Orkar inte mer. Blir jag någonsin frisk?

[Anonym]

Hej!
Jag är en tjej på 17 år som har haft BDD i ca två år. Och det senaste året har det bara blivit värre. Jag har hoppat av skolan ny pga. av att jag inte kommer iväg till skolan. Jag vill inte visa mig där och så fort jag kommer dit får jag ångest. På dagarna gör jag inte speciellt mkt. Umgås med min pojkvän några gånger i veckan, annars gör jag ingenting. Mina kompisar ha jag nästan helt och hållet tappat kontakten med. Så den mesta tiden sover jag på dagarna och är jätte ledsen. Jag vill kunna leva ett normalt liv igen. Jag vill kunna gå på stan utan att göra mig i ordning i timmar. När jag gick i skolan kunde jag göra mig i ordning i 9 timmar, och få ångest flera gånger på raden, utan att ändå komma iväg till skolan i slutändan. Nu orkar jag inte längre. Jag orkar inte göra mig i ordning och jag orkar inte kolla mig i spegeln. Men när jag gör det drabbas jag av ångest och får kallsvettningar.

Jag vill veta om det är någon här som har blivit bättre och kunnat hantera sin sjukdom och på så sätt fått ett normalt liv igen? Jag orkar inte mer, och tanken på självmord kommer varje gång jag mår dåligt. Har haft självmordstankar i snart ett år och dom kommer flera gånger i veckan. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag mår inte bra! Jag måste få bli frisk.. Detta är inget liv.. Det är ett sorgligt substitut. Snälla, hjälp mig..

p.s, jag äter både medecin och har gjort det i snart två år. går även hos en psykolog.

[Malin]

Hej och välkommen till forumet!

Jag vet alltför väl hur nattsvart allting kan verka, men det är fullt möjligt att bli bättre. Under åren har jag pratat med/läst om många bddare som tillfrisknat eller åtminstone blivit avsevärt bättre, och det gäller inte bara dom som har en lättare form av bdd. Även drabbade som varit låångt nere i bdd-träsket och sett sig själva som hopplösa fall har lyckats. Så det finns definitivt hopp även om det ofta inte känns så (man har ju en tendens att tro att tillfrisknande är något som bara händer andra och att man själv är ett hopplöst fall ).

Jag själv sitter tyvärr fortfarande kvar i träsket men har ändå gjort vissa framsteg. Något som jag tycker har hjälpt är att medvetet försöka flytta fokuset från utseendet genom att byta ut automatiska bdd-tankar (både "positiva" och negativa) mot andra tankar. Tex: "Den här personen gillar mig bara för att jag har lyckats ganska bra med min sminkning idag" --> "Den här personen gillar mig för att jag har rolig humor" eller "Den där personen var otrevlig mot mig för att jag ser ful ut" --> "Den där personen var otrevlig för att han/hon kanske har en dålig dag eller tycker jag verkar divig".

Jag tror det är minst lika viktigt att eliminera de "positiva" tankarna som de negativa eftersom de oftast uppmuntrar till ett bdd-beteende som man vill bli av med. Att ändra de här tankarna kan ta ett tag, men om man är ihärdig ger det förr eller senare resultat. Jag tycker mig iaf ha lyckats ändra det här till viss del

Vad är det för medicin du äter och vilken typ av terapi får du av din psykolog?

Mvh
Malin Sundqvist

Ps. Registrera dig gärna så det blir lättare för oss att hålla reda på vem som är vem, det kan vara lite svårt att hålla koll när det är flera anonyma som skriver på sidan. Man kan vara helt anonym som registrerad också om man väljer ett anonymt användarnamn och väljer att e-mailadressen inte ska synas. Som registrerad och inloggad kan man redigera sina meddelanden i efterhand, få tillgång till det privata forumet och har tillgång till en översikt över inläggen man har gjort bland annat, så det finns flera fördelar

[Anonym]

Hejhej!
Tack för svaret Malin. Sitter jusst nu och läser om dig i en gammal tidning, håller på och skriver en uppsats om sjukdomen till skolan. Haha, det enda som jag vet ngt om. Förs så vill jag bara säga att det krånglar med att regeistrera sig. Det funkar inte :S Jag vet inte vad jag gör för fel.. Jag testar igen i morrn

Känns skönt att veta att du har blivit bättre på vissa punkter och att det trotts allt kanske finns någon ljusglimt i änden på den långa svarta tunneln.

