Om man vet att en förbättring av utseendet hade minskat lidandet radikalt

[SpegelSpegel]

Har inte varit så aktiv här på ett tag, det beror på ett antal olika saker, t ex att jag fått en pojkvän, att jag jobbat en del plus att jag ätit Fontex ett tag och upplevt att jag mått avsevärt bättre, bdd-tankarna och ångesten har under den här perioden varit ganska undanträngda. Det kanske låter konstigt, men när jag har bra perioder blir jag nästan rädd för att gå in här och läsa eftersom jag blir påmind om de negativa tankegångarna och oroar mig för att få återfall.

I alla fall, nu till saken. De skäl jag ovan angett till att jag mått bättre är väl sanna till viss del. Jag trodde faktiskt att det var Fontex som hjälpte mig, och att jag genom att komma ut bland folk och känna mig omtyckt av och trygg med ngn hade lyckats tränga undan BDD. Och jag är övertygad om att de här faktorerna har bidragit. Men vad jag inte velat tänka på är att min hy under den här perioden varit helt okej. Absolut inte fin, men jag är inte perfektionist på ngt sätt. Och idag är den kass igen, och oron och ångesten sitter där den alltid suttit.

Alltså, okej hy= drägligt, normalt liv, fritt från misär och ångest.
Det är så sorgligt, och så otroligt svårt för mig att börja jobba med det psykiska när jag vet att förbättringarna av utseendet gör mig i princip ångestfri och dessutom förbättrar mitt liv på så sätt att folk behandlar mig bättre. Det är verkligen så. T ex har jag upplevt att främmande människor ler mot mig på gatan, att jag fått mkt bättre service i affärer osv. Det är vidrigt. Och nu är jag tillbaks på ruta ett.

Jag vet att det är att gå bdd:n till mötes, men om det verkligen,verkligen hjälper? Om det skulle ta åratal att genom terapi ändra tankegångarna, är det inte bättre att ta itu med problemen på kosmetisk väg om det minskar lidandet  så mkt som jag upplever att det gör? Kan ju tillägga att ingen skulle komma på tanken att kalla min fulhet inbillad, jag tycker inte att jag ser bra ut över lag och det kan jag acceptera. Men när min hud är dålig ser jag inte klok ut, folk glor och behandlar mig illa.

[Anonym]

proppa sig full med en massa psykofarmaka år ut och år in och lägga en massa tid, pengar och energi på terapi som KANSKE hjälper i den mån att man lär sig kunna acceptera sin defekter och skavanker och därefter (när det gått så lång tid att man nått medelåldern) leva ett någorlunda "normalt" liv men utan riktig lycka (eftersom det är en sak att acceptera och en annan att vara tillfreds med sitt utseende)

eller

Få defekten (i mitt och mångas fall: huden) åtgärdad och kunna leva ett liv med lycka och frihet utan att behöva ens ägna en tanke eller kämpa emot destruktiva tankar gällande utseendet. Tyvärr är det inte så lätt när det gäller huden (går inte att bota hudsjukdomar bara lindra)

Huden är det ABSLOLUT enda som jag hakar/hakat upp mej på gällande mitt yttre, för det är verkligen så att jag har problem inte bara ett hudproblem utan flera... acne, allergiutslag, eksem osv...allt detta blossade upp samtidigt för ca ett år sedan då jag fyllt 20... det är så jobbigt på så många olika sätt men mest är det för astt det är så missprydande och att jag dessutom inte kan behandla det ena utan att det i sin tur försämrar det andra. Känner mej onormal och ful även fast jag har ett vackert grundutseende (som jag är nöjd med) handlar inte om att se perfekt ut (som många verkar tro) utan det handlar om att vilja se normal ut och inte ha iögonfallande malplacerande saker i ansiktet som får folk att börja grubbla... jag vill kunna se mej själv i spegeln utan att det svartnar för ögonen, jag vill kunna göra saker UTAN att behöva stänga av alla känslor och inte hela tiden behöva försöka kämpa med att acceptera mej själv som ful eller mindre attraktiv.. visst jag vet att jag har en förmåga att uppförstora mina problem men samtidigt är jag inte psykotisk och jag ser inte saker som inte finns
därför tycker jag att dessa "BDD experter" tenderar att se på saken ganska svart vitt vilket jag tycker gör det svårare att ta till sig det dom säger... önskar att det fanns en enkel lösning på detta elände ...

