt och det jag såg i spegeln. Hon skrattade och sa att hon tyckte att jag såg ut att väga 86 kg. Hon sa att min kroppstyp tekniskt var en ?endo-mesomorph?, vilket betyder att jag är ganska muskulös och har lite extra hull. Jag kunde absolut inte tro på det hon sa.
Jag gick tillbaka till spegeln och såg fortfarande Herr Mager. Sen tog jag en liten handspegel och lyckades få en vinkel där jag kunde se mig själv från sidan.
Jag började se min kropp på ett annat sätt. Efter att ha stått en lång stund framför spegeln och tittat ? och det var ingen lätt process ? började jag se min vikt. Jag började se att jag hade skuldror, att jag var helt annorlunda byggd och hade helt andra proportioner än jag trodde.
Mina tankar började sväva. Det var som i drömmen jag hade när jag var ung, om att jag gick upp i vikt och inte var så tunn.
Jag frågade min vän hur länge jag har sett ut såhär. Hon sa att jag har sett ut såhär så länge hon har känt mig, och det är två år.
När jag började se på mig själv mer positivt började andra konstiga saker hända.
Mitt ansikte ? mitt ansikte har ändrats de senaste månaderna ? på något vis ? allting har ändrat sig ? det har fått andra proportioner. Jag hade aldrig förut sett hur stor min panna är ? och det gillar jag väldigt mycket. Min näsa och mina läppar har börjat framträda (synas) också.
Jag brukade också tycka att mitt bakhuvud var alldeles för stort och att det hade en konstig form, och det kan jag inte heller se längre.
Jag kan nästan inte sluta att titta på mitt ansikte, det är så otroligt att gillar det jag ser.
Jag är rädd för att det kommer att ändra sig men det verkar inte göra det. Istället är det som att jag för varje dag kan lita mer och mer på att jag verkligen ser hur jag ser ut nu.
Jag är ingen manlig fotomodell men det bryr jag mig inte om. Jag är glad över mitt utseende.
Jag är inte nöjd med min hy än och det är där jag har mitt BDD-fokus nu. Och pga det så måste jag ännu jobba hårt med att bli fri från BDD.
Men jag ville berätta det här. Jag trodde aldrig att min hjärna förvrängde min självbild när jag tittade i spegeln, jag trodde att jag såg hur jag verkligen såg ut, ful och missbildad. Nu vet jag att det inte är så.
Jag har inte tagit några mediciner. Jag kan inte förstå vad som har orsakat att jag har fått en ny uppfattningsförmåga. Men när jag tänker efter så slutade jag på ett mycket stressigt jobb ifjol (förra året var ett BDD-helvete), jag har varit mer avslappnad och inte haft så stort ansvar och mina tankar har blivit klarare. Jag har haft tid att återhämta mig från förra året.
Vi måste verkligen var öppna för möjligheten att hjärnan kan förvränga det vi ser. Jag trodde inte på det förut, men nu har jag inget val, nu VET jag att hjärnan förvränger det vi ser."
Stoo Tresnen verkar tro att det var den minskade stressen som gjorde att han kunde se sitt utseende på ett annat sätt, det är mycket möjligt att det hade inverkan men som jag ser det så var det när han fick bevis för att han inte kunde vara så mager som han trodde, det var då som han tvingade sin hjärna att skapa en annan bild av hur han såg ut.
Detta stämmer precis överens med det som Dr C skriver, att man ska
1. lägga märke till (identifiera) vad man tänker och tror.
2. ta reda på och undersöka om det är sant.
3. ändra sina felaktiga tankar och uppfattningar till "realistiska faktabaserade tankar".
2:an innebär bla att man ska pröva om det man tror ska hända faktiskt händer. För att få reda på det räcker det inte att pröva en sak en eller två gånger, för att bli övertygad måste man göra det ofta och många gånger.
Det är det som är en del av KBT. Om du bara orkar med att göra alla KBT övningar så tror jag säkert att du kan bryta detta.
Jag vet att det kan kännas omöjligt när man mår som sämst men ge inte upp, det GÅR att bli bättre.
Hälsn. Malins mamma