Jo, att försöka hantera sina tankar är något som jag försöker med då och då. När ångesten kommer och tankarna säger "Du är ful, du får inte visa dig för någon" brukar jag försöka tänka "Det är okej, var bara lugn, och försök gå iväg nu". Vissa dagar funkar det bättre, andra sämre.. Men man blir väl bättre och bättre på det, hoppas jag

Medecinen jag äter heter Fluoxetin, och av den äter jag 60 mg. Hos psykolgen pratar vi mkt om hur man kan ändra de automatiska tankarna, som du pratade om förrut. jag vet inte riktigt vad den typen av terapi kallas.. Men jag skulle gärna vilja testa någon terapi grupp, där fler med samma problem träffas och man jobbar med det tillsammans.. vet du om det finns ngt sådant?

Mvh, BaraJag

[Malin]

Hej igen!

Vad kul att du skriver en uppsats om bdd, jag hade tänkt göra detsamma när jag börjar plugga igen om tillfälle ges. Du får gärna posta uppsatsen här på forumet när du är klar

Angående gruppterapi är det tydligen tänkt att de ska börja ta emot bdd-patienter i sina intensivbehandlingsgrupper för ocd på Psykiatri Centrum Karolinska, men jag är osäker på när detta kommer ske.

Jag kollade upp din registrering nyss och hittade inget knasigt med den så troligtvis beror dina inloggningsproblem på antingen felaktigt användarnamn eller lösenord (små och stora bokstäver spelar roll), behöver du hjälp med ditt lösenord kan du skicka mig ett mail på bdd@chaosmedia.net och säga till. Eller så kan det bero på att dina inställningar för sk cookies hindrar inloggning, instruktioner för hur du rättar till det kan du hitta i Henriks svar i följande tråd (alternativ nr 3 är bäst):  http://www.bdd-sverige.net/forums/index.php?action=vthread&forum=2& topic=139

Säg till om problemet inte beror på något av dessa alternativen, eller om du har fler frågor om hur du ska gå tillväga för att fixa det

Mvh
Malin Sundqvist

[BaraJag]

Hejhej!
Jo, även fast det var hemskt jobbigt att skriva om ämnet vissa stunder, så känns det jätte bra att skriva ner allting och få det svart på vitt, eller vad man ska säga. Visst kan jag posta den när jag är klar med den

Nu funkar iaf min inloggning, så det är nemas problemas nu. (:

Angående det där med intensivbehandlingsgrupper på karolinska, hur kan man få mer fakta om det? vart har du hört detta någonstans?

ha en kanon dag!

Kram, BaraJag

[Anonym]

ff

[Anonym]

z3

[Malins mamma]

BaraJag, hur är det med dig nu, har du kunnat börja skolan igen eller är du hemma? Har psykologbesöken hjälpt dig på något sätt?


Jag tror inte att det har blivit av med några intensivbehandlingsgrupper än på Karolinska, det enda jag har hört är att de tar emot enskilda patienter.
Troligen behövs det ett visst antal remisser dit för att de ska börja med någon gruppbehandling.
Så ett råd till alla, försök få remiss till Karolinska!

/Malins mamma

[Anonym]

vet du hur det funkar med remiss till Karolinska ?
Måste man bo i Stockholm under veckorna då ? eller är man på sjukhuset?

[Malins mamma]

Tyvärr vet jag inte hur det skulle funka. Jag har försökt leta på Karolinskas sidor men inte hittat nån information om det.

/Malins mamma

[Smilla]

Anonym

Jag har fått hjälp på Karolinska, så jag vet litegrann om det där.

Om du går in på den här länken så kommer du till Ångestprogrammets hemsida. Det är där de kan behandla BDD.

http://www.psykiatrikarolinska.se/programs/anxiety/index.html

Till vänster finns en rubrik som heter remiss. Där får man all information om hur det går till. Jag skrev ut de papperen och gav till min psykiater så att han kunde fylla i dem. Sjukvården i den kommun man bor, måste godkänna att man skickar en remiss, eftersom det är hemkommunen som betalar behandlingen.

Man kan börja med att ansöka om att få göra en utredning för att få reda på om man har BDD. När jag gjorde den fick jag träffa en läkare två gånger och en psykolog en gång.

Själva utredningen kostar nog inte så mycket, så om kommunen inte vill betala för en hel behandling kan de kanske i alla fall tänka sig att betala utredningen. När man väl har en diagnos kan man kanske få bättre vård där man bor.

Hoppas det går bra!
/Smilla