Hur ska jag få henne att förstå ?

[Anonym]

Min 12-åriga dotter har troligtvis BBD, själv anser hon att hon är fulast i världen.Hur ska jag få henne att inse att det är en sjukdom ?

[Fridas mamma]

Jag såg att jag hade skrivit fel, menar förstås BDD.
Hon vägrar att gå ut och har inte varit i skolan på över en månad , det enda som hon tror kan göra henne glad igen är att göra en skönhetsoperation eftersom hon tycker att hon är så ful- vilket hon absolut inte är.Hon står jämt framför spegeln och förbättrar sin make-up.Hon har kontakt med BUP som hitintills inte lett till någon förbättring.Har någon något råd hur jag ska få henne att föstå vad det handlar om-  en sjukdom inte en utseendedefekt.

[Anonym]

Hej Fridas mamma.
Jag är 16, snart 17 o lider av BDD. Jag vet att det är en jätte jobbig sjukdom. Jag var också tvungen att sluta i skolan för att jag haft en sådan hög frånvaro. Men jag o min mamma har förklarat för skolans personal varför, att jag har en sjukdom som kallas BDD och vad den innebär. Nu får jag ett enormt stöd från alla håll. Går nu på BUP där dom inte kände till BDD, men genom att min mamma tog med några tidnigsartiklar här från internet om Malin som har BDD..började dom förstå. Jag har påbörjat kognetiv beteende-terapi nu.
Det är svårt att veta att man är sjuk om man inte har någon sjukdomsinsikt. Säg till din dotter att det är inget att skämmas för.
Kanske att du låter henne läsa på den här sidan under "LÄNKAR". Där ser man ju bilder på några personer som lider av BDD som man inte ser har något fel i utseendet nånstans. Men ändå inbillar dom sig att dom har det. Försök få henne att förstå att det är BDD:n som gör att hon känner sig ful, att hon ser helt fel i spegeln. Låt henne också läsa om folk som har denna sjukdomen och fråga henne om hon känner igen sig..För en människa som tycker att han/hon är ful står inte framför spegeln i flera timmar och det påverkar inte han/hennes liv (skola,fritid m.m) så mycket som för en som har BDD. En vanlig person som tycker sig vara ful går ändå till skolan och tänker inte på utseendet så mycket.
Det är nog viktigt att ni går hos någon psykolog/kurator som din dotter trivs och litar på så att hon kan få rätt hjälp. Tryck ut lite information om BDD och ge till den ni får hjälp av så blir det lättare att förstå. Din dotter är ju väldigt ung så ju snabbare hon får hjälp desto lättare blir det för henne att bli frisk. Jag hoppas att det kommer bli bättre!!!
Mvh Rebecca

[Fridas mamma]

Tack för goda råd Rebecca !

Jag har redan gett BUP information om BDD och hon ska småningom få kognitiv behandling och ett samarbetsmöte med skolan ska ordnas men jag förstår inte hur jag ska få henne att gå till skolan när hon vägrar att gå ut för att hon är så ful, har Du några tips om det också ?

[Rebeccas mamma]

Hej Fridas mamma,är ledsen för er skull. Tyvärr har jag inga tips hur du ska få Frida att gå till skolan. I Rebeccas fall var det så att hon egentligen ville gå till skolan men det slutade oftast med att hon inte klarade av det efter fyra timmars sminkande och ångest.
Kan du berätta lite mer om din dotter? Vet ni alla omständigheter kring hennes kompisar och skola? Rebecca var otroligt utåtriktad och nog väldigt populär när hon för två år sedan började utveckla bdd. Hela hennes identitet blev nog hennes utseende, något som hon inte orkade leva upp till eller mådde bra av. Försök att få din dotter att göra något hon tycker är roligt, tycker om hur svårt det än är. Har du någon möjlighet att bryta hennes sminkande och tid framför spegeln? Hon lär inte bli gladare av det meddetsamma men risken är att det accelererar annars vilket kommer göra att hon mår ännu sämre. Läser din dotter mycket skönhetsrelaterade tidningar? Har du berättat för henne att bilderna retuscheras innan de publiceras? Vi vet av egen erfarenhet att BUPs "kvarnar mal långsamt" men ge dom chansen, det är viktigt att ni får hjälp. Sköt om er.

[Fridas mamma]

Hej Rebeccas mamma !

det jag tycker är lite konstigt med BUP är att de inte vet så mycket om BDD, det borde ju vara fler tonåringar som drabbas  med den utseendefixering som råder.Ja jag har pratat om att bilderna är retuscherade men det hjälper föga när hela hennes liv kretsar runt hennes fulhet.Det är så svårt att bemöta och hon blir bara arg när man försöker förklara att det handlar om en sjukdom.
Frida har också varit utåtriktad och omtyckt bland sina kamrater.Hon har inte haft någon riktig bästis i klassen men har aldrig varit ensam.När hon började 6:an splittrades klassen och de bytte skola, då klarade Frida inte att gå till nya skoaln, hon fick magkatarr och var hemma första veckan, men då handlade det inte om utseendet, inte vad hon sa i varje fall.När hon väl börjat i skolan gick det ganska bra förutom att hon vägrade äta lunch och ville inte delta i gymnastiken.Men då förstod vi inte att det handlade om en kroppsfixering.Hon trivdes i sin nya klass men fick ingen bästis.Läget blev akut under julhelgen då hon slutade äta och började mer och mer prata om att hon var så tjock och ful. Vi fick en snabb tid på BUP redan i början av januari och hon har varit där för bedömning ca 9 gånger.Först igår , efter att Frida gjort tester trodde de att Frida hade en depression men jag och min sambo tyckte inte att det stämde utan frågade om det inte kunde vara BDD som vi läst en hel del om.På BUP hade man inte sett detta tillstånd !! förut men även de hade funderat i de banorna.Så är läget just nu och jag ska göra allt jag kan för att hjälpa min dotter att komma ur detta jobbiga tillstånd.Så jag behöver verkligen alla goda råd som jag kan få av er som kan lie mer och har egen erfarenhet.

