Trött på skiten

[Bamse]

[Borttaget på begäran]

[Kamilla.S]

Hej! Blir så ledsen å höra att det är så många mer som lider av det här än jag. Jag trode att jag var ensam förrens jag ens fick klart för mig och upptäckte vad BDD ens är. Det var inte förrens jag sökte för deppression jag insåg att jag var tvungen att berätta om mina "säkerhetsbeteenden" och då jag har märkt att alla symtom börgar bli alltmer allvarligare.
Jag tror alla här inne måste stötta varandra, för det är bara vi som någonsin kommer kunna ens förstå hur vi mår och vilken fruktansvärd kamp varje dag är!

Min historia med BDD är lång men att ha levt med den i 17 år kan jag inte ens förreställa mig hur det måste vara. Vi ska ta oss igenom det här! Vi måste ha den inställningen annars går det inte, även om jag egentligen bara vill lägga mig ner och dö näs som hellst. Men stöttar vi varandra här inne så fixar vi det!

[Kamilla.S]

Så klart det aldrig är för sent! Jag vill hellst bara sitta inne jämt men jag har ingen, absolut ingen å prata med längre, och då vill jag säga att jag bor med mina föräldrar igen men dem är heeelt okontaktbara och osociala så undra på om de är kämpigt för mig att inte få nått stöd. Men oavsett detta och oavsett om min diagnos för BDD är relativ ny, och oavsett om jag hatar å se på mig själv och hatar att jag spenderar minst hälften av min vakna tid på ett dygn att stå framför spegeln så har jag ändå viljan att bli frisk, och det vill vi alla här inne, annars hade vi inte ens sökt oss till den här sidan, är det inte så? Vi söker bekräftelse på att vi inte är ensama, och det känns ursäkta men jävligt bra å inte va det!

Ta hand om dig!

[Kamilla.S]

jo visst är vi olika...
Hur mycket stöd har du av din pojkvän och din familj?
Även om inte dem förstår så försök övertyga dem om så mycket information om BDD som finns. Be dem att läsa, det är det enda sätter för att få dem att få någon som helst förståelse hur man egentligen känner sig.
Jag har haft BDD sen jag var 16, sen dess har jag levt med alla symtom omedvetande att jag varit sjuk. Alla "säkerhetsbeteénden" har jag istället försökt och dölja för alla. Jag vet att jag har behövt hjälp med dem och vetat att mitt beteende inte är normalt men det var inte förrens jag sökte för depression för några veckor sedan då ja ens fick information vad BDD egentligen är.
Själv gjorde jag en bröstförminskning för ett halvår sen, en operation jag själv alltid velat göra då ja tyckt att jag har fått för mycket uppmärksamhet för mina bröst. Oavsett om jag har fått höra raka motsatsen, att dem är perfekta, så har jag sett dem helt annorlunda. Operationen gick bra men jag är fortfarande inte nöjd!
Varje dag är en stor kamp och jag brottas dagligen med beteenden jag inte kan styra över.
Nu börjar den stora kampen att övertyga läkarna och psykologen jag ska till idag att jag verkligen behöver hjälp! Önska mig lycka till!

Ett tips med spegeln, jag har vänt dem flesta, man blir ganska chockad över när man har glömt av det, men känns ändå skönt att slippa se en själv.

Vad har du sökt för hjälp? Ge inte uupp!

 

[nikey]

Nu börjar den stora kampen att övertyga läkarna och psykologen jag ska till idag att jag verkligen behöver hjälp! Önska mig lycka till!

STORT lycka till!