[vinterglas]

SpegelSpegel

Hej på dig, kul att höra från dig igen. Eller ja, det är ju inte bra att du mår så dåligt att du behöver vända dig hit, men du förstår vad jag menar

Pojkvännen, är det killen som du skrev om förut och oroade dig så mycket för? Grattis i alla fall

Jag tror på att man ska försöka på kosmetisk väg. I alla fall i vissa fall.
Fy fan vad jag önskar att jag kunde göra något radikalt åt min hy, den är förkastlig. Extra hemsk just nu, vill bara, dö?

Förresten, är det någon här som testat produkter med tea tree olja i? Förbättrar de acnehud eller är det bara bullshit?

[remedy]

Jag har hört att mary kay har bra produkter o så, Men antar att det inte heller funkar på alla. Min syster använder det iaf och hon upplevder det som bra! Ngn kanske får nytta av det iaf..

[Malins mamma]

SpegelMalin och anonym,

Jag vet att det är att gå bdd:n till mötes, men om det verkligen,verkligen hjälper? Om det skulle ta åratal att genom terapi ändra tankegångarna, är det inte bättre att ta itu med problemen på kosmetisk väg om det minskar lidandet så mkt som jag upplever att det gör?

därför tycker jag att dessa "BDD experter" tenderar att se på saken ganska svart vitt vilket jag tycker gör det svårare att ta till sig det dom säger...

Jag är verkligen ingen "expert" på BDD och just i denna frågan så är det faktiskt ni (och alla andra som försöker bota BDD:n genom att förbättra nåt i utseendet) som är experter.
 
Jag har säkert läst ett tusental inlägg av BDD-drabbade som har berättat om olika åtgärder dom vidtagit för att "förbättra" det som de ser som en defekt. I en del fall har det inte hjälpt alls och i en del fall har det faktiskt hjälpt, men bara för ett litet tag.
Det är där problemet ligger, en förbättring av utseendet håller aldrig BDD:n borta nån längre tid.
(Det absolut vanligaste BDD-drabbade skriver är att de har prövat allt och inget har hjälpt).

Mitt svar blir en motfråga, och det är inte illa ment:
Som jag förstår det så är det just åtgärder för att förbättra utseendet (hyn) som ni har försökt bota BDD:n med hittills. Hur har det funkat??
Om det inte har funkat hittills, hur många år till tror ni det tar innan ni hittar den perfekta krämen/salvan/medicinen som hjälper er att ha "okej" hy hela tiden?
Är det möjligt att jämt ha "okej" hy? Finns det någon som har det?

Tyvärr så tror jag inte att lösningen är så enkel, hur mycket jag än önskade att den vore det.

Mvh Malins mamma

[twinkle]

Åh, Spegelspegel (Malin) jag känner verkligen med dig! Jag har nämligen varit i precis samma sits som dig... Åt Fontex och kände faktiskt att livet ljusnade, visst det var inte vitt, men grått. I alla fall inte svart. En klar förbättring. Men precis som du, så har jag insett nu att det kan ha varit för att min hy var inne i en "bra period". BDD:n kom dock tillbaka med en enorm kraft när min hy försämrades igen... Usch, det är ett helvete.

Tycker precis som jojoplaneten (jojoplaneten) att det är kul att höra från dig igen!

Och jag håller med Malins mamma, för det är precis som hon säger. Ångesten försvinner för ett tag, men den kan komma tillbaka när man minst anar det. Ett tryggt inre kommer man nog längre på än ett snyggt yttre. Haha, där fick jag allt med ett litet rim också!

[Synthesized]

Jag vill inte verka oförstående och lättsinnig (för jag vet precis hur det där känns), men om jag försöker se detta ur en frisk synvinkel; skulle det inte kunna vara så att hyn blev "bättre" därför att du tidigare överdrivit/inbillat dig "defekten" och att medicinen helt enkelt hjälpte dig att kunna fokusera på helheten och att du därmed såg ditt utseende på ett mer objektivt/sanningsenligt sätt? Förklaringen till att du sedan återigen upplever att din hy är dålig kan väl både bero på att man helt enkelt får bakslag ibland, speciellt i början av behandlingen, det gäller liksom att "lära" sig leva normalt. Och det är möjligt att din hy har försämrats något (för precis som Malins mamma sa så är det ingen som alltid har bra hy) och att det på något sätt fiskade fram bdd:n så att du igen började fokusera och förstora upp det (vi BDD:are tenderar ju att vara extremt observanta vad gäller minsta lilla förändring i våra utseenden).

Ursäkta om det är svamligt och rörigt skrivet, men jag får skylla på att jag är ganska trött.