[Rebeccas mamma]

Hej Fridas mamma, jag vet hur det känns man vill bara skrika hjälp oss, jag gör allt för min dotter. Upplever precis som du ,det finns inte kunskap om bdd, tror att det är på den nivån som anorexia-behandlingen var för tjugofem år sedan, fullt  med anorektiker och ingen visste vad man skulle göra. Vi bor vid Sveriges näst största stad och har här skickats runt lite över allt, samtal,samtal...
Nu har Rebecca dock fått en psykolog som hon tycker bra om, hon är ingen expert på bdd men har nu bett Rebecca att ta med The bdd workbok som Malins mamma översatt mycket ur på detta forumet. Boken är mycket konkret och jag hoppas att det är rätt väg att gå, att jobba ur den boken ihop med en psykolog.
Hur ställer sig din dotter till besöken på BUP?
Även i Rebeccas fall började det med kroppsfixering, hon tyckte att hon var tjock, åt dåligt och vi trodde att hon höll på att utveckla anorexi. Sen gick det över till andra grejer hon också var missnöjd med. Även Rebecca var arg i början när vi pratade om att hon kunde ha bdd. Tror du att det skulle hjälpa om din dotter fick direkt kontakt med Rebecca?

[Malins mamma]

Hej Fridas mamma!
Välkommen hit till forumet!

Jag håller med om vad Rebecca och hennes mamma skrev. (Bra förklarat, Rebecca!)

Det kan nog stämma som testet visade att Frida lider av depression. Men den är säkerligen orsakad av BDDn. Det är väldigt vanligt att BDD-drabbade får depression OCKSÅ.
 
Din fråga om hur du ska få henne att förstå att hon har en sjukdom och inte en utseende-defekt kan verka enkel men det är nog ett av de största problemen vid BDD.

För föräldrar och omgivningen känns det som att om man får den drabbade att inse att det är en sjukdom hon har och man talar om att det inte är något fel på utseendet så borde hon förstå att hon kan gå till skolan utan att behöva bekymra sig för hur hon ser ut.

För den drabbade är det inte så enkelt. Det hon ser i spegeln är så verkligt och BDD-tankarna är så starka så det blir omöjligt att kunna tro på vad andra säger. Även sen man har fått sjukdomsinsikt och VET att man ser fel och VET att BDD-tankarna har fel så är det mycket svårt att bortse från de starka känslorna man har om att man är ful.
 
Att få sjukdomsinsikt betyder alltså inte att man blir frisk men om man har sjukdomsinsikt så inser man att man behöver psykologisk hjälp och att skönhetsoperationer eller andra åtgärder för att ändra utseendet inte är någon lösning.
Det bästa sättet att få sjukdomsinsikt är att komma underfund med det själv genom att läsa om andra BDD-drabbades tankar och beteenden, som Rebecca skrev.
   
Om du inte redan har läst det så läs gärna under rubriken *Att identifiera BDD-tankar* (på sidan 2 nu). Där har jag skrivit lite om hur BDDn fungerar för den drabbade.

Jag har tyvärr inga tips heller att ge för hur du ska få Frida att gå till skolan. Så länge hon har BDD är det nog svårt. Det viktigaste nu är att hon får hjälp att bli av med BDDn och depressionen.
 
Du tänker kanske på att hon har skolplikt och måste gå i skolan. Eftersom BDD är en mycket handikappande sjukdom så tycker jag att det borde betraktas som andra sjukdomar, skolan borde ju ha nån plan för hur man ska göra.
När Malin gick i högstadiet visste vi inte att det var en sjukdom och hennes BDD var inte så svår då än. Hon lyckades komma iväg till skolan ganska ofta men annars fick vi hanka oss fram med att skylla på andra saker, huvudvärk ont i magen och sånt, eller så blev frånvaron registrerad som skolk. Bara den biten var ju också jobbig förutom själva BDDn. Så ska ni inte behöva ha det nu när ni vet att Frida har en sjukdom.

Ang. BUP och även andra läkare och psykologer så blir man ju förtvivlad när man märker hur liten (ingen) kunskap de har om BDD.

Hoppas ni kan få den hjälp ni behöver!

Hälsningar Malins mamma

[Fridas mamma]

Hej alla som skrivit svar !
Jag är jätteglad över ert engagemang och jag ska jobba vidare för att få Frida att förstå att det handlar om en sjukdom men det lär bli svårt.Kanske skulle en direktkontakt med Rebecka kanske vara bra men inte just nu.Jag är också tveksam till skolåtergång.Vi har ett planerat möte efter påsklovet med BUP och skolan så jag ska ta med er synpunkter till detta.
Det känns väldigt bra att det här forumet finns eftersom kunskapen är så låg om BDD och eftersom det känns skönt att kunna få stöd från andra drabbade.Det är slitsamt att vakta sitt barn dygnet runt och inte veta hur länge detta ska pågå.Som tur är har Frida andra släktingar som är här hemma vissa dagar så jag kan gå till jobbet.