Så här håller jag min BDD på "plats"

[marieS]

Hej alla ni som vill läsa det jag har att berätta !
Jag heter Marie och har haft BDD i 40 år, jag är 47 i dag!
Jag upptäckte var jag led av för länge sedan genom ett amerikanskt tvprogram som tog upp just BDD.
Jag går i terapi sedan många år och har jobbat hårt på min sociala fobi... mycket viktigt... eftersom mycket handlar om hur andra uppfattar mina "defekter"(i mitt huvud alltså), träning träning i sociala miljöer, börja titta på andra istället för att fokusera på att andra nog tittar på mig och mina fel.
Jag har i min terapi tagit med mig bilder på mig själv som tagits
genom åren och har gråtit över den faktiskt rätt söta personen på bilderna som jag i mitt huvud låtit lida så , men just då när just den bilden eller den bilden togs så ville jag kräkas över hur jag såg ut ...men idag med flera års distans så känns det hemskt att jag som då såg ok ut,inte alls så tokig, gömde mig, aldrig ville följa med på fest,sprang när snygga killen kom och försökte stöta (stackarn han skulle bara få skämmas om han behövde få visa sig med mig) avstått så mycket pga av BDD osv osv.
Jag har mina bilder på väggen och går till dessa när min BDD-jävel ropar eller försöker kalla...peppar mig mentalt och säger: du duger som du är....se,du såg inte så tokig ut då fast du trodde det så det är nog lika idag oxå..inget monster idag heller...
Idag går jag utan smink överallt (gör mig fin när jag behöver), tar första kontakt själv och pratar obehindrat utan att bry mig vad "folk" tycker, visst tycker jag fortfarande att folk tittar ibland men nu tittar jag tillbaka istället för att gömma mig.
Men jag började med DEN SOCIALA FOBIN först och KBT:ade som attan (läskigt men nyttigt).
Ja, det här var lite av mitt sätt och jag mår bättre idag än någonsin.
Kram från Marie

[amav]

Bra att du gjort så stora framsteg!

Jag tror också att det är bra att jobba på den sociala fobin, att nästan ha det i huvudfokus. Eller kanske jobba på alla fronter samtidigt -  så har jag gjort, och det har fungerat fenomenalt.

Du lider fortfarande av BDD-relaterat dåligmående emellanåt verkar det som - stämmer det? Och, isf, vad tror du gör fel?

[marieS]

Hej amav,

Nej, jag vet att jag är ganska OK idag, men när man haft den här sjukdomen så länge så vet man nog inte vad "normalt" missnöje är...och det är nog det jag känner mina "dåliga dagar". Spegelfixeringen finns inte längre ... och att jag har mina bilder är nog mina "lyckopiller" för att inte börja lyssna på mina gamla tankar... men visst, jag är inte helt hel än ..men en bra bit på väg.
Och som du säger man jobbar med alla fronter, och det går framåt med stormsteg/ Marie

[marieS]

Hej igen...

Jag kanske ska klargöra lite mer hur min BDD "såg ut"...och vad det är som jag jobbat bort.

Min största defekt var näsan, och den sitter mitt i ansiktet, går inte att gömma om man inte vill hålla på som Mr Jackson.
Sedan var det håret , min hy och resten av kroppen.

Näsan: jag har gjort allt tänkbart för att försöka "forma", jag har gipsat näsan hemma och gått med gips en hel semester i tron att den skulle ändra form då, stått i timmar och sminkat med allt möjligt för att se om det gick och sminka bort den. Jag gick så långt att jag stått med en skapell och tänkte faktiskt kapa av en bit men blev hejdad i sista stund. Jag har mätt mina vänners näsa med måttband för att jämnföra storlek med min,( att jag har mina vänner kvar är ett under) m.m

Mitt hår: Jag har gått upp i ottan för att få till håret innan jobb, tvättat om och om ,stylat och fixat..aldrig nöjd och håret blev torrare och torrare . av för mycket tvättande, risigare.
Jag har klippt det jättekort, men stod där ändå med samma beteende. har t.o.m rakat av för att kunna sova lite längre på morgonen. trodde jag ,men la då istället de timmarna på makeup och näsa.
Och hy, har provat allt..(eftersom jag egentligen inte har problem mer än det "normala" en finne då och en pormask då) så förstörde jag min hy mer än fixade till, för den fick aldrig vara ifred, så det blev bara värre. (Bara vanligt vatten är det bästa ,i magen och på ansiktet,sen sköter kroppen resten + bra och näringrik mat)

När jag skulle ut med mina vänner slutade det ofta med att jag inte följde med eller att jag stod gömd i ett hörn för jag ville inte visa mig.

Foton var bara en enda stor näsa..det var det enda jag såg på bilden, det spelade ingen roll från vilken vinkel fotot togs ..jag såg bara en stor näsa..det är därför min bilder är viktiga för när åren går och man tittar bakåt så ser man inte samma sak som man såg då...lära sig tänka om, att näsan idag ser likadan ut som på de gamla bilderna.
..ja det var bara lite av mina nojjor i huvudet som jag jobbat med /Marie

[delfin]

MarieS: jag har oxå köpt gips till min näsa. jag ska göra en avgjutning av mitt ansikte och göra en exakt modell av min näsa, och sen ska jag göra små lerfigurer av alternativa näsor och ta med till min kirurg. haha! det låter ju sick. skönt att se att det finns fler som lider av samma sjuka beteende.

och innan min op så tyckte jag att min näsa var jätte stor, och sen opererade jag den mindre och nu tycker jag att den är alldeles för liten och platt ocn nu vill jag operera tillbaks den, men jag har lixom inget brosk kvar.

så operera dig inte, det löser faktiskt inga problem om man har bdd.

[amav]

Delfin:
Du är ute och cyklar. MarieS agerar inte längre efter de känsloimpulser hon har, och hon har brytt sig om att kolla huruvida hennes tankar är korrekta.


MarieS:
Bra jävla jobbat! När jag läste ditt senaste inlägg tycker iaf jag att det står helt klart att du är ungefär så bra man kan vara samtidigt som man fortfarande är en levande människa.

Du verkar ha koll på hur man går tillväga med saker.

Verkligen kul att läsa av någon som faktiskt brytt sig om att bli bättre!    


/Amav