[Malins mamma]

Synthesized,
nä det var inte rörigt skrivet, jag håller med dig och hade tänkt skriva om samma sak, men jag hade inte tillräckligt med tid då. När man mår bättre av någon orsak tolkar hjärnan det ögonen ser på ett "snällare" sätt än när man mår sämre.

SpegelMalin, jag tror nog att chansen att bli fortare frisk är MYCKET större med att ändra tankegångarna än med att få en bra hy.

Några av de starkaste/viktigaste uppfattningarna du har som du borde undersöka noga är det som du skrev i inlägget överst:

1. Att den bild du ser av dig själv är densamma som andra människor ser.

2. Att du blir bättre bemött, får bättre service och att folk ler åt dig på gatan när din hy är bra.

3. Att folk glor på dig och behandlar dig illa när din hy är sämre.

4. Att du skulle kunna leva ett "normalt liv" om din hy var bra.

Antagligen tror du att de här uppfattningarna är riktiga?
Varför tror du det?
Troligen för att du tycker dig få bevis för det hela tiden. Som du skrev så är du ångestfri, får ett bättre bemötande och känner dig normal när din hy är bättre.

Det är bara det att du lider av BDD och det innebär att dina bevis inte är tillförlitliga.
Varför skulle de inte vara det?
Nej, det är inga tillförlitliga bevis, därför att:

Pga BDD:n ser du ditt utseende genom ett "BDD-filter". Det innebär att den bild dina ögon ser av ditt utseende är tolkad genom en hjärna som är programmerad med felaktig information.

Pga BDD:n tolkar du andra människors beteende (miner, gester och ord) som att de är mer fientliga mot dig när, enligt din uppfattning, din hy är sämre och som vänligare när din hy är bättre.

Jag tror att en bra början skulle vara det som Anna rekommenderar, nämligen att tänka: "Tänk om....?"

*  Tänk om inte andra ser mitt utseende på samma vis som jag gör. Tänk om folk har olika tycke och smak.

*  Tänk om folks vänlighet beror på nåt annat än mitt utseende. Tex att jag är mera öppen och glad när jag själv tycker att min hy är bra.

Att ändra sina tankegångar behöver inte vara så invecklat. Och nu när du är "ute i samhället" har du alla chanser att verkligen träna på att tänka efter hur du tolkar olika saker.

Tex, när du får bra eller dålig service. Slutsatsen du har dragit hittills är att det bemötande du får beror på hur din hy ser ut just då.
Det du kan göra är att fråga dig om det möjligen kan finnas några andra alternativ till hur folk beter sig.
Kan det bero på hur du själv uppträder?
Kan det bero på personalens personlighet, som den är mot alla personer?
Kan det bero på personalens humör och sinnesstämning just då?
 Glor du själv på folk med dålig hud och behandlar dom illa?
Är du bara trevlig mot folk som ser bra ut?

Kan ju tillägga att ingen skulle komma på tanken att kalla min fulhet inbillad,

Jo, jag (och säkerligen många med mig). Jag kunde inte se nånting som skulle vara fult i ditt utseende på bilden du hade lagt in. Tvärtom så har du i mitt tycke ett mycket vackert utseende.

Mvh Malins mamma

[Peter_20]

Hm, jag tror inte att man kan bota BDD genom att "se perfekt" ut.
Jag tycker egentligen inte att jag är ful eller ens oattraktiv, men jag har likväl en tendens att falla i de där destruktiva tankebanorna hela tiden: "damn, jag är inte tillräckligt snygg!"
Sen håller jag på och fixar med mig själv ett ganska bra tag tills jag tycker att jag har uppnått total perfektion, då jag tycker att jag är supersöt och så vidare, men det hjälper inte någon längre tid; förr eller senare kommer en sån där dag då jag känner mig ful - såna dagar har ju alla - och de dagarna sänker änyo mitt självförtroende i botten.
Sen är jag tillbaka på ruta ett igen.

Jag tror inte att det spelar någon roll hur snygg man lyckas göra sig, för man blir aldrig nöjd; och det är det som är problemet med BDD.

[Malins mamma]

Peter, jättebra slutsats!!!!  

Jag tror inte att det spelar någon roll hur snygg man lyckas göra sig, för man blir aldrig nöjd; och det är det som är problemet med BDD.

Det är just så det är. Till råga på allt så FÖRVÄRRAR dessutom de ansträngningar man gör för att få ett bättre utseende BDD:n.
 
Dr C:
"Desto mer tid, energi och pengar du lägger på ditt utseende, desto värre blir BDD:n."

Mvh Malins mamma